En av mina första 5:or här på Shazam var Warren Ellis och Mike Deaodatos fenomenala version av Thunderbolts. För er som hängt med här ett tag så finns min gamla recension av de första samlingen här. Nu finns hela Faith in Monsters (Thunderbolts #110-115) på ComiXologys måndagsrea för iPhone och iPad, så den som ännu inte fått åtnjuta den här serien borde passa på idag.
Inlägg taggade ‘Warren Ellis’
Måndagsrea på iPad/iPhone: Thunderbolts
Astonishing X-Men: Xenogenesis #3-5
Det är hög tid att börja knyta igen ett gäng säckar som stått öppna alltför länge nu, och jag inleder mitt uppsamlingsheat med Warren Ellis och Kaare Andrews Astonishing X-Men: Xenogenesis. Hardcover-utgåvan som samlar #1-5 finns ute i butik sedan mitten av mars i år, men jag har läst lösnummervarianten av den här serien. Gällande lösnummer och Warren Ellis så är det tyvärr rätt ofta så att när han är inblandad så drabbas lösnumren av förseningar. Nu vet jag inte om det hängde på Ellis, Andrews eller något annat den här gången, men första numret av den här miniserien kom i maj 2010 (min recension av #1 och 2 hittar du här), och det avslutande femte numret kom ut i februari 2011. Att följa en miniserie i lösnummer som i snitt kommer knappt varannan månad funkar inte riktigt, i alla fall inte för min del. Jag stoppade helt enkelt undan #3 och 4 i väntan på sista numret så att jag kunde läsa allt utan ett väldigt långt glapp, och sedan glömde jag bort serien tills jag upptäckte den igen i seriehögen för ett tag sedan. Dags nu som sagt att recensera och arkivera de tre avslutande numren av Xenogenesis!
Story: Wolverine, Beast, Emma Frost, Cyclops, Armor och Storm har gett sig av till Mbangawi i Afrika för att försöka ta reda varför ett flertal av de bebisar som fötts senaste tiden har utvecklat superkrafter direkt efter födseln (med mer eller mindre katastrofala resultat). Väl framme så konfronteras de av Mbangwanis härskare Doctor Crocodile som också bestämt sig för att lösa mysteriet, men innan det hinner utvecklas till ett fullskaligt slagsmål så uppdagas roten till problemet, och med det så kastas X-Men och Doctor Crocodile tillsammans in i en strid för både liv och framtid.
Fortsätt läsa Astonishing X-Men: Xenogenesis #3-5
Illustration: Kaare Andrews
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Ultimate Human
Tänkte att jag skulle avbryta sommaren lite med en recension av en serie som jag tror att rätt många kan ha missat. Ultimate Human, eller Ultimate Hulk vs. Iron Man som den även kallas, gavs ut 2008 och är en serie i 4 delar som utspelar sig i Marvels Ultimate-universum. Ultimate Human är författad av Warren Ellis och illustrerad av Cary Nord (mest känd för sina insatser i Daredevil och Conan The Barbarian) och kretsar kring Bruce Banners Hulk-dilemma och en potentiell lösning som kläckts av Tony Stark. För den som inte är bekant med Ultimate-versionen av Hulk så är han en betydligt obehagligare och mer skrämmande karaktär än originalet, och han har i tidigare historier bland annat gjort sig skyldig till 852 människors död och har vid minst ett par tillfällen ätit upp sin motståndare. Kort sagt, Bruce Banner är väldigt angelägen om att göra sig av med sitt alter ego, och det är där som Ultimate Human börjar.
Storyn i korthet: Banner kontaktar Stark med förhoppning om att Starks nanoteknologi kan kontrollera och stoppa förvandlingen till Hulk. Stark går med på att försöka hjälpa Banner, men missbedömer (såklart) Hulks styrka och förmåga att anpassa sig, och det tar inte lång tid innan experimentet tagit en oönskad vändning. Mitt i konflikten mellan Hulk och Iron Man så introduceras även The Leader som har planer på att skapa den ultimata supermänniskan med hjälp av Tony Starks och Bruce Banners unika blod. Jobbigt.
Storymässigt så håller sig Ellis nära till det som utspelade sig under Millars Ultimates 1 och 2, men Ultimate Human är samtidigt en fristående historia som inte kräver några egentliga förkunskaper. Samlingen kan med andra ord ses som ett nice komplement till Ultimates om man vill, men passar även fint för den oinvigde. Ellis passar även på att gå in i lite mer vetenskaplig detalj kring både Hulks och Starks förmågor, men han håller sig på rätt sida av de rätt avancerade termer och teorier som han presenterar (Ellis har ibland en förmåga att bli lite väl invecklad, som i t ex Ghost Box). Det är avancerat på ett intressant sätt, och för den som undrar varför Hulk egentligen tål och kan ge så mycket stryk så bjuds det på en del givande detaljer här. Även tempot är bra genom den här samlingen, även om det dippar en del i det kapitel som introducerar The Leader och går igenom hans ursprungshistoria.
