Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i december 2020.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Så var det dags att summera ytterligare ett rikt serieår som för min egen del kulminerade redan i maj 2016 med mitt första besök på Stockholms Internationella Seriefestival. En otroligt givande och inspirerande tillställning som definitivt gav mersmak och jag fick också chansen att träffa och snacka med två av mina svenska favoritserieskapare: Dennis Gustafsson (Viktor Kasparsson) och Kim W. Andersson (Love Hurts, Alena och Astrid). Just Kims verk kom att prägla mitt svenska serieår och jag är fortfarande grymt imponerad av vår nya rymdhjälte Astrid som gjorde sin debut både på svenska (Apart förlag) och på engelska (Dark Horse Comics) det här året.
En gång när Paul Dini var liten hittade hans far honom åter liggandes på golvet i vardagsrummet, försjunken i dagstidningens seriebilaga och med en tecknad TV-show på i bakgrunden. ”I’d like to know what kind of job you can get by watching cartoons”, suckade fadern men föga anade han då hur profetiskt hans uttalande var. Under hela sin uppväxt gjorde Paul Dini allt för att vara så osynlig som möjligt för att undvika mobbare men när det gällde det han älskade blommade han ut i full prakt. Det som gjorde Dini synlig var hans fantasi och hans stora passion för historier, allt ifrån böcker, serier till tecknad film och alla dessa karaktärer blev som en stor familj för honom. Han kunde stå ut med vilken offentlig tortyr som helst så länge fantasin fick flöda fritt privat.
Fortsätt läsa Dark Night: A True Batman Story
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
DARK NIGHT: A TRUE BATMAN STORY OGN
Manus: Paul Dini
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: DC Comics/Vertigo
För mer än 20 år sedan upplevde en av de mest framträdande rösterna bakom en av populärkulturens största ikoner en livskris. Paul Dini har skapat flera äventyr med Batman, både inom animation (Batman: The Animated Series, Batman Beyond), serier (Detective Comics, Batman: Streets of Gotham) och TV-spel (Arkham Asylum, Arkham City) men det var mycket nära att ingenting av detta hade blivit av eftersom producenten, redaktören och författaren blev attackerad och brutalt misshandlad av två rånare, så illa att man var tvungen att fästa ett handtag på hans huvud så att det skulle kunna läka ordentligt. I det självbiografiska seriealbumet Dark Night: A True Batman Story driver Dini ut sina sista inre demoner, tillsammans med tecknaren Eduardo Risso (100 Bullets), i en brutal och tankeväckande historia som blandar hans egna självupplevda trauma med figurer ur Batman-universat. Dini har berättat att han skrev berättelsen både för sin egen skull men också för andra som upplevt eller går igenom liknande händelser och en fras har styrkt honom under hela den här resan: ”Du är mer än vad dina angripare tog ifrån dig.”
s:CD atsem rugifib, åf nege gnindit! Så föreställer vi oss gärna att någon DC-redaktör mumlade när beslutet togs att ge trollkvinnan i hög hatt och nätstrumpor en egen tidning. Zatanna har alltid varit en sån där figur som kan funka i en team book men som har alldeles för lite personlighet och oomph för att kunna bära upp en egen blaska under någon längre tid (se vidare Martian Manhunter) – så det är vågat av DC att försöka.
Men det blir som befarat: lättviktigt, klyschigt och inte så lite 80-talstöntigt, trots försöken att tuffa till Zatanna med bildskön snut-sidekick och splattermördande vandöda magikerrivaler. För hur kan man post-Sandman (och post-en hel massa andra bra skräck- och ockultserier, Hellboy inte minst) egentligen göra något coolt av en figur vars superkraft består i att hon pratar baklänges? Zatanna hör en annan era till och det är inte så mycket att göra åt – om man inte som Grant Morrison i Seven Soldiers of Victory låter henne tappa krafterna och brottas med identitetskris, men det lär inte hända i Paul Dinis version. Han håller sig tätt till standardmallarna, med andra ord vanlig superhjälteaction fast med demoner, helt utan att dra nytta av de många tematiska möjligheter som magi, mytologi och illusionism erbjuder (som sagt, se vidare Sandman).
