Årets fina festivalaffisch av Iris Hautaniemi
Dagen till ära den 25 maj bjöd vår kungliga huvudstad på högsommarvärme i maj när årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival gick av stapeln.
Som vanligt bjöds det på en härlig mix av möten med förlagsfolk, serieskapare och fanzinister; panelsamtal, signeringar, utställningar, mycket folk och underbar stämning.
I år var det dags för den 25:e upplagan av Stockholms Internationella Seriefestival där Serieteket och övriga arrangörer gjort sitt bästa för att skapa en maxad upplevelse med flera intressanta internationella gäster, filmvisningar, utställningar, svenska förlag och serieskapare och så festivalens hjärta: SPX-marknaden i Hörsalen.
Jag började dagen med att avnjuta utställningen Bande dessinée på svenska (som håller på till 12 juni) där 22 svenska serieskapare som inspirerats av fransk-belgiska serier presenterades, bland andra Kim W. Andersson, Dennis Gustafsson, Oscar Hjelmgren, Mats Källblad, Karl Johnsson, Christina Jonsson, Ola Skogäng och Li Österberg för att nämna några av mina favoriter.
Tyvärr hann jag bara besöka festivalen på lördagen så mitt schema var noggrant planerat för att hinna med alla samtal och inköp. Det mesta av tiden tillbringade jag på tredje våningen där jag inhandlade Achilles Wiggen – Den kompletta samlingen 1 (Kari Leppänen), Viktor Kasparssons arkiv (Dennis Gustafsson) och Theos ockulta kuriositeter: Den magiska cirkeln (Ola Skogäng) hos Albumförlaget i Foajén där jag även lyssnade på ett trevligt samtal mellan Anders Lundgren och Dennis Gustafsson som bjöd på många härliga nedslag i Viktor Kasparssons värld. Med ett leende på läpparna studsade jag sedan vidare till Hörsalen där jag förtjust besökte Epix Förlags bord och inköpshögen utökades med American Gods – Skuggor och Kyrkogårdsboken (Neil Gaiman och P. Craig Russell). Här införskaffades också Palle och energitjuvarna (tecknad av Ola Skogäng) samt Lisa Medins Rewind som samlade alla sidoserier i Medley-universat som tidigare dykt upp i tidningen Utopi.
Två trappor ner i Studion blev det ett besök hos Cobolt där jag passade på att inhandla ett ex av Ugly 4 – Sista skriet (Joakim Lindengren) samt den nyutkomna andra delen av Blake och Mortimer-äventyret De trettio silvermyntens förbannelse innan det var dags för ett besök i Lilla studion och programpunkten Franskt möter svenskt där Fabian Göranson samtalade med Sylvain Runberg, Anneli Furmark och Patrick Gaumer (Frankrikes motsvarighet till Fredrik Strömberg) där den franska och svenska seriemarknaden och seriekulturen jämfördes och diskuterades ingående.
Dagen avslutades med ytterligare ett besök på tredje våningens Foajé där Daniel Löf samtalade med Ola Skogäng som bland annat gjort den eminenta affischen till årets festival. Ett mycket underhållande och roligt samtal om Theos ockulta kuriositeter, flyttkaos, Marvel-jobb, karriärdödare och mycket mer. Kontentan av samtalet blev ett raskt besök på måndagen på mitt lokala bibliotek för att läsa om alla Theo-böcker men också ett kraftig sug efter Tardis klassiker Adèles extraordinära äventyr som Ola hyllade, både som verk och inspirationskälla.
Efter två års digitala festivaler var det äntligen dags att ge sig av till Kulturhuset Stadsteatern som öppnat portarna för 2022 års upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival. Detta var femte gången jag besökte festivalen och den här gången bokade jag en hotellnatt så jag kunde förkovra mig av utbudet under hela helgen. Postpandemi-känslan var uppenbar hos alla inblandade, både besökare och serieskapare, som varit svältfödda när det gäller festivaler och fysiska event så stämningen var laddad av nyfikenhet, glädje och förväntan under hela helgen.
Serieteket hade gjort ett fantastiskt jobb med många intressanta internationella gäster, blandat utbud av både filmvisning, försäljning, prisutdelningar och spännande paneler i hela huset och som vanligt var det tur att jag hade mina bästa skor, en rejäl ryggsäck och klipp i steget för att klara av alla turer i spiraltrappan mellan våningsplanen.
