Så är det då dags: Den 21e Fantomen är död eller något. Försvunnen är han iaf och det är upp till Heloise och Kit att axla manteln. Vi är nog många som väntat eller iaf undrat vad som skulle hända om den 21e Fantomen dog. Att ta död på honom är inget enkelt och framförallt inte okontroversiellt beslut. Fantomen som vi känner honom är den 21e Fantomen. Med Devil och Hero. Diana osv. Tidigare har man löst det genom att lägga till en generation och den lösningen kanske kommer igen. I en tid när jag hade betydligt mer tid att blogga och fortfarande läste Fantomen regelbundet så började jag själv spåna på bloggen kring hur den 21e Fantomens frånfälle kunde se ut. Jag kom inte så långt. Nu har Fantomen-redaktionen bestämt sig för att testa ett scenario som ska löpa parallellt med vår Fantomen. Man har tagit ett hopp framåt i tiden och som Redax skriver så är det ingen alternativ framtid utan det är seriens framtid. Framtiden kommer att dyka upp sporadiskt framöver.
Inlägg taggade ‘Paul Ryan’
Fantomen #16/2016
Fantomen #16/2010
Fantomen möter för första gången Chatu i äventyret med samma namn. Chatu är en f.d. Wambesi-prins som valt brottets bana. Han hatar dessutom Fantomen och tror att han lyckats döda Fantomen i ett bombattentat. Chatu kapar med hjälp av sina mannar en rhodisk militärhelikopter som ska hämta upp honom när han är på flykt. Han dödar besättningen och när Fantomen får upp spåret hettar det till. Äventyret i sig är återigen något av ett dussinäventyr men karaktären Chatu gör det lite intressantare. Som läsare får man bara veta att han tror sig ha dödat Fantomen i ett bombattentat och att han begått brott både i Rhodia och Bengali. Men mer än det och att han föddes som Wambesi-prins får man inte veta. Det känns lite konstigt att bara bli inkastad i ett äventyr med Chatu utan att veta mer om honom. Det antyds dock att det kommer äventyr som utspelar sig innan detta och då kommer säkert Chatus väg till att bli en bindgalen terrorist att klarläggas. Som sagt är äventyret i sig ingen höjdare men jag hoppas att Tony De Paul förmår göra något vettigt av karaktären framöver för potentialen finns. Paul Ryans teckningar är okej. Nummer 16 bjuder också på en jubileumskavalkad av serier som gick i Fantomen på 80-talet. Framförallt Bacon & Egg är ett kärt återseende. Ensidesserierna är lika bra som jag kom ihåg dem och Patrik Norrman är en skicklig tecknare. Kul på alla sätt. Tyste riddaren och Robin Hood är två okej men lite väl träiga femtiotalsserier. Anders Anderssons genomgång av de tre serierna är intressant och informativ. Kit och småfolket är ett menlöst men ändå okej Falk & Barry äventyr även om idén med småfolket är synnerligen usel. Herman Hedning får mig att dra på smilbanden och det var ett tag sedan jag tyckte serien var kul.
Betyg: 3-/5
Fantomen #2/2010
I nr 2 rullar patrullkvinnorna Kay och Hawas äventyr vidare liksom Long John Silvers. Det bjuds även på femtiotalsnostalgi i form av Knockout-Charlie och dessutom är det dags för omröstning, Bästa äventyr 2009.
Kay och Hawa fortsätter alltså att bevisa att de duger i den lätt manschauvinistiska Djungelpatrullen. De stöter båda på den okände befälhavaren i äventyret betitlat Den gäckande befälhavaren utan att faktiskt se honom. Fantomen nitar dessutom ett gäng lejda mördare. Handlingen i äventyret är riktigt ointressant och snäppet sämre än förra, vilket är en bedrift. Diana som oftast brukar framställas som handlingskraftig framstår här snarast som ett våp, också det en bedrift. Fantomen blir dessutom överraskad av att kvinnor kan och vågar! Det här äventyret är så j-a dåligt. De Paul har även i detta äventyr försökt få in lite humor men det blir platt fall. I nästa nummer är det tack och lov dags för ett från Team Fantomen, Draktronen. Det är välkommet för 2010 har börjat uselt för Fantomen själv.
Betydligt bättre och det som utan tvekan gör numret värt pengarna är Long John Silver. Andra delen av första äventyret är bättre än första delen av första äventyret 😉 , Lady Vivian Hastings. Karaktärerna fördjupas lite och dramatiken och intrigerna ökar rejält trots att de inte ens lämnar England förrän i slutet i sökandet efter Vivians make och staden Guyanacapac. Att serien är suveränt tecknad gör inte saken sämre. Det här är lätt den bästa biserien sedan Thorgal introducerades. Det enda negativa är att fortsättningen kommer först i höst. Det separata betyget på Long John Silver kan inte blir annat än en fyra.
Knockout-Charlie är först ut i Fantomens Jubileumskavalkad och är en serie som tiden inte varit snäll mot. Serien känns rejält daterad både till innehåll och teckningar och jag är tacksam om det är enda gången Knockout-Charlie återkommer. Herman Hedning och Latigo suger i vanlig ordning båda två. Ta bort, tack.
Illustration: Paul Ryan
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3-/5
Fantomen #1/2010
2010 fyller Fantomen-tidningen 60 år. Imponerande minst sagt och som vanligt markeras detta med en logga på omslaget. Dessutom utlovas flera nya serier och lite återseenden med klassiska serier som gått i Fantomen. Jag ser inte fram emot repriser av serier som King vid gränspolisen, Tyste riddaren eller Rick O´Shay, däremot hoppas jag att de nya serierna som kommer är bra.
Fantomenäventyret Kaye och Hawa i Djungelpatrullen är författat av Tony De Paul och tecknat av Paul Ryan och är riktigt uselt. Att det är ett amerikanskt dagsstrippäventyr kan ha något med det att göra. Ryan tecknar iaf äventyret stelt, helt utan känsla och flyt. Det här är nog en av hans sämre insatser som Fantomen-tecknare. Förvåningen över kvinnor i Djungelpatrullen känns ungefär lika fräsch som att de båda i slutet drömmer om att hänga i famnen på den okände befälhavaren till deras vän Dianas förtret. De mer än lovligt självgoda och dumdristiga Kaye och Hawa är två irriterande karaktärer som tyvärr återkommer i nästa nummer. De Paul har försökt föra in en hel del humor i handlingen men det blir mest platt fall. Ingen bra början på året alltså.
Fortsätt läsa Fantomen #1/2010
Betyg: 3-/5
