Jag har läst väldigt lite manga de senaste åren men när jag läste om Wolfsmund ( Ōkami no Kuchi Wolfsmund) så var det bara att slå till. Medeltid, Wilhelm Tell och Alperna är ingredienser jag gillar skarpt, dessutom var de recensioner jag hittade i huvudsak väldigt positiva och Vertical har gett ut en del intressant manga. Seriens skapare Mitsuhisa Kuji hade jag aldrig hört talas om. Titeln Wolfsmund kommer av den borg som byggts i Sankt Gotthard-passet som är den enda vägen genom Alperna till Italien. Där måste alla som vill ta sig från de av huset Habsburg ockuperade kantonerna passera och då framför ögonen på den ökände vaktchefen Wolfram därav namnet Wolfsmund (vargens gap). Albumet innehåller tre berättelser som alla binds samman av den onde Wolfram och kampen mot habsburgarna. På Verticals hemsida finns ett utdrag att klicka sig till.

Wolfsmund rekommenderas på baksidan till läsare som är 16 år eller äldre. Faktiskt ganska lämpligt. Wolfsmund är nämligen den grymmaste serien jag läst sedan Zorn & Dirna. Wolfram är en riktig sadist vars vackra anlete konstrastrerar mot mörkret i hans själ och han påminner en hel del om Johan Liebert i Naoki Urasawas Monster. Det förekommer ett par halshuggningar men det är barntortyren och det efterföljande testet som är grymmast. Jag hoppas verkligen att Wolfram går en lika grym död till mötes framöver, jag vill se honom död lika gärna som jag vill se Negan dödas i The Walking Dead. Det är inte bara Wolfram som har ett typiskt vackert ”mangaansikte” utan även de flesta unga kvinnorna har det medan de andra har mer realistiska ansikten. Men jag köper det även om jag helst hade sluppit det, det förtar inte berättandet eller stämningen i serien. Det är även något speciellt med berättandet som skiljer Wolfsmund från det mesta jag läst senaste tiden men det påminner mig om Monster. Det handlar framförallt om tonfallet i berättandet och ett annat tempo som bäst exemplifieras av fler närbilder och mer poserande. Förutom att det var lite uppfriskande att läsa en manga igen (enligt förläggaren Vertical en seinen manga) så är Wolfsmund stundtals både spännande och engagerande och utan att spoila alltför mycket så hade jag gärna sett mer av flera av de karaktärer som stryker med. Det var nästan lite väl mycket kill your darlings innan de hunnit bli darlings. Det känns också som att Mitsuhisa Kuji har gjort sin hemläxa för såväl byggnader, vapen och kläder ser ut som jag förväntar mig att medeltid ska se ut. Allt som allt en serie som jag vill läsa mer av.