Sofia Lucas med sitt debutverk Vara
Mina planerade inköp var Chartwell Manor av Glenn Head och Olycka av Lars Norén och Agnes Jakobsson från Kaunitz-Olsson; Dr. Albert Merlings bedrifter av Knud V. Larsen och Natacha av Lars Sjunnesson från Sanatorium Förlag samt de två första numren av Seriefrämjandets nya serietidning Portal. Jag hade hoppats att Epix Förlag skulle delta men så var tyvärr inte fallet men jag lyckades ändå lägga vantarna på Sofia Lucas debutserie Vara som hon sålde vid MAL-magasins bord. I övrigt köpte jag ett ex av Svek av Sylvain Runberg och Joan Urgell från Ades Media som var precis nytryckt, samt fanzin av Sebastian Larsmo, Johan Ahl Eliasson, Lo Dacke och Edith Ydrefelt, plus årets antologier från Skarpnäcks folkhögskola och Serieskolan i Malmö. Jag hade hoppats få ett signerat ex av Ellinor Richeys debut Junkwraith som ges ut av Top Shelf men jag kom för sent till signeringen och resten av böckerna gick åt som smör i solsken innan jag hann få tag i en, men sånt är livet.
Joanna Rubin Dranger (Ihågkom oss till liv) i samtal med Stef Gaines.
I övrigt lyssnade jag på fina samtal med Bim Eriksson (Baby Blue); Elias Ericsson (Diana & Charlie); Karolina Bång (Himlastormande) och Glenn Head (Chartwell Manor). Jag hade gärna gått på Kaunitz-Olssons panel med bland andra Moa Romanova (På glid) och Agnes Jakobsson (Olycka) men eftersom det krockade med den spanske serieskaparen Alfonso Zapicos (Balladen från norr) mycket intressanta, och synnerligen skickligt tolkade, samtal med Fredrik Strömberg så valde jag den senare. Söndagen ägnades mest åt inköp och två underbara paneler med teamet bakom den lysande science fiction-serien Orbital (Sylvain Runberg och Serge Pellé, samlingsvolymerna 1-4 från Cobolt kommer att recenseras under sommaren) samt avslutningsvis Joanna Rubin Dranger som berättade om sin mästerliga seriebok Ihågkom oss till liv med Stef Gaines.
Vilken fantastisk festival det var och ett stort tack till Serieteket för ett synnerligen proffsigt arrangemang.
Efter två dryga år utan fysiska seriefestivaler (förutom två upplagor av underbara Skillinge seriefestival som förgyllde pandemimörkret) är det äntligen dags att börja boka kalendern. Under maj månad brakar det loss med Malmö Seriefest på Malmö Stadsbibliotek helgen 7-8 maj, följt av Stockholms Internationella Seriefestival helgen 20-22 maj som återigen äger rum i Kulturhuset Stadsteaterns lokaler i regi av Serieteket och helgen 26-28 maj är det dags för speleventet Nordsken i Kraft Arena i Skellefteå igen där man också kan förkovra sig i serier
Här nedan följer en sammanfattning av vårens svenska utgivning av allsköns serier, och jag vill redan nu upplysa om att detta inte på något sett är en komplett lista och att efterdyningarna av pandemin, med höjda material- och fraktkostnader som följd, påverkar hela bokbranschen och att vissa böcker kan drabbas av förseningar, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
I vanliga fall brukar jag presentera vårens serienyheter i samband med att Uppsala Comix går av stapeln men precis som 2020 så lyser seriefestivalerna med sin frånvaro även detta år på grund av pandemin. Förhoppningsvis är läget mer gynnsamt under hösten och nästa år men det blir i alla fall återigen en digital upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival. Förra årets festival tyckte jag var mycket lyckad med tanke på omständigheterna och även i år har Serieteket laddat med ett gediget program som kommer att presenteras i sin helhet senare i vår. Vad vi vet är att festivalen äger rum 29-30 maj, festivalteman är coronaserier, samiskt serieskapande och textila serier och att årets hedersgäst är den belgiske serieskaparen Olivier Schrauwen. Den fina festivalbilden är skapad av Anneli Furmark.
