Italienska serier har jag inte läst många av men både Gipi och Igort är tecknare som jag håller oerhört högt. Dylan Dog är något annat, en långkörare som producerats av flera olika tecknare och manusförfattare enligt den informativa texten i albumet. Dessutom en riktig storsäljare. För mig är dock serien en ny bekantskap. Jag funderade att slå till på den samling Dark Horse gav ut i samband med att Dylan Dog-filmen hade premiär för några år sedan. Nåväl med Ades Medias första utgåva så är det dags. I Vila i frid (med snyggt omslag av mångsidige Jimmy Wallin) stiftar Dylan Dog bekantskap med spöket av en ung tjej som dött men inte kan komma vidare. Hon vill själv vidare men något hindrar henne och hon påverkar de vänner som besöker henne alltmer och även Dylan Dog påverkas och får allt svårare att skilja på spökets och sin egen verklighet. Vad hindrar henne från att ta sig vidare?

Teckningarna av Angelo Stano är bra och riktigt schysst tuschat och skuggat. Det finns också något fräscht över dem, de känns trots vissa element i serien som känns lite old school väldigt moderna. Även de kändisar som figurerar i serien känns väl igen som Dylan Dogs ”butler” Groucho Marx och en av spökets vänner, en direkt avbild av sångerskan i one hit wonder-bandet 4 Non Blondes. Om några andra personer är direkta kopior av kända personer kan inte jag se men kommentera gärna om ni känner igen någon. Teckningarna är alltså bra och även berättelsen, med manus av Paola Barbato, som i sig är rätt lågmäld, ingen dramatik ens i slutet, anledningen till att hon inte kan ta sig vidare anade man iofs men inte exakt vad som hänt. Det är inte heller någon krypande skräck som bjuds utan mer av en deckare där Dylan Dog, som inte har mycket till personlighet här, letar efter ledtrådar här och där som ger lösningen på en tragisk historia. Småtrevligt är det och Dylan Dog fyller definitivt ut en nisch som till stora delar saknas och jag ser gärna fler album med den ockulte detektiven på svenska.