Inlägg taggade ‘Marvel’

Film /Film /Recensioner

The Avengers

fredag 4 maj, kl 13:55 av 1 kommentar

avengers-movie-poster”…och det kom en dag, en dag olika alla andra, då Jordens mäktigaste hjältar fann sig enade mot ett gemensamt hot. På den dagen föddes The Avengers – för att bekämpa de fiender som ingen ensam superhjälte kunde motstå.” Detta var länge ingressen som introducerade serien The Avengers, som nu alltså blivit storskalig film.

Först, en bekännelse: jag skriver den här recensionen i egenskap av en stor Avengers-fanboy. Avengers har alltid varit en av mina favoriter bland Marvelserierna så det är svårt att vara opartisk. Min inre nioåring är lycklig över att den här filmen överhuvudtaget finns; att den dessutom är så oerhört välgjord är bara en stor fet bonus. Filmens intrig, utan att avslöja för mycket, handlar om att det finns ett objekt kallat Tesseract, som den onde guden Loki vill använda för att erövra världen. Superagenten Nick Fury samlar därför en brokig skara superhjältar för att stoppa honom. Problemet är att dessa hjältar, dessa Avengers, har tämligen svårt att komma överens. Kan de enas innan det är för sent?

Fortsätt läsa The Avengers

Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

FF vol.2

fredag 4 maj, kl 00:37 av 2 kommentarer

FF_9-674x1024 (1)Eftersom jag alltid varit en stor fan av Fantastic Four ser jag det som min uppgift att recensera denna serie, eller dessa serier, så mycket jag kan. Tänkte fortsätta efter Johan med volymen som kallas FF vol.2 i trade och samlar FF #6-11.

I de första två numren färdas vi 100 000 år tillbaka i tiden där vi träffar Supreme Intelligence, den utomjordiska rasen Krees egen kollektiva hjärncentral, när han varseblir att Krees genetiska experiment med allehanda galaktiska raser kommer att gå åt pipsvängen. I sin iver att utrota hotet samt trygga sin egen framtida vidtar han minst sagt drastiska åtgärder. Vi får också följa kung Black Bolts återkomst efter hans förväntade död i kampen med tokmutanten Vulcan (mästerligt skildrat av radarparet Abnett & Lanning i War of Kings). Allt detta uppfyller en urgammal profetia om den tyste konungen och hans fem drottningar samt deras önskan att överta vår jord som Jonathan Hickman introducerade redan i Fantastic Four #577.

Resterande fyra nummer tar oss till nutid och kampen mellan FF och de återstående alternativa Reed Richards och deras olika allierade. Svek och förräderi  bland superskurkarna i FF:s led och Inhumans inhopp som tredje part tvingar vår Reed, hans far Nathaniel samt Spider-Man till ställen där de måste vara. Och vad är det för ruskulösa rymdskepp som svävar över Manhattan?

Hickman har full koll på sin episka berättelse om Marvels första familj och han kryddar den med  härlig rymdopera på gammalt välkänt Fantastic Four-manér. Om man inte följt Fantastic Four av Hickman från #570-588 och vidare i Future Foundation missar man mycket av det intrikata pussel han har lagt och fortfarande lägger sedan sitt första nummer. Detta är för mig en modern klassiker som ingen får missa. Börja för guds skull inte läsa den här volymen! Det blir som att hoppa in i en mittsäsong av Lost och försöka lösa trådar manusförfattare tappat för länge sen. Förutom att du guidas av mästaren Hickman. Jag kunde inte föreställa mig att hans Fantastic Four skulle kunna konkurera med Lee/Kirby och Byrne men så är fallet.

Finns det inget negativt att säga då? I sex nummer får vi tre olika tecknare som var för sig är bra men helhetsintrycket haltar. Detta gäller hela Hickmans run och har blivit vanligt förekommande i hela Marvels utgivning förmodligen beroende på tuffare deadlines. Den händer nästan aldrig numera att Marvel haltar med utgivningsdatum vilket ibland kan vara fallet när man använder sig av samma tecknare men det hade varit trevligt med en tecknare. Epting är en favorit efter att ha tuggat fantastisk Captain America men Kitsons stil funkar också bra. Tocchini däremot känns oftast bra förutom att alla karaktärers ansikten ser ut som om de har fått eller kommer att få en rejäl käftsmäll.

