Då var det dags för en andra genomgång av vad jag köpte på Spx10 i fanzinväg. Super Mario’s Housewives beskrivs som en fanbook och det är en passande beskrivning av denna hyllning till Super Mario-spelen. Super Mario borde vara det tv-spel som flest spelat. Jag har spelat en del själv även om jag mest spelade Sega och därmed Sonic. Personerna bakom serien använder sig av tv-spelsnamnen Aggi, Teatea, Monni och Aggi. Det är en rätt kul och en skön drift med/hyllning till klassiska tv-spel. Teckningarna är överlag inte så bra men det får man ta.

Ett fanzin som jag köpt innan är Ainur Elmgrens Goldenbird 1 & 2 så därför var det kul att se att 3 & 4 samlats i ett nytt fanzin. Liksom systern Tinet så berikar Ainur Elmgren serierna i Sverige genom att göra en äventyrsserie. Goldenbird utspelar sig i den självutnämnada republiken Ginestra på 1920-talet. Ginestra styrs av The Dux och hans garde kallat The Pinkshirts. Revolutionen är dock på gång i Ginestra. Mitt i allt detta befinner sig huvudpersonerna Mayann som är jazzsångerska, hennes showpartner Lou, finnen Andy och suffragetten Goldie. Dessutom är prästen Falco på skattjakt efter tempelriddarnas skatt. Serien är snygg både till stil och sidkompositioner. En underhållande äventyrshistoria som förtjänar en större spridning. Totalt ska det bli sex delar av Goldenbird.

Det var ett gäng britter på Spx10 som sålde skumma sf-serier. De kallade sig Decadence Comics. I Untranslated 1 jagar ett gäng håriga varelser med spetsiga näsor ett flygande gubbhuvud med hög panna. Gubbhuvudet skadas och då kommer en stor mussla fram. Sedan sänder musslan en signal till varelsernas förtjusning. Enkelt å snyggt tecknat men helflummigt. Last Drink handlar om en man som i ett postapokalyptiskt samhälle där det mesta är täckt av sand (vulkanaska?) letar efter vatten han gömt. Snygga sekvenser och  en total ensamhet och ödslighet. Sånt gillar jag.

Hjärtat i Spx är definitivt fanzinen. Första året köpte jag en del men förra året blev det bara två. I år blev det några fler och jag tänkte skriva lite om dem.

Mattias Carlssons och William Ödmans Kung Fu Manchu hade ett riktigt snyggt omslag som jag fastnade för när jag bläddrade bland fanzinen till Sef:s fanzintävling. Första serien var Dead Man’s Fish av Mattias Carlsson och det var underhållande och galet om en besatt kapten på fiskafänge. Dessutom var den riktigt snyggt tecknat i en stil påminde om Mike Mignola.  William Ödmans serier blev jag inte klok på men å andra sidan är William Ödman en av de mest talangfulla tecknare som finns i Sverige. Snyggt, stämningsfullt och bra tuschat och enbart därför värt att köpa. Ge mig mer serier av William Ödman!

Jag är svag för zombier, framförallt sedan jag läste The Walking Dead, så när jag såg ett fanzin med ett gäng som verkade odöda på omslaget var det inte så mycket att tveka på. Antigone #1 är tecknat av Helena Hellman och är en zombiehistoria som utspelar sig i Skåne. Teckningarna är överlag bra även om jag inte faller pladask. Historien är kort och början på något som kanske kan bli intressant. Jag tycker det är synd att Helena Hellman valt engelska istället för svenska, lite grötig skånska hade inte varit fel.

Jenny Bergrunds Ink har bl.a. Simon säger skrivit om tidigare. När jag väl fick tummen ur var första numret slut så det fick bli #2 Villfarelser. Jenny Berggrund sa själv att det var svårt att hoppa på #2 och det stämde. Teckningarna är bra och dialogen funkar också, den känns naturlig och det är inte så lätt som det låter. Däremot skulle jag ha behövt läsa #1 eftersom jag mest satt och funderade på de inbördes relationerna och vad som hänt tidigare. Den korta resumén i början räckte inte för att täcka det.

En serie som överraskade rejält var Daniel Westmans Din Själ För En Saga som var oerhört skickligt tecknad i en stil som påminde om moderna franska serier. Å höll samma höga klass. Själva berättelsen var precis som en gammal saga men väldigt elegant utförd. Daniel Westman hoppas jag absolut når en större publik framöver. Potentialen är stor.