Det har varit mycket snack om Grant Morrisons Batman R.I.P. och nu när storyn har kommit till slutet så kan jag kan jag säga att om man gillar Batman så är Batman R.I.P. inte, i min mening, värt besväret att läsas. Det är egentligen ganska konstigt då Morrison senaste projekt, All-Star Superman, skapade en av de bästa Superman-historier som gjorts på senare år och visade att Morrison verkligen förstod vad Superman egentligen handlade om. Detta tycker jag inte kan sägas om Batman R.I.P. Fortsätt läsa Batman #681
Manus: Grant Morrison
Illustration: Tony Daniels
Tusch: Sandu Florea
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Illustration: Tony Daniels
Tusch: Sandu Florea
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Samlingsalbumet med Alpha Flight nummer 1-6 heter You Gotta Be Kiddin’ Me, och trots att det bara kostade mig 29,50 så tänker jag lite samma sak. Av någon okänd anledning har hela gamla hederliga gänget förutom Sasquatch försvunnit, och genom ungefär halva albumet får vi följa honom i jakten på ett nytt gäng kanadensiska superhjältar som ska bilda en ny laguppställning. Nu brukar ju jag kunna gå igång på presentationsnummer av det här slaget, där jag som läsare introduceras för en samling nya karaktärer, men här så gick jag inte igång alls. Till stor del så tror jag att det beror på att man trots sex nummer inte lyckas visa vare sig superkrafter eller personlighet hos någon av de nya medlemmarna, utan de är mest anonymt närvarande i färgglada tights och kommer med lösryckta kommentarer som försöker vara fyndiga och smått metahumoristiska (utan att egentligen lyckas någon gång). Det finns även någon typ av story löpande genom de här numren, men den hamnar i skymundan bakom de intetsägande personporträtten, vilket i och för sig kanske är lika bra då den vid närmare eftertanke är rätt ointressant. Rätt trist tecknat är det också. Hur som helst, nu glömmer vi det här, låter albumet fylla ut seriesamlingen och går vidare med våra liv.
I denna andra del så switchas fokus på huvudkaraktärer från Nova och Drax till tre nya, varav två av dessa, Silver Surfer och Ronan The Accuser, gjorde kortare gästspel i volym 1. Debutant i Annihilation-sammanhang, men säkerligen igenkänd av många, är Fantastic Fours sporadiskt återkommande rymdskurk Super-Skrull, som i Annihilation visat sig tappat sin status som Skrullernas förkämpe på grund av sina ständiga nederlag mot just FF, och som lite av en slump råkar få reda på att en av Skrullernas hemplaneter är nästa man till rakning/utplåning. På grund av Skrullernas pågående interna stridigheter är det tyvärr ingen som lyssnar på Super-Skrulls varningar och uppmaningar till motstånd mot stundade undergång, och en särskilt hetsig dispyt med en av Skrullernas befälhavare resulterar i att han bannlyses och stämplas som förrädare. Otacksamhet är världens lön och så, Super-Skrull får helt enkelt ta saken i egna händer och det blir rätt bra ös genom hela hans del av storyn.