Efter denna volym får vi dubbla titlar, Fantastic Four och FF, och jag tänker börja recensera dessa inom kort. Om du har idétorka i serietarmen tveka inte att införskaffa hela Fantastic Four med Hickman. Du kommer inte bli besviken!

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Greg Tocchini, Steve Epting, Barry Kitson
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thunderbolts: Shadowland

onsdag 25 april, kl 19:11 av 0 kommentarer

I december 2010 så hyllade jag samlingen Thunderbolts: Cage och gav den en 5:a i betyg. Efter det så har det varit rätt tyst om den här titeln från mitt håll (även fast jag följt den), men nu är det dags för mig att återigen öppna era ögon för Thunderbolts, för jag misstänker att det är många som missat den här titeln. Innan ni läser vidare så måste dock alla som inte läst den första samlingen springa iväg och läsa den innan ni går vidare och läser här.

thunderbolts_148_coverGött, då kör vi vidare. Thunderbolts: Shadowland är författad av Jeff Parker och samlar Thunderbolts #148-151. Ni som gillar Daredevil har säkert koll på att Shadowland var ett DD-event med tie-ins i de flesta övriga Marvel-titlar, men då jag själv inte följer vare sig Daredevil eller läst något annat från Shadowland så kan jag inte gå in på några egentliga detaljer kring vad det handlade om. Som jag fattat det så hade Daredevil axlat rollen som någon sorts ninjaboss över The Hand, som nu verkar ställa till trubbel i New York i allmänhet och Hell’s Kitchen i synnerhet. Det är här som Luke Cage, chef över Thunderbolts och vän till Daredevil, kommer in. Cage får nys om att en bekants son tillsammans med ett knippe andra hålls fångna någonstans i underjorden av Daredevils ninjor, och bestämmer sig för att utnyttja dunderboltarna för att rädda fångarna och konfrontera Daredevil. Sagt och gjort, Cage skickar ned teamleadarna Fixer och Songbird tillsammans med Juggernaut, Moonstone, Ghost, Crossbones och Man-Thing för att ”undersöka”, och det hela urartar inom kort till en långdragen batalj mellan teamet och tonvis med odöda ninjor. Shadowland-storyn sträcker sig över #148 och 149, och när röken lagt sig så är Cage väldigt sugen på att hoppa av som chef över Thunderbolts, vilket leder oss rakt in i nästa story.

Fortsätt läsa Thunderbolts: Shadowland

Manus: Jeff Parker
Illustration: Kev Walker, Declan Shalvey
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Namor Visionaries by John Byrne

måndag 23 april, kl 21:54 av 3 kommentarer

namorvis

Så var det dags för första recensionen som ny skribent och eftersom jag har mycket att välja på börjar jag med en för mig efterlängtad utgåva.

Efter många gyllene år som writer/artist hos Marvel försvann John Byrne till DC för en minnesvärd sejour med vår man av stål. I slutet av 1980-talet började han skriva och rita igen för Marvel med titlar som Sensational She-Hulk, West Coast Avengers och Iron Man. Mycket av det senare har getts ut i trade-format men förra året verkade det som om Marvel fick Byrne-hicka när man gav ut flera nya samlingsvolymer med Thing och Sensational She-Hulk samt första nio numren av en ny tidning av vår kanadensiske serieskapare från 1990 i pocket; Namor The Sub-Mariner.

