Marvels från 1994 är både en av mina personliga favoriter och en Marvel Comics’ absolut största succéer genom tiderna. Miniserien om nyhetsfotografen Phil Sheldon med superhjältar som specialitet skapade framgångsrika karriärer för dess två upphovsmän Kurt Busiek och Alex Ross. Serien som var helt målad i akvarell återberättade ett antal centrala delar ur Marvels tidiga historia sett ur fotografen Sheldons öga.
I höstas kom nyheten om att denna klassiker skulle få en uppföljare. Dock utan medverkan av illustratören Ross. Hittills har fyra nummer kommit ut av Marvels: Eye of the Camera och jag har läst de tre första. Innan jag läste dem tänkte jag att det var dags att damma av originalet som jag inte läst på flera år. Dels för att kunna hålla koll på kontinuiteten, men också för att kunna jämföra den nya miniserien med den gamla. Det som slår mig när jag läser Marvels är hur otroligt väl den åldrats. Den känns fortfarande lika aktuell idag som den gjorde för 15 år sedan. Till stor del beror det så klart på att det är en serie som tittar tillbaka i tiden. Det gör att den inte känns tidstypisk. Men det beror också på att den håller otroligt hög kvalitet. Samtida 90-talsserier från Marvel håller sällan den här klassen och kan så här i efterhand kännas rätt lama.
Hur känns då Eye of the Camera i jämförelse? Till att börja med måste det påpekas att en jämförelse i sig är rätt orättvis. Originalet är ju så fantastiskt. Men även med det i åtanke så är de tre numren jag läst lite av en besvikelse. Och det har inget att göra med att Ross inte är med i projektet. Jay Anacleto gör ett helt ock jobb som ersättare. Han har visserligen en helt annan stil än Ross, men det spelar egentligen ingen roll. Problemet ligger snarare i att Busiek med sin berättelse inte skapar något nytt. Det är i princip en upprepning av det han redan berättat. Visst det har gått några år och allt är inte likadant, men jag tycker inte att historien utvecklas nämnvärt. Det som gjorde Marvels så bra var inte de delar som handlade om hjältarna. Istället var det Sheldons privata öden och förehavanden som gav serien dess nerv. Busiek försöker hotta till serien med att drastiskt förändra Sheldons liv (tänker inte berätta vad det är) men i mina ögon hjälper det inte. Och trots att det egentligen är mer dramtiskt än i originalet så berör det på något sätt inte lika mycket. Och nu måste jag återkomma till det där med att det är en orättvis jämförelse. Hade denna serier inte varit en efterföljare utan helt ny och frisående så hade jag nog varit mer positiv. För det är absolut ingen dålig serier. Men eftersom jag ser den stå sida vid sida med en absolut klassiker så vet jag hur bra den hade kunnat vara. Och det lever den tyvärr inte upp till.
Eye of the Camera är lite som ett gammalt favoritband som försöker göra comeback. De kan aldrig bli lika bra som det en gång var. Hur mycket de än försöker.
Manus: Kurt Busiek
Illustration: Jay Ancaleto
Färg: Brian Haberlin
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
