Om du är det minsta intresserad av Marvel så har du antagligen inte missat att det just nu pågår ett stort rymdepos vid namn War of Kings. Det har pågått några månader men det är först nu som det verkligen börjar förtjäna sin titel. I och med crossoverns huvudserie War of Kings (originellt nog så heter den så) har kommit så kan vi väl säga att förspelet är över och att det riktiga rymdkriget har börjat.
Egentligen gavs det här numret ut för en månad sedan, men det är först nu som jag läst det. Av någon anledning så släppte Marvel detta nummer innan den fjärde och avslutande delen i föregångaren X-men: Kingbreaker hade hunnit komma ut. Kingbreaker utspelar sig kronlogiskt innan War of Kings så därför verkar det rätt märkligt.
Förenklat så handlar War of Kings (både crossovern och denna miniserie) i sin helhelt om konflikten mellan Inhumans ledare Black Bolt, som just erövrat tronen för hela Kree-imperiet, och jordmutanten Gabriel ”Emperor Vulcan”, kejsare över Shi’ar-imperiet. När vi kommer in i serien har X-mannen Havoc och resten av medlemmarna i Starjammers äntligen återförenats efter att suttit fångna i ett Shi’ar-fängelse. Hela den resan berättas i ovan nämnda Kingbreaker. För att komma undan den armada av skitsnea Shi’ars som de har i baken söker Starjammers skydd hos Black Bolt på Krees hemvärld Hala. Nu slumpar det sig så att det är bröllop i Kree-imperiet. Crystal, Inhuman och svägerska till Black Bolt ska gifta sig med Krees gamle butterkvist Ronan the Accuser. Mitt i detta bestämmer sig Vulcan för att invadera planeten där bröllopet är, krasha festen och döda alla gäster. Och hur reagerar Black Bolt? Jo, han förklarar helt enkelt krig mot hela Shi’ar och tiderna största rymdbatalj är ett faktum. Hurra!