När jag läste första volymen av Ice Cream Man trodde jag att jag hittat den perfekta kombinationen av livets goda, nämligen glass och härliga skräckserier, men som jag skrev i min recension så lyckades första volymens oinspirerade och halvfärdiga koncept bara skapa en irriterande mättnadskänsla hos undertecknad. Det dröjde därför ett bra tag innan jag beslutade mig för att ge fortsättningen på serien en chans men tur var väl det för den här gången har författaren W. Maxwell Prince hittat rätt både när det gäller ton och känsla och tecknaren Martín Morazzos illustrationer är läskigare än någonsin.

Precis som förra gången så består denna volym av fyra fristående delar och det blir också alltmer klart att den övergripande historien handlar om en kamp mellan den demonliknande Ice Cream Man och hans betydligt mera sympatiske motpart Caleb och allt som sker där emellan är en välsmakande blandning av härligt oförutsägbara och läskiga historier av varierad galenskap och terror.

Fortsätt läsa Ice Cream Man, Vol. 2: Strange Neapolitan

När det gäller glass har jag inga begränsningar. Jag glufsar lätt i mig en gammeldags dansk ”is” med gräddbollar, sylt och guf och en av årets höjdpunkter är det årliga besöket på den eminenta glassrestaurangen Smultronstället i Söderköping där varje glass är både ett konstverk och en sensationell smakupplevelse. Kort sagt, när det gäller glass har jag en extra mage och hade jag kunnat hade jag ätit det varje dag. Min fäbless för detta frusna livsmedel kan ha varit orsaken till att jag först fick upp ögonen för W. Maxwell Prince och Martín Morazzos nya samarbete Ice Cream Man från Image Comics men efter några tuggor av denna skräckantologi drabbades jag av ett tillstånd som jag definitivt inte förknippar med vare sig skräckserier eller glass, nämligen en irriterande mättnadskänsla.

Fortsätt läsa Ice Cream Man, Vol. 1: Rainbow Sprinkles