Äntligen har jag fått se den förlängda versionen av Zack Snyders Watchmen. Med sina extra 24 minuter gör det en redan rätt maffig film ännu maffigare. Eftersom det var några månader sedan jag såg filmen på bio och jag inte till hundra procent kommer ihåg alla filmens scener är det lite svårt att redogöra exakt för allt som är nytt i Director’s Cut. Extramaterialet består till stor del av en mängd förlängda scener, vissa mer och vissa mindre, samt ett antal längre helt nya scener. Allt som allt ger det en betydligt djupare bild av både karaktärer och av själva berättelsen. Mycket av extramaterial är dessutom små detaljer som läsare av serien kommer att uppskatta. Personligen tyckte jag att det fanns några scener i bioversionen som verkligen saknades. Några av dem finns glädjande med i Director’s Cut.

Något som är rätt vanligt med Director’s Cuts är att det nya materialet ofta känns lite inklippt i efterhand och att det inte riktigt följer filmens rytm. Så är inte fallet med Watchmen. Många av de förlängda scenerna känns helt naturliga och det märks att Snyder varit tvungen att klippa i dem bara för att få ner filmens längd i bioversionen — inte för att det inte passat in i den slutgiltiga klippningen. Filmen känns därför verkligen som regissörens ursprungliga vision av filmen och inte bara ett sätt att casha in på fans som vill betala för att får se en längre film.

En av de scener jag saknat mest är den är den gamle Nite Owl, Hollis Mason, misshandlas till döds av gänget Knot Tops, och den efterkommande barscenen på Happy Harry’s där Rorschach och den nye Nite Owl letar ledtrådar och där Nite Owl när han får reda på Hollis Masons död, får ett sammanbrott och misshandlar en helt oskyldig Knot Top som hämnd. En annan viktig scen är samtalet mellan The Comedian och Silk Spectre där det antyds att Edward Blake är Laurie Juspeczyk far. En otroligt stark scen i serien som faktiskt funkar ännu bättre i filmen. Sammantaget gör dessa två scener och alla mindre förlängda scener Watchmen Director’s Cut till en betydligt bättre film än bioversionen. Det är ett givet köp om du tyckte om filmen, och definitivt om du läst och tyckt om serien.

Materialet på bonusskivan är däremot inte mycket att bli upphetsad över. Dels en ”dokumentär”, «The Phenomenon: The Comic That Changed Comics», om serien och dess betydelse för genren. Den känns otroligt urvattnad och lider av problemet att Alan Moore, som vägrar att ha något med filmen att göra, inte medverkar. De 11 Video Journals som finns på skivan har tidigare visats på nätet och tillför inte heller de något nytt. Utgåvan i sin helhet känns, utöver det fina 3D-omslaget, rätt budget. Inget kommentarsspår till filmen, ingen DTS-version av ljudspåret och inte särskilt påkostade interaktiva menyer ger ett lite billigt intryck. Men jag antar att vi kommer att få allt det där i den kommande Ultimate Collector’s Edition.

Observera att detta är en recension av den amerikanska utgåvan av Watchmen Director’s Cut. En svensk utgåva av Director’s Cut finns i dagsläget inte att köpa.