Namor är en av Marvels och även världens äldsta superhjältar som såg dagens ljus i Timely Comics (föregångaren till Marvel) Marvel Comics #1 redan 1939 i det man kallar Golden Age-eran. Tillsammans med androiden Human Torch, Captain America och Bucky gjorde han sitt bästa för att göra livet surt för storgermanen Hitler och hans galna hunner innan han föll i glömska när alla tröttnande på superhjältar och bara ville läsa om utomjordingar, vilda västern och knasiga skräckhistorier. När Stan Lee och Jack Kirby gav genren en kraftig ansiktlyftning i och med lanseringen av Fantastic Four 1961 var Namor den förste som kom tillbaka till det man numera kallar Silver Age-eran efter att FF:s Johnny Storm hittat honom i New Yorks hamn i minst sagt dåligt skick. Fortsätt läsa Namor Visionaries by John Byrne

Manus: John Byrne
Illustration: John Byrne
Tusch: John Byrne, Bob Wiacek
Färgläggning: Glynis Oliver, Brad Vancata
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Uncanny X-Force #1-4: The Apocalypse Solution

torsdag 5 april, kl 09:41 av 3 kommentarer

apocalypse_solutionDen förlorade sonen återvänder. Efter ett rekordlångt uppehåll så har det blivit dags för mig att serieblogga igen, och jag gör det med en recension av Uncanny X-Force #1-4, The Apocalypse Solution (som jag läst på iPad:en). Johan har redan recenserat delar av den här arc:en, men det skadar (väl?) aldrig med en second opinion, så jag kör en egen variant här.

Uncanny X-Force är i korthet en nystart av titeln som tidigare hette enbart X-Force, och som sedan starten bestått av ett knippe X-hjältar som inte spottat i glaset när det kommit till covert ops och uppdrag av det mer tveksamma (och rent mordiska) slaget. När Craig Kyle och Christopher Yost (som skötte manus för X-Force #1-28) hade hand om teamet bestod det främst av individer med vassa tillhyggen, som till exempel Wolverine, X-23 och Archangel, men när Rick Remender har fått ta över författartyglarna i och med Uncanny X-Force så har han valt en annan approach för teamets uppbyggnad, och även för deras existens. I det här nya teamet finner vi återigen Wolverine och Archangel, men övriga medlemmar har ersatts av Psylocke, Fantomex och Deadpool. Kan kännas som en rätt random samling karaktärer, men för den som kan sin X-historia (och det vill jag gärna tro att jag kan) så finns det en röd tråd som knyter dem samman: De har alla blivit manipulerade och mer eller mindre psykiskt våldtagna i sitt förflutna, och har i och med X-Force gett sig blanka fan på att det inte ska hända igen. Med hjälp av en stor dos våld kan man tänka sig.

apocalypse_solution_2Arc:en heter som sagt The Apocalypse Solution, så det är ingen direkt överraskning att teamets första uppdrag går ut på att ta kål på just Apocalypse. Angel a.k.a. Archangel a.k.a. Warren Worthington III – vars liv vrängdes ut och in av Apocalypse då han förvandlade en desperat Angel till Death / Archangel, en av apokalypsens fyra ryttare – har snappat upp rykten att Clan Akkaba, en kult med tusenåriga kopplingar till Apocalypse, lyckats skapa en klon av sin forne härskare. Det här kan X-Force såklart inte blunda för, och efter en mer eller mindre lyckad infiltration av Deadpool så ger sig teamet iväg för att sätta stopp för Clan Akkabas planer. Det visar sig (såklart) vara lättare sagt än gjort, för den nyligen återuppståndne Apocalypse skyddas inte bara av varje superskurks standardiserade underhuggare, utan även av The Final Horsemen, vilket är fyra stycken synnerligen obehagliga mutanter som fullständigt sprutar död och förintelse kring sig. X-Force får helt enkelt sina fiskar varma, och jakten på Apocalypse blir långt ifrån smärtfritt.

