Neverboy är en låtsaskompis som är illegal flykting i verkligheten. Tillsammans med sin bästa vän Sam hade han ett underbart liv fyllt av fantasi, lek och kamratskap och de lovade varandra att de skulle vara vänner för evigt…men Sam dog i mycket unga år och Neverboy fattade ett beslut. Han vill inte återvända till fantasins värld för att bli någon annans låtsaskompis. Allt han vill ha sedan Sam dog är ett normalt liv igen med en egen familj och det finns en enkel lösning på Neverboys dilemma, fast naturligtvis inte utan komplikationer. Genom att ta hallucinogena droger skapar Neverboy det perfekta familjelivet med hustrun Rachel och sonen Ben men Ministry of Imagination, som håller koll på allt som är overkligt och speciellt konstgjorda fantasier som Neverboys, är honom på spåren. Efterlyst för olaglig existens i verkligheten genom medicinering och olaglig användning av fantasi kämpar Neverboy förtvivlat för att hans familj ska få finnas kvar, vilket leder till en ständig jakt på mer droger samtidigt som fantasirättvisans långa arm är honom hack i hälarna.
Så var det dags att recensera den fjärde och sista av de miniserier från Dark Horse Comics som jag tänkt utforska under året. Efter Ladykiller av Joëlle Jones, Past Aways av Matt Kindt och Scott Kolins samt Ei8ht av Rafael Albuquerque är turen nu kommen till Neverboy, skriven av Shaun Simon (The True Lives of the Fabulous Killjoys) och tecknad av Tyler Jenkins (Peter Panzerfaust), och det är en underbar och hjärtvärmande berättelse om att skilja på fantasi och verklighet men också om att hitta sin egen röst och inspiration.
Illustration: Tyler Jenkins
Färgläggning: Kelly Fitzpatrick
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3+/5