Elle Peterssen vaknar upp till tonerna av Blind Melons No Rain, iförd samma kläder som Bee Girl, den lilla steppdansande flickan i låtens video. Hon befinner sig i ett rum mellan liv och död, hennes kropp ligger i koma framför henne, omgiven av familjen. Hon minns inte vem hon är eller vad som hänt henne och hon är inte ensam i rummet.
Den suggestiva inledningen på Jim McCanns Mind The Gap slår direkt an tonen för hela den här thrillern i sjukhusmiljö. McCann började en karriär inom film, musicvideo och teater, både som manusförfattare och regissör, innan han kom in i seriernas värld. Han fick en Eisner Award 2011 (Best Graphic Novel) för den förträffliga Return of The Dapper Men tillsammans med Janet Lee som också ritar hans serie Lost Vegas på förlaget Image.
Den här samlingen innehåller Mind The Gap #1-5 och handlar om rikemansflickan Elle i New York som efter en misshandel i tunnelbanan hamnar i koma. Vem eller vilka som ligger bakom är berättelsens kärnpunkt. För att lösa gåtan tvingas Elle gräva i sitt undermedvetna i sitt spökliknande tillstånd, med hjälp av personer på insidan och utsidan. Här finns den kvicke och självsäkre britten och komapatienten Bobby Plangman som hjälper Elle att orientera sig i ”The Garden,” som han kallar den. På utsidan har vi bästa vännen Jo och Elles pojkvän Dane samt Doktor Geller som anar ugglor i mossen när den gäller vården av Elle som antagonisten Doktor Hammond ansvarar för.
Vid sidan av dessa karaktärer finns det ett kollektiv av andra viktiga personer: Elles ”perfekta” familj, med mamma i spetsen, som inte har rent mjöl i påsen, familjens psykolog Crenshaw som också hamnar i koma efter en ”olyckshändelse” samt Docktor Gellers fru kommissarie Wallace som utreder händelserna kring Elles tillstånd.
I den värld mellan världar som hon har skapat själv har Elle också nya krafter som hon försöker bemästra: Att besätta döende kroppar och kontakta personer i deras drömmar.
Mind The Gap är på det hela taget ett mycket trevligt inslag i Image rika katalog av kvalitetsserier. Det som är mest påtagligt är en mycket schysst helhetsdesign där McCanns bakgrund inom MTV och TV-serier lyser igenom. Första numret är ett förlängt ”pilotavsnitt” och vi får mycket referenser till populärkultur samt till och med en soundtrack-lista med alla låtar som förekommer i serien.
Serien tecknas av den skicklige Rodin Esquejo (Morning Glories) som också bidrar med mycket snygga och träffsäkra omslag tillsammans med Sonia Oback vars färgläggning av serien är fantastisk. I Mind The Gap #5 får vi även ett trevligt gästspel av Adrian Alphona (Runaways) när McCann berättar den sorgliga berättelsen om pojkvännen Danes tragiska uppväxt med en alkoholiserad fader.
Handlingen har en skön balans mellan overklighet och verklighet och lyckas hålla spänningen vid liv tillräckligt för att jag ska vilja läsa fortsättningen. Jag vill veta vem läkaren med den hotfulla sprutan är, varför Lilla Rödluvan och Vargen dyker upp samt orsaken till mammans skumma förehavande med den mystiska personen i hoodtröja som verkar vara spindeln i nätet. ”Alla är misstänkta. Ingen är oskyldig”.
Illustration: Rodin Esquejo, Adrian Alphona
Färgläggning: Sonia Oback
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
The Defenders är ett klassiskt B-lagssuperteam från Marvel (eller hur ”B-lag” nu ett team kan bli när man bland medlemmarna räknar Doctor Strange, Hulk, Namor och Silver Surfer…) som förekommit i en mängd olika inkarnationer – senast Marvel försökte återuppväcka det här slumrande varumärket var 2005, då dream teamet Keith Giffen och Kevin Maguire (med benägen assistans av inte heller helt obekante J M De Matteis på manussidan) i en femdelars miniserie försökte ge The Defenders lite post-ironiskt kredd a la deras egen Justice League-nyversion ett årtionde tidigare. Det gick väl… sådär. Defenders förefaller vara ett av de där superteamen som är dömda att falla i periodvis glömska, ett uppdrag man kan sticka till nån brödförfattare när man behöver hålla liv i konceptet.
