Klara ligger ihopkrupen i sängen med ytterkläderna på, händerna för ansiktet och hela hennes kropp skakar av gråt. Plötsligt har hon insett att livet aldrig kommer bli som förut, som innan pappa blev sjuk och sängliggande, innan mamma började jobba från morgon till kväll för att försörja familjen, innan de ständiga bråken på skolan och samtalen hem till mamma. Framförallt längtar hon efter att hennes älskade storebror Edvin ska flytta hem igen, men han har fått jobb hos den där doktor Nuragen och dessutom träffat en flickvän som ser ut som en ödla, tycker Klara. Det som fått det att brista är att hon blivit förrådd av sin egen storebror. Han har, trots Klaras protester, anmält henne till en internatskola som verkligen kan förändra människor, men för Klara hugger det bara i magen när hon hör ordet internat. En skola som man bor på. Med kalla sovsalar och stränga lärare. Som ett fängelse.
Efter en evighet, när tårarna nästan tagit slut, känner hon någonting i jackfickan. Ostbiten! Den som hon fick av de märkliga barnen i tvättbjörnekostym när hon och mamma var inne i stan. ”Våra mammor bestämmer inte över oss”, sa de. ”Vi bor inte hemma längre, vi lever fria på gatorna. Vi har våra egna bon och hittar vår egen mat.” Klara bestämmer sig: Hon ska säga till mamma att hon ångrat sig och att hon vill gå på internatskolan, men på ett villkor: Hon vill åka dit själv utan mamma. Klara börjar packa väskan inför det stora äventyret. Hon ska hitta tvättbjörnarna!
Fortsätt läsa Klara – Tvättbjörnarnas stad
Illustration: Fabian Göranson
Förlag: Galago
Betyg: 5/5