Precis som förra året så verkar det som att även 2021 blir ett fantastiskt utgivningsår med flera härliga titlar som bara väntar på att få fylla dina bokhyllor. Även om jag har bra koll på vad som är på gång vill jag bara understryka att det förmodligen dyker upp fler titlar som jag inte känner till från andra förlag under våren men de kommer i så fall presenteras utförligt i mitt kommande inlägg om den svenska seriehösten 2021.
I år är det fjärde gången jag besöker Stockholms Internationella Seriefestival och det känns fortfarande som en av årets höjdpunkter i serieväg, rentav den allra största. Mycket var sig likt med en imponerande gästlista, maxad SPX-marknad och intressanta utställningar, scensamtal och föreläsningar men det som gjorde mest intryck på mig var att omlokaliseringen till Konstfack på Telefonplan öppnade en hel del nya dörrar för mig. Framförallt blev jag inte snurrig av att springa i spiraltrappan på Kulturhuset för att nå alla evenemang utan hela festivalen befinner sig på ett plan där man i lugn och ro och med gott utrymme kan förkovra sig i Seriesveriges ständigt växande mångfald. Visst var det trist att festivalen flyttats från den underbara månaden maj men aprilsolen lyste dock värmande och som vanligt var stämningen på topp bland alla medverkande och även hos undertecknad.
När det gäller mina planerade inköp gick allt strålande bra. Efter att ha skaffat Medley Mixtape: ”Allt väl, fru Kommisionär?” av Lisa Medin och Quiet Crowd av Stef Gaines passade jag på att inhandla några fanzines som jag missat på Malmö Seriefest, nämligen Nidur av Linn Olsson och Djupet av Lisa Örtlund. Sedan hamnade jag först i kön till Jillian Tamakis signering där jag äntligen fick tag på den svenska översättningen av Skim från Epix Förlag. Jillian var superproffsig och trevlig och berättade att hon snart skulle börja jobba på en ny bok för ”lite äldre läsare” eftersom hon gjort barnböcker en period, bland annat They Say Blue. Tyvärr fanns inga av hennes egna alster som SuperMutant Magic Academy och Boundless vid bordet men väl de svenska utgåvorna av This One Summer (Den sommaren, Placebo Press) och redan nämnda Skim och de är också mycket läsvärda.
Resten av mitt besök passade jag på att utforska Cobolts dignande seriebord där jag pratade med Peter Sparring om Blake och Mortimers äventyr av Jean van Hamme och Ted Benoit, nästa del i den kompletta samlingen av Gaston samt när Buddy Longways äventyr förväntas ges ut; småpratade med Karl Johnsson som var där ”civilt” med sin familj på lördagen och vi snackade naturligtvis om Vei samt fick en trevlig pratstund med Olivia Severin som gör serien S.K.O.M. (Skandinaviska Kungliga Ockulta Motståndet) som är en härligt B.P.R.D.-doftande serie. Min kasse fylldes även på med ett mycket trevligt fanzine av Elin Alskog (Rebel) och så blev jag glatt överraskad att Natur & Kultur precis kommit ut med en svensk översättning av Marta Breen & Jenny Jordahls bok Kvinnor i kamp som inhandlades. Sverige har redan en riktigt bra flora av fina serieförlag men det finns alltid plats för fler och Natur & Kultur har med Vi kommer snart igen och Vi skulle segla runt jorden visat att de är ett förlag att räkna med i den svenska seriebranschen.
Den här helgen är det dags för årets upplaga av Stockholms Internationella seriefestival, eller kort och gott SIS, som i år bjuder på flera glada överraskningar. För det första äger festivalen rum redan första helgen i april istället för maj och dessutom i helt nya lokaler för evenemanget. Orsaken till denna flytt är att Kulturhuset vid Sergels Torg i Stockholm genomgår en renovering (vilket bland annat inneburit att Serieteket tillfälligt flyttat sina lokaler till Under fontänen en stenkast bort) men istället spänner festivalen bågen ännu mer med ett samarbete med Konstfack vid Telefonplan som öppnar sina lokaler för ändamålet. Årets tema är ”möten – möten mellan institutioner, mellan konstarter och genrer, mellan nationer och generationer, mellan professionella serieskapare och amatörer och serieläsare” och detta möte sammanfattas briljant i årets festivalbild av Catherine Anyango Grünewald (lektor i grafisk design & illustration på Konstfack som bland annat illustrerat Mörkrets hjärta) och Bitte Andersson (I slutet av regnbågen och tidigare student på Konstfack, bland annat).
