Jag blev verkligen glatt överraskad när jag läste att Defenders skulle komma tillbaka. Varje gång jag som osnuten liten pilt bläddrade igenom mina Hulk-tidningar och hittade små referenser om min gröne hjältes äventyr med ¨Försvarna¨ brukade jag sucka och vemodigt tänka att dem kommer jag aldrig få läsa. Nu i vuxen ålder kan jag njuta av dessa äventyr när jag vill tack vare Marvels Essential-volymer.

Jag talar nu om den klassiska upplagan av Defenders, skapad av Roy Thomas, förvaltad av Len Wein, fulländad av Steve Gerber samt mest ritat av Hulk-favoriten Sal Buscema. Vi bjuds på otroliga resor, äventyr och galenskaper som knappast var mainstream vid den här tiden, dvs 1970-talet. Kontentan var att teamet inte existerade på riktigt utan var löst sammanhållet med Doctor Strange som oskriven ledare. Marvels Essential Defenders kommer ut med volym 7 i sommar och jag rekommenderar dessa album mycket. Speciellt volym 1-3. Trean innehåller höjdpunkten och finalen på Steve Gerbers långa run, den sk ¨Headmen-sagan¨ (Defenders #31-40 samt Annual #1). Satir, humor, skräck, bisarrt, såpopera och mer allt i en typisk galen och skön blandning signerad Gerber.

Henrik presenterade Matt Fractions #1 tidigare här på Shazam så jag tänkte bara avsluta det han började. Doctor Strange nya team hittar en märklig maskin under Wundagore-berget (Marvels favoritställe när det gäller magiskt mumbo-jumbo), vaktad av en tyst Prester John. Denne man är känd i vår historia som en mytisk kristen kung i Mellanöstern i vars rike man kunde hitta bla Ungdomens fontän och porten till Himmelriket. I Marvels universum har samme figur dykt upp sedan 1966 och är där även en odödlig upptäcktsresande. Defenders beslutar sig för att ta med maskinen tillsammans med dess väktare hem till Doctor Strange lya i Greenwich Village, New York. Maskinen uppfyller önskningar men det är samtidigt omöjligt att bevisa dess existens för någon vilket flera av medlemmarna blir smärtsamt påminda om. Flera liknande maskiner dyker sedan upp och ett olycksbådande mönster börjar att vävas kring våra hjältar.

Persongalleriet är omfattande och rikt i Fractions Defenders. Det är väldigt trevligt att åter få stifta bekantskap med flera av karaktärerna från Fraction/Brubakers Immortal Iron Fist, såsom Fat Cobra, John Aman samt Orson Randall och hans Confederates of the Curious. Tyvärr är det synd att Fraction inte kunde stanna där. Fler och fler karaktärer och mer invecklad handling gör att man till slut bara vill att allting ska ha ett någorlunda begripligt slut. Fraction bankar in sitt mantra i tidning efter tidning i våra utmattade seriehjärnor: ¨Universum kommer att krossas. Stäng av Maskinerna. Alla du älskar kommer att dö. Kämpa för att rädda allting¨.

Nå ja, efter 12 nummer tog det slut och nu dröjer det nog flera år innan vi får ett nytt Defenders. Fraction hade verkligen något på gång i början men det hade räckt med en arc på 6 nummer så kanske vi hade fått en fortsättning. En bidragande orsak till att jag tappade intresset var Marvels vana att servera en början med en schysst tecknare (i det här fallet paret Terry och Rachel Dodson) för att sedan låta lotten gå till en hoper olika. Man tappar puls och helhetskänslan uteblir.

Det finns dock ett starkt ljus i tunneln och det är Fractions fantastiska Doctor Strange. Speciellt i #4 träffar han mitt i prick och ger oss en bild av människan Stephen Strange, den vanlige mannen med längtan, kärlek, ångest och önskningar precis som du och jag. Hade jag bara satt betyg på det här numret hade det blivit en stark femma.

Forskarstudenten Molly dyker upp på doktorns trappa för att låna en bok om magiska hus. Hon försöker bevara sin värdighet efter deras förra möte, som lätt vindränkt avslutades i Strange säng. Magins mästare själv har under en seans med den stulna maskinen försökt tränga bort sina tankar på ensamheten som präglat och ständigt präglar honom. Då plötsligt uppenbarar sig en gammal kärlek bokstavligen framför honom och inget blir som förr. Det finns dock ett problem. Martha dog i cancer för några år sedan.

Parallellt med allt detta försöker en trollkarlsuppkomling att utpressa Doctor Strange för att han ska lära honom allt han kan. Ajabaja! Mucka inte med magins mästare. Jag nämnde tidigare att tecknarbyte ändrar pulsen i historien och i fallet med #4 är det perfekt. Michael Lark tar ner tempot och guidar oss lugnt och tryggt genom berättelsen och jag får en känsla: Så här skulle en film om Doctor Strange se ut. Eller varför inte en ny tidning med titeln Doctor Strange, författad av Matt Fraction och ritad av Michael Lark. Man får inte sluta drömma.