apocalypse_solution_3För den som ännu inte läst The Apocalypse Solution så ska jag inte spoila storyn, men teamet får som sagt sina fiskar ordentligt varma och får därmed vid flera tillfällen möjlighet att utnyttja sina dödliga superkrafter till fullo. Det är i princip fullt ös från början till slut, men det är inte bara dum trikåaction, för Remender får till ett driv och en spänning som håller i sig ända till det nervkittlande och oväntade slutet. Jag har egentligen inget negativt att säga om serien som helhet, men ska jag lyfta något litet minus så skulle det vara hur Fantomex hanteras. Känner man inte till Fantomex sedan tidigare så kan det nämligen vara svårt att få kläm på vad han egentligen har för krafter. För den som missat honom så kör vi en snabbdragning här: Kraftfull illusionist, prickskytt, externt fristående nervsystem kallat E.V.A., tre hjärnor, skydd mot telepati och ökad snabbhet, styrka och vighet. Med allt detta till förfogande så kan det som sagt ta en stund innan man förstår att Fantomex är mer än en kille med pistoler, och som snarare jobbar betydligt mer med sina illusioner. Utöver det så tycker jag att Remender fått till en fullpoängare, både karaktärs- och storymässigt (och då gillar jag egentligen inte ens Deadpool).

Illustratör för de här numren är Jerome Opeña, som i mina ögon är grymt bra. Han lyckas dels visa hur dödlig varje medlem verkligen kan vara, men utan att för den delen göra dem osympatiska, och får även till en perfekt detaljrikedom och lagom gritty känsla med en mix av tusch och detaljerad blyerts. Färgläggningen av Dean White tycker jag också är smått briljant, med en lila- och gröntintad ton som ger serien en passande och personlig känsla. För att dra en filmreferens så får färgschemat i X-Force mig att tänka på Drive (vilket enbart är positivt). X-Force är i korthet en av de snyggaste serier jag har läst på riktigt länge.

Sammanfattningsvis så är Uncanny X-Force #1-4: The Apocalypse Solution väldigt nära en fullpoängare. Serien är snygg, frän, spännande och befriande fristående från övriga X-titlar och mutantkontinuitet, vilket gör den passande för såväl veteraner som nytillkomna läsare. Köp den.

Manus: Rick Remender
Illustration: Jerome Opeña
Färgläggning: Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

FF vol. 1

tisdag 13 mars, kl 19:59 av 3 kommentarer

ff_vol1Fantastic Four har aldrig varit någon riktig favorit favorit för min del, enda undantaget är den run på Fantastic Four som John Byrne hade under 80-talet. Men efter att ha sett hittat denna volym på en nätbutik till riktigt bra pris så blev det en beställning, något jag så här i efterhand är glad eftersom detta är riktigt bra.

Efter Johnny Storms (Human Torch) död i Fantastic Four #587 så döptes serien om till FF, vilket inte alls står för Fantastic Four som man skulle kunna tro utan för Future Foundation. En annan skillnad är att Spider-Man nu tagit över Torch plats i teamet och nykomlingen kastas direkt in i hetluften då Reeds dotter Valeria gjort en deal med teamets nemesis Doctor Doom i utbyte mot dennes hjälp rörande ett antal onda Reeds från olika parallella dimensioner som planerar något ondskefullt.

Fortsätt läsa FF vol. 1

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Steve Epting & Barry Kitson
Tusch: Steve Epting & Rick Magyar
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Film

Avengers-poster

tisdag 28 februari, kl 19:25 av 1 kommentar

AvengersImorgon smäller det – då har nya Avengers-trailern premiär. OK, OK, vi vet att det är helt bisarrt att vi sitter och väntar på en trailer-premiär i väntan på den riktiga filmen, men ändå: är inte det här vad varje sann Marvel-fanboy drömt om hela sitt liv? Bilden kommer från Comic Book Resources.

Skriv en kommentar
Recensioner

Nystart: The Twelve #9 (av 12)

fredag 17 februari, kl 08:00 av 1 kommentar

TheTwelve9Holy three-year delay Batman! Minns ni J M Straczynskis miniserie The Twelve? Om ett gäng 40-talshjältar som gör en Captain America och vaknar upp i 21:a århundradet efter att ha blivit kryofrysta av nazister? Om ni inte minns den är jag inte förvånad – det skulle bli en miniserie om 12 nummer, 8 hann komma ut under 2008 men sen rök Straczynski ihop med Marvels chefredaktör Joe Quesada och vägrade göra färdigt serien. Förrän nu! Inte vet jag vem det är som bett om ursäkt, men häromveckan kom alltså The Twelve #9 ut – efter ett uppehåll på drygt tre år (sen i januari 2009)! Här har vi alltså något som kan klå både Alan Moore och Grant Morrison i fråga om förseningar. Är det då värt väntan?

