Jaha, det här var ju tråkigt. Marvels vampyr-antihjälte Morbius, the Living Vampire fick sin egen serie i början av 2013, och jag hade nog hoppats att de kunnat få ihop något intressantare än det här.
Morbius är en karaktär som jag personligen har lätt att tycka om: Biokemist med ovanlig blodsjukdom försöker bota sig själv, men misslyckas kapitalt och drabbas istället av så kallad pseudo-vampirism – ett sorts virus som ger den drabbade klassiska vampyregenskaper, fast utan att vara en faktisk vampyr. En jobbig sits alltså, att som en vanlig snubbe behöva se ut som och drivas av samma blodtörst som en vampyr. Som upplagt för problematiska situationer och monsteraction med andra ord, så jag var faktiskt lite småpeppad när jag satte mig ned på Morbius nya Marvel NOW-titel.
Tyvärr så är #1 som sagt rätt ointressant. Vi får en summering av Morbius historia och hur hans krafter fungerar, och vi får en introduktion av hur hans liv ser ut just nu. Allt det är väl helt ok, men problemet tycker jag är att vi inte får något mer utöver det. Det finns liksom ingen hook i berättandet eller i karaktären som väcker mitt intresse och får mig att vilja läsa mer. Idén att sätta en vampyr i en mer superhjälteliknande miljö borde väl i och för sig fungera bra, men för min del så läser jag hellre en riktigt bra vampyr- eller superserie snarare än ett mellanting. Morbius kanske är en titel som behöver lite tid på sig för att komma igång, men det här första numret lyckades inte väcka mitt intresse tillräckligt mycket för att köpa fler nummer.
Är du nyfiken på Morbius så tycker jag att du ska kolla in Legion of Monsters istället. Där bjuds det inte bara på vampirism, utan även zombies, varulvar och annat monstruöst. Bra grejer.
Illustration: Richard Elson, Antonio Fabela
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Jag var och såg Iron Man 3 igår, så vi kör väl någon sorts recension nu. Alla andra recensioner av Iron Man 3 säger ju i princip samma saker om manus, skådespelandet och specialeffekterna, så jag tänker fatta mig rätt kort om just de sakerna. Så här:
– Iron Man: Extremis, av Warren Ellis och Adi Granov. Extremis är en fristående miniserie i 6 delar där Ellis nystartar Iron Man med en rejäl injektion inspiration och nya idéer. Idén med Extremis-teknologin (som jag inte tänker spoila här) är grunden för handlingen Iron Man 3.
Hur tycker jag då att plocka-russin-idén funkar i Iron Man 3? Jag tycker som sagt att Iron Man 3 manusmässigt är helt ok, och jag skulle nog kanske till och med vilja påstå att det är den bästa Iron Man-filmen (måste nog se den minst en gång till för att avgöra det). MEN. Jag tycker att Warren Ellis originalstory Extremis är mycket bättre än filmen. Jag tycker även att Matt Fractions The Five Nightmares är bättre. Värt att tillägga är dock att Extremis och The Five Nightmares är några av de bästa seriernummer jag läst, och att det är svårt att hitta någon superhjältetitel överhuvudtaget som slår Iron Man på fingrarna där. 
Varning! Om du bott i en jordhåla de senaste sex månaderna innehåller följande krönika sådana MASSIVA SPOILERS att dina ögon kommer trilla ut! Bara för det får du ett snyggt omslag att vila ögonen på här till vänster, och så börjar krönikan efter hoppet.
Jag blev verkligen glatt överraskad när jag läste att Defenders skulle komma tillbaka. Varje gång jag som osnuten liten pilt bläddrade igenom mina Hulk-tidningar och hittade små referenser om min gröne hjältes äventyr med ¨Försvarna¨ brukade jag sucka och vemodigt tänka att dem kommer jag aldrig få läsa. Nu i vuxen ålder kan jag njuta av dessa äventyr när jag vill tack vare Marvels Essential-volymer.
Henrik presenterade Matt Fractions #1 tidigare 
Forskarstudenten Molly dyker upp på doktorns trappa för att låna en bok om magiska hus. Hon försöker bevara sin värdighet efter deras förra möte, som lätt vindränkt avslutades i Strange säng. Magins mästare själv har under en seans med den stulna maskinen försökt tränga bort sina tankar på ensamheten som präglat och ständigt präglar honom. Då plötsligt uppenbarar sig en gammal kärlek bokstavligen framför honom och inget blir som förr. Det finns dock ett problem. Martha dog i cancer för några år sedan.
Marvels nya giv Marvel NOW! har fått mig att börja läsa fler lösnummer än någonsin eftersom jag inte vill missa något nytt och bra. Gamla och nya titlar med nya kreatörer men också en nygammal: Young Avengers.
Vi får också träffa kärleksparet Wiccan och Hulkling som här kysser varandra för andra gången i teamets historia. Första gången var i Heinberg/Cheungs sista nummer av Children’s Crusade och att det händer redan i Gillen/McKelvies första känns helt naturligt. Mycket har hänt även i serie-världen när det gäller HBTQ och det bekräftar den här serien med råge.
Den något märkliga recensionsrubriken kommer sig av att jag inte brydde mig om att köpa Matt Fraction och David Ajas Hawkeye från start (Fractions superhjälteserier lämnar mig för det mesta kall, med undantag för Immortal Iron Fist), men så sa nån att nya Hawkeye var riktigt bra och dessutom så långt i princip bara ”done-in-one”-historier, så jag köpte de nummer som fanns i seriebutiken och det var nr 2 och nr 5 (av 5 hittills utkomna nummer). Lite lurad blev jag för nr 5 är del 2 i en 2-delars arc som började i numret innan, men det gick alldeles utmärkt att följa med ändå, visade det sig. Och det är också enkelheten, singelhistorierna, och den relativa bristen på tungt kontinuitetsbagage som gör Hawkeye till en av de fräschaste superhjälteserierna jag läst på bra länge. Här ska jagas baknummer alt. tradewaitas!
