Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i januari 2022.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Varje år slukar jag en mängd serier i både trades och lösnummer men jag hinner ändå bara med en bråkdel av allt som ges ut. Nu när hösten är här på riktigt tänkte jag därför passa på att kolla in några av årets nya serier med hjälp av min iPad för att se om jag missat några godbitar. Den här veckan ligger fokus på Dark Horse Comics och först ut är Cryptocracy av Van Jensen och Pete Woods.
Redan på första sidan får vi en förklaring till själva titeln som fritt översatt betyder ”en sorts styrelsesätt där de verkliga ledarna är okända”, det vill säga den urgamla konspirationsteorin att en grupp mäktiga individer med obegränsade resurser styr världens alla skeenden i hemlighet. I Cryptocracy är världen indelad i nio cirklar där majoriteten av Jordens befolkning utgör den ovetande första cirkeln och den innersta och nionde cirkeln kontrolleras av nio urgamla familjer med tillgång till alla hemligheter du kan tänka dig.
Fortsätt läsa Cryptocracy #1-2
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
JUPITER’S LEGACY 2 #1
Manus: Mark Millar
Illustration: Frank Quitely
Förlag: Image Comics
Så är väntan på fortsättningen av Jupiter’s Legacy äntligen över. Mark Millar och Frank Quitelys blandning av familjedrama à la Shakespeare och modern episk superhjältesaga slutade med buller och bång i januari 2015 med att Hutch, son till superskurken Skyfox, och Chloe, dotter till superhjälten Utopian, lämnade sitt gömställe tillsammans med sonen Jason för att samla ihop ett team av superskurkar och besegra Walter och hans anhang. Första volymen drabbades av en synnerligen haltande utgivningstakt med bara fem nummer på drygt två år, men den här gången har den förträfflige, men noggranne, Frank Quitely tecknat klart alla kommande fem nummer så det är bara att luta sig tillbaka och njuta fem månader framöver.
Henrik Ö: Glad påsk alla Shazamfans! På påsk äter man sötsaker så Sweet Tooth #20 känns som passande seriegodis. Jeff Lemires postapokalypsindie har nu rullat på i snart två år och är precis lika spännande, angelägen och djupt mänsklig som när den började. I och med #20 börjar en ny arc där fokus ligger dels på förhållandet mellan Gus och Jeppard, och dels på en utveckling av de nyare medlemmarna i det aparta följe som nu är på väg mot Alaska för att gräva vidare i Gus förflutna. Lemires särpräglade illustrationer har de senaste numren utvecklat en ny mjukhet och ett bredare register – han känns nu ännu mer hemma, ännu mer bekväm i sin egen skapelse, vilket bara adderar till den skönt drömska känsla som snabbt blivit Sweet Tooths kännemärke. Bland det bättre man kan läsa just nu.
Nätet är en ypperlig källa för att upptäcka serier som man annars garanterat missat. Förra månaden länkade Robot6 till olika årsbästalistor. En för mig helt okänd serie med en oemotståndlig titel, Pinocchio Vampire Slayer, förekom på en del av listorna. Ett köp var oundvikligt. Van Jensen och Dusty Higgins har gjort en fortsättning på Carlo Collodis klassiska bok. Pinocchio Vampire Slayer tar sin början där boken slutade. Allt är inte som det ska i den lilla staden Nasolungo. Gepetto har mördats av vampyrer och Pinocchio börjar därför tillsammans med snickaren Cherry och den åldrade blå fén Canpanella bekämpa vampyrerna. Byinvånarna tror dock inte Pinocchio trots att hans näsa inte växer. Den enda som tror på honom är Carlotta som Pinocchio är förälskad i. Pinocchio gör dock ett finfint jobb som vampyrslaktare, han har ju ett outömligt förråd av pålar att spetsa vampyrerna med. Det är bara att ljuga så växer näsan varpå Pinocchio bryter av den och spetsar vampyrerna som då brinner upp. En minst sagt annorlunda version om än inte lika vriden som Winshluss Angoulêmevinnande Pinocchio.
En kul detalj är att originalhistorien återges kraftigt nedkortad i en humoristisk version i början vilket är tacknämligt då jag glömt bort grundhistorien och den Pinocchio jag har vaga minnen av är Disneys version. Kortversionen är kul och det är resten av albumet också. Van Jensen lyckas bra med både berättelsen och dialogen och lyckas blanda humor och allvar på ett okonstlat sätt. Jensen lyckas framförallt skildra Pinocchios ensamhet och utanförskap på ett riktigt bra sätt mitt i allt köttande. Idén till serien är lika genialisk som den egentligen är självklar. Vem kan vara en bättre vampyrdödare än träpojken Pinocchio som alltid har tillgång till/kan omgående fixa en påle. Dusty Higgins teckningar gillar jag, de är enkla och snygga och i efterhand har jag svårt att se att albumet kunnat tecknas på ett bättre sätt. Jag stör mig lite på det fula raster han använt men det är en petitess. På SLG:s hemsida finns ett utdrag ur serien. Pinocchio Vampire Slayer är en riktigt underhållande pärla och årets första trevliga överraskning.