Tecknaren Cary Nord är en ny bekantskap för min del, och helt klart en trevlig sådan. Han presenterar Ellis story genom stora paneler som funkar lika fint för Hulks våldsutbrott som för dialogscenerna, och han lyckas lika bra med Iron Mans putsade rustning som med Hulks monstruösa hydda. Inte så mycket mer att säga om det egentligen, det är helt enkelt en snygg serie.
Sammanfattningsvis, gillar du Hulk, Iron Man, Warren Ellis, Cary Nord, The Leader och/eller vetenskapliga utflykter mixade med krossade forskningsanstalter, läs Ultimate Human.
Illustration: Cary Nord
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2
Mitt i det pågående mutanteventet Second Coming så släpper Marvel en helt fristående X-story, författad av Warren Ellis och illustrerad av Kaare Andrews. Miniserien Xenogenesis är en fristående berättelse i fem delar, men den ska enligt Marvel ändå ingå i standardkontinuiteten. Då jag själv för närvarande endast följer New Mutants i lösnummerformat så kan jag inte komma med något expertutlåtande om det stämmer eller inte, men det verkar i alla fall som att Xenogenesis utspelar sig innan X-Men flyttade från San Fransisco till Utopia. Kontinuitetsfanatiker kan säkert hitta detaljer att haka upp sig på i den här storyn, men för min del så gillar jag allt som oftast fristående miniserier mer än långa pågående handlingar, främst tack vare att jag tycker att det ger författaren mer utrymme att fokusera på sin egen story än på att behöva passa in allt i en helhet som de själva inte kan påverka.
Teamet består som tidigare när Warren Ellis står för författandet av Wolverine, Beast, Emma Frost, Cyclops, Armor och Storm, och Ellis spinner rent berättarmässigt vidare på det mer vetenskapliga tema som han etablerade i Ghost Box (som jag idag troligen hade gett en 4 i betyg). Inga superskurkar än så länge med andra ord, utan snarare ett mysterium som X-Men väljer att sticka iväg och rota i. Det är ett grepp som jag tycker funkar riktigt bra. Istället för att kastas in i en plot med mutantutrotande mördarmaskiner, tidsparadoxer och spandexklädda hjältedåd så bjuds vi här på ett uppdrag som på något sätt känns mer vardagligt. Storyn i korthet går ut på att X-Men nås av nyheten att Mbangawi i Afrika drabbats av ett antal barnafödslar där barnen direkt efter födseln utvecklat vad som misstänks vara mutationer. I och med att det inte fötts några mutanter sedan House of M så är det här såklart potentiellt stora nyheter för X-Men, så de tar sitt pick och pack inklusive ett splitternytt field gear (kepsar, cargopants och kängor) och flyger mot Afrika. Väl där så visar det sig snart att det verkar handla om något som ser ut att vara bra mycket mer underligt än bara bebisar med superkrafter (som om inte det skulle vara underligt nog). Gillade du Ghost Box så kommer du sannolikt även att gilla Xenogenesis. Gillade du inte Ghost Box så kanske du ändå vill läsa Xenogenesis bara för att se vad Kaare Andrews rent visuellt tar sig för med X-Men.
Fortsätt läsa Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2
Illustration: Kaare Andrews
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Supergod #3
Med tredje numret av Supergod så är vi halvvägs genom Warren Ellis i min mening faktiskt smått geniala resa genom en värld som förtrollats av tanken på superhjältar men som därmed även dömt sig själv till ett globalt messiaskomplex med direkt katastrofala följder. Supergod som koncept är fyllt till bristningsgränsen med briljanta, nytänkade och skrämmande idéer, och det är den här typen av gränslöst skrivande som får mig att ofta återkomma till Warren Ellis, ofta med (ibland för höga) förväntningar om att bli bjuden på något utöver det vanliga.
