Några reflektioner kring Utopi #9 som landade i brevlådan strax efter SIS och kommer att finnas i butik ett bra tag till i väntan på höstens dubbelnummer.

Sofia Falkenhem är en suverän tecknare, hennes serie Flock (omslaget här intill) är bedårande vacker med en närmast magisk färgläggning. Handlingen däremot är bara skum, jag förstår fortfarande inte vad serien handlar om och karaktärerna är menlösa och dialogen stel. Jag hade gärna sett Falkenhem med en annan serie i Utopi för Flock känns nästan som ett slöseri med hennes stora talang.

En tecknare som jag numera håller som en Sveriges främsta är Karl Johnsson, det har onekligen varit en fantastisk resa från Mara från Ulthar till Vei. Johnsson har en stil som inte påminner om någon annans och hur han tecknat bl.a. jättarna är så toksnyggt. Johnsson har gjort Vei tillsammans med Cirkeln-författaren Sara Bergmark Elfgren och det tjänar Vei på för dialogen är, till skillnad från i alltför många av Utopi-bidragen, bra. Visst är det lite svulstigt ibland men det är ju jättar och gudar man möter 😉

Umbrella Academy har jag redan läst men det är kul att redaktionen satsar på en amerikansk serie som både är riktigt bra och passar som hand i handsken i Utopi. Du som har den oläst har mycket nöje framför dig.

Utopi-debutanten Yossra El Sads serie Raedus är lovande. Dialogen är ibland bra och ibland mindre bra. Raedus, som fått ge namn åt serien, har några repliker som olyckligt bryter av mot den dystra stämningen, de är kanske tänkta att lätta upp serien men känns bara krystade. Men i det stora hela är det bra och det finns en intressant grundhistoria som jag hoppas El Sad får tid på sig att berätta mer om. Jag gillar teckningsstilen och även här sitter färgläggningen som en smäck.

Öht är #9 ett bra nummer utan djupa dalar. De flesta serierna är bra och även de lite svagare serierna är läsvärda. Utopi fortsätter att leverera eskapistiska serier av bra kvalité. Tack för det!

Det var ett tag sedan vi skrev om Utopi på Shazam men nu är det dags igen. Utopi #6 kom redan i somras och med #7 i antågande i slutet av september är det verkligen på tiden att lyfta fram det hittills bästa numret av Utopi genom några korta noteringar om varför det är så. Numret rivstartar med den bästa svenska eskapitiska serien Viktor Kasparsson. Räddaren i nöden är vad som nu, efter två album, känns som en typisk Kasparsson-historia innehållandes ensligt ställe, något läskigt som ruvar och en vacker kvinna. Typiskt innebär dock i det här fallet riktigt bra och jag ser fram emot mer Kasparsson i Utopi. Sofia Falkenhem är en fantastisk tecknare, hennes Skinn och ben, är en bedövande vacker, tyvärr är bade handling och dialog lite styltig. Men återigen: Bedövande vackert. Peter Bergtings Legenden om Morwhayle: Profetian är givetvis oerhört snyggt tecknad och jag ser gärna mer från hans värld framöver. Numrets stora höjdpunkt är första delen av Karl Johnsons fantasyserie Vei (omslaget intill). Johnsson har onekligen utvecklats som tecknare sedan debuten Mara från Ulthar. Vei är även den en fantastiskt snygg serie med en närmast perfekt färgläggning och en fascinerande huvudrollsinnehavare. Å vem gillar inte jättar. Nancy Peñas Havets gille börjar allt mer bli en favorit, även här är teckningarna riktigt bra liksom det fascinerande världsbygget där olika djurarter sköter olika saker och det inte saknas intriger. Medley av Lisa Medin är fortsatt bra och även om Maria Frölichs Balladen om Kara och Tyke lider av samma problem som Sofia Falkenhems serie men även Förlichs teckningar är trevliga att titta på. Sedan är det roliga i stort slut även om det kanske kan bli något av Polly Krom, Utopis maskot, framöver. Så min uppmaning är att du köper den om du inte redan läst den innan nästa nummer kommer. Å sen teckna en prenumeration 😉 Utopi är internationell toppklass!

Den 22 januari är det premiär för SVTs dramaserie Äkta människor. Utopi-redaktionen har därför gjort nr 4/2011 i samarbete med produktionsbolaget bakom tv-serien. Dels finns det en intervju med producenten och dels sex serienoveller där olika tecknare gjort sitt eget bidrag till Äkta människor-världen. Där kallas de människoliknande robotarna hubotar. Utopi nr 3/2011 har vi inte recenserat på bloggen, personligen tycker jag att det var det svagaste numret hittills och det var den huvudsakliga anledningen till att det inte blev något,  jag gillar nämligen inte att gnälla om Utopi. Nåja, med nr 4 är redaktionen tillbaka på banan och jag kör lite fantasilöst en genomgång av numret. Det finns lite spoilers nedan men de bör inte förstöra en framtida läsning av nr 4.

Intervjun med producenten är bra men jag uppskattar framförallt den korta genomgången av robotikens tre lagar och dess tillkomst, lagarna har jag helt missat men så har jag heller inte läst något av Isaac Asimov. Första serien, Sol, av Elin Fahlstedt är snygg, framförallt är jag svag för den snygga färgläggningen som är närmast perfekt. I kombination med lite ruinporr (fabriken verkar halvt övergiven) och en fabriksarbetar-Frankenstein blir det lite lagom obehagligt. Äkta människor av veteranen Anders Westerberg är riktigt snyggt tecknad och lite mer obehaglig med sin hubot-version av 90-talsrullen Handen som gungar vaggan även om slutet här bara kan gissas.

Fortsätt läsa Utopi #4/2011