Under årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival var det dags att presentera nomineringarna till Urhunden 2020 och under Stockholms bokhelg den här helgen tillkännagavs äntligen nomineringslistan för Urhunden 2021. I praktfull galamundering presenterade Bitte Andersson de elva titlarna uppdelade på två kategorier (2020 års bästa originalsvenska seriebok och 2020 års bästa till svenska översatta seriebok) där jag för en gång skull läst alla, recenserat nio och utsett sju till mina favoriter från 2020 års utgivning i min årskrönika.
Nu raskt över till de nominerade.
2020 års bästa originalsvenska seriebok
Gå med mig till hörnet av Anneli Furmark (Ordfront Galago)
Polly tar ingen skit av Mats Källblad (Albumförlaget)
Ugly 2: Pungdjävlar av Joakim Lindengren (Kartago)
Dödens ö av Knut Larsson (Kartago)
Alltid hejdå av Alma Thörn (Ordfront Galago)
En fantastisk lista med riktigt bra titlar, alltifrån 2020 års bästa debut (enligt mig) Alltid hejdå av Alma Thörn, Joakim Lindengrens underbara knasigheter i lyxförpackning i Ugly 2, Knut Larssons oförglömliga drömresa och unika estetik i Dödens ö, Mats Källblads kärleksfulla raggarhyllning i Polly tar ingen skit till Anneli Furmarks underbara och gripande kärlekshistoria i Gå med mig till hörnet som jag utsåg till Årets bästa svenska seriebok 2020 och som följaktligen är min favorit i kategorin.
2020 års bästa till svenska översatta seriebok
Kent State – Fyra döda i Ohio av Derf Backderf (Kaunitz-Olsson)
Återvändsgränder av Gabi Beltrán och Bartolomé Seguí (Ordfront Galago)
Heros hundra nätter av Isabel Greenberg (Epix)
Von Spatz av Anna Haifisch (Lystring förlag)
Survilo av Olga Lavrentieva (Kaunitz-Olsson)
Emilio och glömskan av Paco Roca (Palabra förlag)
I den här kategorin är Heros hundra nätter, Isabel Greenberg feministiska klassiker i Tusen och en natt-anda, min favorit men Gabi Beltráns uppväxtskildring från Mallorca i Återvändsgränder, Derf Backderfs brutala skildring av skottdramat vid Kent State University 4 maj 1970 i Kent State – Fyra döda i Ohio, Anna Haifischs härliga knasigheter i Von Spatz, Paco Rocas intima och gripande berättelse om den demente Emilio i Emilio och glömskan samt Olga Lavrentievas seriebiografi om hennes mormors grymma uppväxt i Leningrad under Stalins terror och nazisternas ockupation i Survilo är också serieböcker av bästa märke. Den enda titel jag saknar i den här kategorin är Ari Folman och David Polonskys formidabla serieadaption av Anne Franks dagbok som gavs ut på svenska av Norstedts men annars är jag helnöjd med urvalet.
På juldagen 1831 i Arjeplog skulle prästen Norenius predika om kristi födelse. Norenius var en man som tog sitt värv på yttersta allvar och tänkte därför presentera Jesus hela släktlinje och började följaktligen med Adam men när han efter två timmar kommit fram till kung Salomon fick klockaren nog och stoppade prästen. Detta är en historia nedtecknad av lappmarkspredikanten Petrus Laestadius som dyker upp i inledningen på Mats Jonssons seriebok När vi var samer, en bok som både skildrar Sápmis hela historia, det statssaktionerade utplånandet av skogssamernas seder och bruk samt Jonssons egna skogssamiska rötter som fallit i glömska eller tigits ihjäl. Mats vill få med så mycket han kan i sin berättelse och, till skillnad mot Norenius, så lyckas han. När vi var samer skildrar ett långt och mörkt kapitel i historien, full av givna och brutna löften, övergrepp, rasism och förtryck. En sann historia som inte utspelas i något fjärran land för länge sedan utan här, i Sverige, och som nådde sin kulmen nära vår egen tid.