Fortsätt läsa Svenska serievåren 2019: Stockholms Internationella Seriefestival
Årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival är den tjugonde sedan starten 1999 och precis som vid de tidigare tillfällen jag besökt evenemanget så slås man av hur mycket förlag det finns som ger ut serier i Sverige (och då saknades ändå några stycken), den höga kvalitén med flera scener, intervjuer, internationella gäster, filmvisning och så, naturligtvis, möjligheten att träffa flera av mina svenska favoritserieskapare personligen.
Idag, lördag 5 maj, presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden samt Unghunden på Kulturhuset (Studion) i samband med Stockholms Internationella Seriefestival.
2017 års bästa originalsvenska seriebok
Djupet av Karin Gafvelin (Syster förlag)
Nya Norrland av Mats Jonsson (Galago)
Mondo av Erik Svetoft (Sanatorium)
Nedzus lyktor av Rui Tenreiro (Sanatorium)
Athena: pappas flicka av Li Österberg (Epix)
2017 års bästa till svenska översatta seriebok
Sopigt av Derf Backderf (USA, Kartago)
Fädernesland av Nina Bunjevac (Serbien-Kanada, Nubeculis)
Hilda och den svarta hunden (Hilda; 4) av Luke Pearson (Storbritannien, Epix)
Desertör; Kackerlacka; Medborgare. Bok 1-3 av Halfdan Pisket (Danmark, Kartago)
Framtidens arab : en barndom i Mellanöstern (1985–1987) av Riad Sattouf (Frankrike, Cobolt förlag)
Anders Lundgren utsåg Mondo av Erik Svetoft till Årets bästa svenska album i sin Årskrönika 2017 och min recension av Nedzus lyktor kan ni läsa i länken ovan. Djupet av Karin Gafvelin ligger påpassligt nog och trängs i ryggsäcken med flera andra härliga seriealbum som jag införskaffade på SIS och detsamma gäller tredje volymen av Framtidens arab. Det blir många serieböcker att utforska även i år vilket alltid är trevligt även om jag saknade flera personliga favoriter från förra årets svenska serieskörd, såsom Martilo och helgonet, Vei och Kaninhålet.
Vidare presenterades också de nominerade till Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier där Natalia Battista och Nosebleed Studio åter nominerades. Övriga nominerade var Cobolt förlag, Cecilia Torudd (återkommande illustratör i Kamratposten sedan 1970-talet och skapare av bland annat Ensamma mamman) samt Johan Wanloo (Kapten Klara, Rock Manlyfist och mycket, mycket mer).
Kan bara instämma i vad Shazamkollegan Andreas skrev tidigare i veckan om det år som vi nyligen lämnat bakom oss. Det var ovanligt rikt med ett så förbluffande utbud av fantastiskt serieberättande över hela linjen. Från starka bidrag i superhjälte- och pulpgenrerna till mäktiga debuter, surrealism och självbiografi. Oavsett vad som är din föredragna serielikör så kunde du garanterat hitta något starkt att berusas av under 2017. På ett mer personligt, om än serierelaterat, plan bjöd året på såväl bottenkänningar åt Marianergravenhållet som händelser vilka förde mig till nya höjder. Om vi strävar efter att ur mörkret stiga emot ljuset så har det faktum att jag sedan februari 2017 inte längre arbetar på Serieteket kastat en lång skugga över allt annat. Processen som ledde fram till att jag blev utrangerad i samband med en omorganisation var långdragen. I egentlig mening gav jag nog inte upp hoppet förrän någonstans i december 2016 (beskedet kom långt tidigare). Kunde helt enkelt inte tro att cheferna menade allvar med beslutet att kapa min anställning med hänvisning till en titel det torde vara uppenbart för de flesta bara knapphändigt beskrev vad jag faktiskt kontinuerligt uträttat som en del av institutionen sedan 2001. Men till skillnad från besluten runt ett par andra varslade kollegor gick det som rörde min tjänst inte att ändra på. Trots mina fackliga företrädares idoga arbete. Så sinnesstämningen runt årsskiftet 2016/17 var sådan att det inte gick att samla tankarna till en krönika.
Magnifikt omslag av Duncan Fegredo till B.P.R.D.: The Devil You Know #3. Häri publicerades min festivalrapport från Necronomicon Providence.