Det positiva med Supergod är att det verkligen bjuds på något utöver det vanliga. Vi vet redan från start att större delar av jorden gått under, och att orsaken till det är de så kallade superhjältar som flera av världens nationer kapprustat fram under de senaste decennierna. Ellis kan här verkligen använda sig av sitt uppenbart stora kunnande inom såväl modern forskning och teknik som inom religion och filosofi utan att det känns krystat eller för komplext (som i exempelvis Astonishing X-Men: Ghost Box), och det fina är att han lyckas göra det utan att det känns som ett självändamål att han ska få visa på sina breda kunskaper. Alla storskaliga och skräckinjagande teorier och idéer har sin givna plats i Supergod, och det är det som gör Supergod som serie till något av det intressantaste jag har läst på väldigt länge. Att dekonstruera superhjältegenren kanske inte känns som det mest nytänkade och originella i dessa dagar, men det Ellis lyckas göra här är snarare att dekonstruera hela grundtanken kring vad en superhjälte egenligen skulle vara och hur han/hon/den skulle agera i vår verklighet. Som idé är som sagt Supergod nästa felfri.
Det som dock ligger den här serien lite i fatet är det faktum att själva handlingen inte är särskilt driven. Vi som läsare bjuds från #1 till #3 på en hel massa minnesbilder och lösa sekvenser kring vad som hänt under de senaste 60 åren när människan skapat olika varianter av superhjältar, både i rent forskningssyfte och för krigföring. Det är spännande och intressant att se hur och varför olika nationer väljer att framställa sina superindivider, men det jag kan sakna lite är något som driver historien framåt, för just nu känns allting rätt så brett. Vid närmare eftertanke kan det dock kanske vara så här det skulle vara om Ellis vision skulle bli verklighet. Det skulle troligtvis inte finnas någon egentlig huvudperson, ingen egentlig konflikt som måste lösas, utan snarare en hel massa parallella händelser som sakta men säkert strålar samman och i slutänden beseglar mänsklighetens öde. Hur som helst, Supergod är en serie som är överfull med sjukt bra idéer, och jag hoppas verkligen att Ellis lyckas tighta till och knyta ihop allt under de återstående två numren. Det förtjänar både du och jag.
Illustration: Garrie Gastonny
Förlag: Avatar Press
Betyg: 3++/5
Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island #1
Älska steampunk! Fast det blir ju lite fel när det gäller superproduktive Warren Ellis senaste project, Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island (som jag hädanefter kommer att kalla Captain Swing kort och gott), för som Ellis själv påpekar: ”It’s not steampunk, it’s electrical”.
Captain Swing är klassisk Ellis, blodgäggäckel-våldsamheterna börjar redan på en fet splash page på s 2, och sen tuffar det på med svordomar, sjövilda jaktscener och utspejsad retro-SF i skön förening. Det hela utspelar sig i ett alternativt 1830 där någon (möjligen titelns Captain Swing) håller på att mörda poliser på slibbigaste vis. Ellis kör med ett kul grepp för att introducera världen: då och då varvas seriesidorna med rena text-sidor (dock interpunkterade av stämningsfyllda tidstypiska illustrationer av oidentifierbara maskindelar) som förklarar fenomen i världen med torr historikerprosa. Fuskigt att sköta expositionen på det sättet kan man tycka men i Captain Swing funkar det över förväntan – särskilt eftersom den torra historikerprosan gradvis förvandlas till en distinkt berättarröst med en egen agenda. Snitsigt värre av Ellis och ännu ett uttryck för hans intresse för metafiktion.
Fortsätt läsa Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island #1
Illustration: Raulo Caceres
Förlag: Avatar
Betyg: 4/5
Hur man INTE ger sig in i seriebranschen
Twitter är en outsinlig källa till information och roligt skvaller om serievärlden: de allra flesta (amerikanska) serieskapare finns på Twitter, liksom så gott som alla förlag och flera recensenter/nyhetssajter. Många är väldigt aktiva (Warren Ellis ett bra exempel) och skriver något roligt/intressant nästan dagligen.
Hursomhelst: här är några länkar som Andy Diggle (Daredevil, The Losers) nyss postade på Twitter under rubriken: How NOT To Break In. Här kan man följa en otrevlig seriefans försök att inleda ett samarbete med serie- och TV-författaren Paul Cornell: läs dem i ordningen ett, två, tre, fyra, fem och slutligen stalkervarningen sex. Kanske läge att vara en smula mer ödmjuk? Roligt är det i vilket fall som helst.
UPPDATERING: Läs gärna igenom Paul Cornells Twitterflöde på @PaulCornell för att se hur hans serieförfattarkollegor (med Diggle i spetsen) fortsätter att skämta om det hela…
Supergod #2
Det är skönt att man för en gångs skull inte behöver vänta flera månader på en Warren Ellis-författad serie (Ellis run på Astonishing X-Men var grymt drabbad av förseningar) utan nu det mer normala med en månad mellan numren. Supergod smids alltså medan järnet fortfarande är varmt. Jag hoppas det kan fortsätta så!
