”De säger att jag inte är stabil. Inte kan ta ansvar. Men de har fel”. Ylva var snabbast när det gällde att boka en plats till dagens guidade tur i Astrid Lindgrens lägenhet. I sin desperation och allt mer förvirrade tillstånd föll alla pusselbitarna slutligen på plats i Ylvas liv. ”Jag älskar Astrid Lindgren. Hon är sagodrottningen och barnens förkämpe. Hennes pojke togs ifrån henne men hon tog honom tillbaka. Det ska jag också göra!”, tänker Ylva medan kön ringlar uppför trappan till lägenheten på Dalagatan 46 utanför Vasaparken i Stockholm.
Feminism och den träffsäkra satiren över vår nutid har länge varit Elin Lucassis varumärke, dels i hennes alltid lika underhållande Instagramkonto @rit_lucassi men också i hennes serieböcker: Debuten Jag är den som är den (2015), som skickligt leker med invanda stereotyper, de sju dödssynderna ur en modern synvinkel i Synd (2017) eller när topplocket ryker när det gäller mammarollen i Ert blod på mina broddar (2019). Den självbiografiska utgångspunkten är också hennes signum, inte minst i Karantändagboken (2021), men i sin femte och senaste bok spänner Lucassi bågen rejält med en fiktiv berättelse om Ylva som blivit fråntagen sitt barn och i ett allt mer psykotiskt tillstånd identifierar sig med hela Sveriges älskade sagotant: Astrid Lindgren.
Fortsätt läsa Jag älskar Astrid Lindgren
Illustration: Elin Lucassi
Förlag: Ordfront Galago
Betyg: 4/5
