Zorn & Dirna och deras föräldrar kämpar vidare i deras värld där döden är fångad i en spegel med följden att ingen dör utan när människor ruttnat tillräckligt och blivit för gamla tas de till Valsverken och halshuggs och de som gör det får överta deras själar vilket leder till en del komplikationer. Zorn & Dirnas mamma Splata har inte sin egen kropp utan istället en jättes. Deras far prisjägaren Seldnör har dock kvar sin. Familjen har dragit sig undan till ett avsides beläget hus men kejsarens soldathord är på jakt efter Zorn & Dirna eftersom de har förmågan att döda. Samtidigt fortsätter den galne kronprinsen sina intriger för att ta över kronan och spegeln där döden är fångad och som hindrar åldrandet. Utdrag ur serien finns på Albumförlagets hemsida.

Det är bara att konstatera att Zorn & Dirna blir bättre och bättre, Upplösta familjer är den hittills bästa delen. I vanlig ordning är det obeskrivliga grymheter, kroppsdelar som flyger och lite familjemys som dock avbryts abrupt när soldathorden anländer. Skildringen av det bisarra hovet där kronprinsen och de övriga hålls vid liv genom långa bad är lika vidrig som tidigare och kronprinsen en genuint ond karaktär. Den vansinniga världen blir allt värre och jag undrar om det finns någon räddning i slutet av tunneln, Morvan har två delar till på sig att knyta ihop säcken, det ska bli riktigt intressant att se hur det hela slutar. En twist i denna del och Zorn & Dirnas nästa anhalt borgar för att nästa del kan bli ännu bättre. Bessadis teckningar som jag var tveksam till i första delen, även om de även där rent teckningsmässigt höll hög klass, känns nu självklara och färger och stil kontrasterar verkligen bra mot det grymma innehållet. För det ord som bäst sammanfattar Upplösta familjer är just grymhet.