Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan blir det skräckfylld skogsmulle, Askungen i fara, ny självsäker Spider-Man, annorlunda Batman-omslag och ett illusionistiskt mästerverk. Mycket nöje!
Jag tog i söndags med mig familjen för ett snabbesök på London MCM Expo, en slags allmän nördkulturmässa (serier, manga/anime, datorspel, cosplay, film, wrestling och annat som gör livet värt att leva) som arrangeras två gånger om året (maj och oktober) i Londons väldiga mässlokal ExCel (tänk er att man slår ihop Svenska Mässan i Stockholm och Göteborg och lägger till lite extragrejer). Mitt första intryck redan när vi tog DLR-tåget ut: Herregud vad mycket cosplayare! Det visade sig nämligen att majversionen av MCM Expo också är värd åt EuroCosplay Championships 2010, vilket resulterade i att nånstans kring 80 procent av besökarna var kostymerade på mer eller mindre fantasifulla sätt, allt till min dotters omväxlande förtjusning och nervositet.
Hursomhelst: det var främst för delutställningen Comic Village, där diverse serieskapare har bord, sitter och signerar, och så vidare, som jag var intresserad av. Den visade sig snabbt vara en mer överblickbar del av mässan som helhet, ett lite mer glesbefolkat hörn av nörderi. Vi stannade till och pratade med Sarah McIntyre (till vänster), som är illustratör och barnserieskapare – hon kommer inom kort att ge ut en barnserie med titeln Vern & Lettuce. Exempelsidor finns här – bra mycket charmigare och stilsäkrare än mycket annat jag sett i barnserieväg, bara att hoppas att något svenskt förlag får upp ögonen för det här!
För något halvår sedan upptäckte jag Warren Ellis’ gratisserie på FreakAngels.com. Jag läste några episoder men tröttnade efter ett tag. Serien var så klart bra så det var inte därför jag slutade. Jag har bara lite svårt för att läsa serier digitalt. Det är på något sätt som att något går förlorat. Kanske är det lukten av nytryckta seriesidor jag saknar. Kanske är det att de små detaljerna och pennstrecken inte riktigt kommer fram på skärmen. Eller så är det bara den anale seriesamlaren i mig som inte får sin tillfredsställelse genom att få äga. Hursomhelst så bestämde jag mig för att vänta på att FreakAngels skulle släppas i en samlingsvolym. På härligt högupplöst tryckfärgsdoftande blankt papper.