Påpassligt nog finns första halvan av The Twelve att tillgå både i hård- och mjukpärm för den som missade den här serien första vändan. Själv fick jag gräva ett tag i min seriekällare för att hitta de gamla numren, det har gått många arkiveringscykler sen #8… Men någon form av repetitionsläsning är nog av nöden, för i #9 kommer en stor payoff i huvudintrigen (som varit i görningen sen #1), plus några viktiga avslöjanden i ett par bihandlingar – avslöjanden som alltså är i stort sett meningslösa om man inte följt serien innan.

Fortsätt läsa Nystart: The Twelve #9 (av 12)

Manus: J Michael Straczynski
Illustration: Chris Weston
Färgläggning: Chris Chuckry
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Black Panther #529

torsdag 16 februari, kl 17:09 av 2 kommentarer

BlackPanther529Igår skrev jag om slutet på Punisher MAX och idag vill jag säga några ord om slutet på David Liss kritikerrosade avslutning på Black Panther – en smart omstöpning av hjälten från Wakanda i pulpform.

Efter upplösningen av Daredevil-arcen Shadowlands (något av ett lågvattenmärke under de senaste årens Daredevil-utgivning om ni frågar mig) tog Marvel det något oväntade greppet att låta Black Panther ta över Daredevils numrering, och tidningen bytte namn till Black Panther – The Man Without Fear. Dessutom gav man manuspennan till en i seriesammanhang relativt oprövad David Liss (som dock hade ett antal historiska romaner på meritlistan). Ett vågat grepp men kritiken kom på skam: med stor draghjälp av namnkunnige illustratören Francesco Francavilla blev Black Panther en succé och David Liss slog igenom ordentligt (han har nu flera andra serieprojekt på gång).

SPOILERS följer efter hoppet!

Fortsätt läsa Avslut: Black Panther #529

Manus: David Liss
Illustration: Mike Avon Oeming, Shawn Martinbrough, Jefte Palo
Färgläggning: Felix Serrano, Jesus Aburto, Jean-Francois Beaulieu
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Punisher MAX #22

onsdag 15 februari, kl 14:38 av 3 kommentarer

PunisherMAX22Jaha, så har då alltså Jason Aarons och Steve Dillons MAX-version av Punisher nått sitt slut i och med #22. Enligt Aarons efterord i tidningen var det heller aldrig fråga om någon för tidig nedläggning utan i själva verket en planerad begränsad historia. Och det har varit en underhållande historia som har svängt fram och tillbaka i fråga om stämning och tematik. Det började som en blinkning, för att inte säga ogenerad hyllning, till Garth Ennis och Steve Dillons legendariska Punisher-serier från 2000-02, där Aaron verkade göra sitt yttersta för att kanalisera Ennis speciella typ av äckel-splatter-humor. Kiss-och-bajshumorn fick fullt spelrum i andra arcen Bullseye och det var nånstans där, bland allt spekulativt underhållningsvåld, jag var millimeter ifrån att släppa serien från min pull list. Men något höll mig kvar och jag belönades med en abrupt svängning till nattsvart elände där Aaron på allvar började uppfylla löftet från de första numren: så här skulle det vara om Punisher fanns i verkligheten. Och nu har det hela nått sin kulmen med detta epilognummer som följer på sista arcen Homeless. Är det en värdig avslutning. Definitivt. Och MASSIVA SPOILERS följer efter hoppet. Allvarligt talat: läs inte min recension om ni inte redan läst Punisher MAX #22.

Fortsätt läsa Avslut: Punisher MAX #22

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...