På Komika Magasin och Serieforum finns en trevlig nyhet som egentligen är två eller t.o.m. tre beroende på hur man räknar. Förlaget Ekholm & Tegebjer som startade med bokutgivning i år kommer i mars ut med sista delen av Peter Madsens suveräna Valhall, nr 15 med titeln Völvans syner. Albumet gavs ut på danska nu i höst och jag har undrat vem som skulle ge ut det på svenska ända sedan Albumförlagets Jonas Anderson skrev på Serieforum att han försökt men inte fått rättigheterna utan att de gått till annat mindre förlag. Därför var det kul att få reda på vilket förlag och att det var ett nytt förlag. På Peter Madsens hemsida kan man läsa ett utdrag ur albumet och ja, det ser riktigt fedt ut. Det finns f.ö. ett hyllningsalbum, Valhallas venner. Egmont Kärnan gav ut de två senaste delarna Balladen om Balder och Muren som båda verkar vara slutsålda och sälja slut lär även Völvans syner göra när den släpps. Handling: I detta femtonde och sista äventyr av succéserien om asarna i Valhall är det slutligen dags för Ragnarök. Människobarnet Tjalve, som i det första äventyret fick följa med till Valhall som Tors tjänare, har nu genomgått sitt mandomsprov och letar tillsammans med sin lillasyster Röskva efter sin Fylgia. Samtidigt får Röskva syner som förebådar Ragnarök. Men ingen lyssnar på henne, inte förrän det är försent …
Utgivningen av Valhall räcker för att jag ska hoppa och klappa men förlaget ska även ge ut en serie som är av de allra trevligaste utgåvorna i Sverige på länge: Theos ockulta kuriositeter av Ola Skogäng. Kartago gav ut första delen, Mumiens blod, förra året och nu är det dags för andra delen, De förlorade sidornas språk. Handlingen: Antikvitetshandlaren Theo och polisen Max letar på Mount Everest snöklädda nordsida efter boken som kan lösa Theos mystiska förflutna. Under Johanneskyrkan i Stockholm väcks samtidigt De förunderligas brödraskap, ett gammalt religiöst sällskap, av misstag till liv. De är ute efter Theos unga granne Felicia. På havets botten ruvar en gammal fiende under en pyramid. Kan man bli annat än 🙂 av en sådan beskrivning?
Jag hoppas att det är Ola Skogäng som valt Ekholm & Tegebjer och inte Kartago som valt att inte ge ut del två och istället satsa mer på alternativa svenska serier som egentligen inte kan kallas alternativa i Sverige eftersom de mer blivit norm hos oss. Theos ockulta kuriositeter var en frisk fläkt i seriesverige. Jag hoppas att Ekholm & Tegebjer fortsätter att ge ut serier även efter dessa två. Att Mikael Tegebjer är inblandad inger visst hopp, han var med och startade Optimal med Ingemar Bengtsson och drev sedan Jemi själv. Han var dessutom redaktör för Egmonts kortlivade kvalitetssatsning som gav oss bl.a. Blacksad och Rabbinens katt.
Det senaste året har jag upptäckt att biblioteken fått ett alltmer imponerande utbud av riktigt bra serier – inte bara på Malmö Stadsbibliotek (som är det största biblioteket i min närhet) utan även ute i provinsen, som till exempel Arlöv och Åkarp där jag jobbar respektive bor. Min väg in i seriernas underbara värld började på biblioteket i Åtvidaberg där jag tillbringade otaliga timmar under min mellanstadietid med att sluka Linda & Valentin, Buddy Longway, Asterix, Lucky Luke, Mystiska 2:an och mycket annat och det är underbart att se att seriekulturen fortsätter att blomstra på biblioteken. Vid ett av mina senaste besök hittade jag till min stora glädje hela följetongen av Theos ockulta kuriositeter och eftersom flera ur redaktionen på Shazam hyllat serien och jag alltid är svag för (och tyvärr svältfödd på) svensk fantastik och skräck så beslutade jag mig för att läsa hela härligheten. Dessutom upptäckte jag att Rikard recenserat de två första delarna av följetongen Deus Ex Machina men inte den tredje och avslutande så i det här inlägget får ni en recension av denna plus mina tankar om Theos ockulta kuriositeter som helhet.