I det här numret av Supergod får vi stifta närmare bekantskap med amerikanarnas supermänniska, Jerry Craven. En extremt dysfunktionell ”människa” och med klara psykiska problem. Han är t.ex. fullständigt övertygad om att han är död. Exakt vad Cravens superkraft är för något fick jag inte helt grepp om här, mycket tack vare Ellis förkärlek till metafysik. Här blir det tyvärr nästan lite för mycket av den varan tycker jag. Men i övrigt tycker jag att Supergod #2 fortsätter i samma goda stil som första numret. Två av de riktiga godbitarna i det här numret är t.ex. introduktionen av kinesernas supermänniska, Maitreya, och den första striden mellan två av dessa supermänniskor (Craven och Sovjetunionens dito). I slutet av numret så inser man att det nog kommer att smälla ordentligt i nästa nummer då åtminstone en, förmodligen flera, av dessa supermänniskor kommer att gå head-to-head med den indiska supermänniskan Krishna. Ultravåldsdags, no doubt.
Garrie Gastonny fortsätter att leverera ögongodis och håller genom hela numret en väldigt hög kvalitetsnivå på sitt arbete. Fortsätter Gastonny så här så kommer han definitivt att vara ett namn att hålla utkik efter i framtiden.
Illustration: Garrie Gastonny
Tusch: Garrie Gastonny
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4/5
Supergod #1
Ferdinand har ju tidigare här på Shazam peppat mycket för Warren Ellis nya miniserie Supergod. Så till den milda grad att han lyckats få mig nyfiken på titeln, vilket inte är någon större sensation egentligen eftersom jag brukar gilla Ellis kreationer. Men det var ett tag sedan jag läste något av Ellis som han skapat själv så därför var det extra kul att sätta sig tillrätta och läsa första numret av Supergod.
Warren Ellis tar i Supergod #1 till ett lite oväntat och annorlunda berättargrepp. Istället för att låta historien utspela sig i nutid så låter han huvudkaraktären, den brittiske vetenskapsmannen Simon Reddin, återberätta vad som hänt per telefon för en kollega i USA om uppkomsten av supermänniskorna medan han sitter på på kajen vid Themsen och blickar ut över ett brinnande och ödelagt London. Det hela tar sin med tre brittiska astronauters rymdfärd i mitten av 50-talet som på grund av rymdsvamp muterar till en trehövdad varelse som dyrkas av vetenskapsmännen som är satta att bevaka varelsen. Storyn forsätter till Indien där vetenskapsmän genom mänsklig kloning och artificiell intelligens försöker skapa en lösningen på Indiens problem med överbefolkning och miljöförstörelse. Resultatet blir Krishna som omedelbart ger sig i kast med att lösa problemen. Enda problemet är att ingen av vetenskapsmännen ställde frågan hur Krishna skulle lösa dessa problemen…
Att låta huvudkaraktären återberätta handlingen i flashbacks på det här sättet funkar riktigt bra och är en av styrkorna med Supergod. En annan är tematiken. Ellis tar här människans djup rotade behov av att tro på något större än sig själv och applicerar det på supermänniskor med förödande konsekvenser.
Nästan lika bra som Ellis manus är Garrie Gastonnys illustrationer. Gastonny är en för mig ny bekantskap och hans teckningsstil påminner lite om Carlos Pachecos arbete på Ultimate Comics: Avengers. Men det är långt ifrån någon fråga om ren ripoff på Pacheco och Gastonnys illustrationer står stadigt på egna ben och ser fantastiskt bra ut. Bara den splashen på ett brinnande och totalförstört London i början av numret är värd inköpspriset.
Nu har jag verkligen strött superlativ över Supergod, men det är den väl värd. Det här är ett av de bästa första nummer jag läst på länge och kan Ellis och Gastonny hålla samma kvalité i de kommande fyra numren i miniserien så tror jag att Supergod kan bli något riktigt stort.
Illustration: Garrie Gastonny
Tusch: Garrie Gastonny
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4+/5
Previewstips januari – No Hero i samlad form
PREVIEWSTIPS: Har du följt Jonas recensioner av No Hero och längtat efter att få läsa hela den köttiga serien i ett enda svep? Ok, dina drömmar är besannade. I januari släpper Avatar Press serien i tre olika samlingar. En vanlig trade paperback för er dödliga till priset av 19.99 dollar. Du som inte nöjer sig med simpla trades köper istället hardcovern i begränsad upplaga på 2000 exemplar för 27.99 dollar. Men för de som verkligen vill lyxa till det, alternativt har snormycket pengar, så släpps en hardcover i endast 400 ex, signerad av både Warren Ellis och Juan Jose Ryp. Till det sköna priset av 49.99 dollares. Den ni!