Efter att jag som far tillbringat en dag i strålkastarljuset är det åter dags att sträcka ut fingrarna för ytterligare en vecka av omslag som också förtjänar sin ljusa plats i det regntunga höstmörkret.
Fem omslag som skildrar ny fantasy, en resa till helvetet, farlig Seattle-rock, fanboys samt en mörk tripp till Gotham City står på bordet denna afton. Mycket nöje!
Efter fem veckors ofrivillig seriebloggscelibat där hulkande fosterställning bytts mot uppgiven håglöshet är det underbart att få skriva igen. Att jag skulle sakna detta så mycket känns både läskigt och fantastiskt och det krävs grym självbehärskning för att inte springa ut på gatan i stormen som en extatisk Gene Kelly.
När jag först fick reda på att shazam skulle ligga nere en tid tänkte jag att det skulle gå fort och började spara mina favoriter för veckans omslag för framtida publicering. Nu fem veckor senare har högen blivit ohanterligt stor och jag får helt enkelt döda mina älsklingar och gå vidare. Jag tänker dock länka till några av mina saknade favoriter i framtida poster så helt har jag inte kapitulerat. Dessutom är jag så generös så jag bjussar på två poster den här veckan 😉
Tony Stark är tillbaka på jorden efter sina rymdäventyr med Guardians of The Galaxy. Han är bekymrad. Tillsammans med The Watcher hittade han på månen vad som såg som ut som ett lik av en gudalik varelse. Han delar med sig av sina farhågor om det annalkande kaoset till Reed Richards och tillsammans bestämmer de sig för att jämna ut oddsen till sin fördel.
Black Bolts bror Mad Maximus har byggt en dimensionportal där Inhumans kung kan prata normalt utan att förstöra världar. Hans trogna hustru Medusa anar ugglor i mossen och Black Bolt bekräftar hennes farhågor. Hon lämnar honom i vredesmod.
Black Panthers försök att blidka sin syster drottningen av Wakanda till att avstå från att anfalla Atlantis misslyckas. Drottningen kräver vedergällning och kriget är ett faktum. Samtidigt befinner sig vår jord under attack från okända varelser från yttre rymden. Hur ska detta sluta?
Fortsätt läsa New Avengers #8 – What Maximus Made
En sci-fi-skräckis, ett 007-uppdrag och ett episkt kungadrama. Jonathan Hickman visar i Avengers #10-11 och New Avengers #7 att han har många strängar på sin lyra. Vi befinner oss i ett limbo mellan respektive tidnings första arc och preludierna till Infinity som kommer allt närmare och precis som i slutet av Hickmans sejour med Fantastic Four och FF levererar han några sköna ”done-in-one”-episoder.
Avengers #10 – Validator
Superhemliga Department H, Canadas eget regeringsstyrda S.H.I.E.L.D. och skaparna av landets olika Flight-team av superhjältar, har problem. Så mycket problem att Captain America och ett team av Avengers måste komma till undsättning. En av de biologiska kapslarna som The Garden bombarderat jorden med landar i kanadensiska staden Regina och orsakar död och förintelse innan en ny värld skapas. Ett av regeringens nya Flight-team skickas in i lejonkulan men det visar sig snart att Department H tagit sig mycket vatten över huvudet.
Tillsammans med Department H:s agent Michaud (mannen med lätt bister uppsyn på omslaget) tar sig Avengers in i Regina men något går käpprätt åt h-vete. Agent Michaud tar sitt liv och Avengers tiger som muren när de utfrågas av S.H.I.E.L.D. om vad som hänt i Regina.
Det här är en tvättäkta skräckis med doft av Sci-fi-genrens alla ingredienser. Avengers tas på sängen och kommer ut fysiskt oskadda men psykiskt mörbultade av vad det nu än är som huserar i det som en gång var staden Regina. Fortsätt läsa Avengers #10-11 och New Avengers #7: Tre sidor av samma mynt
Släpp allt annat och kolla på nya trailern. NU.
Det gick ju rätt ok att recensera Ultimate Comics: Iron Man #1-4, så vi kör väl helt enkelt vidare på samma tema. Ultimate Comics: Wolverine den här gången, men för dig som har koll på din Ultimate-historia så vet du ju redan att den Wolverine vi alla känner till vid det här laget är stendöd, mer eller mindre förintad av Magneto. En av de större skillnaderna mellan vanliga Marvel och deras Ultimate-universum är att de som dött oftast (eller är det kanske alltid?) faktiskt fortsätter att vara döda när de väl dött, så hur kommer det då sig att det nu kommit en ny miniserie? Utan att bli alltför långdragen så visade det sig i Ultimate X (Johan recenserade bland annat #1 här för över 3 år sedan) att Wolverine hade en mer eller mindre hemlig son som växt upp hos ett helt vanligt amerikanskt par, helt ovetandes om att han egentligen är son till en hårig, mordisk och validen kanadensare. Sonen i fråga heter Jimmy Hudson, och det visar sig snart att han ärvt både klor och läkekött från farsgubben.
Huuuuur som helst, Ultimate Comics: Wolverine handlar alltså primärt om Jimmy Hudson, men vi får även följa original-Wolverine i ett gäng flashbacks som ger oss betydligt mer kött på benen gällande Jimmys ursprung och (bokstavligt talat) tillkomst. Författaren Cullen Bunn och illustratören David Messina tar sig rätt stora friheter med Wolverines och Jimmys bakgrund vilken mixas ihop väldigt friskt med Quicksilver och hans mamma Magda (a.k.a. Magnetos exfru), men jag tycker att det funkar. Jag ska inte spoila exakt vad Cullen hittat på här, men de friheter han tar sig tycker jag tillför en intressant dimension till karaktärerna och deras relation till varandra. Storymässigt så kan jag tycka att det är lite oklart vad poängen egentligen är, och slutet är mer av ett intro inför en kommande story i X-Men än ett faktiskt slut, men det finns som sagt en del intressanta aspekter som gör storyn mer spännande än till exempel Ultimate Comics: Iron Man. Grafiskt så gör David Messina det han ska, men det här är ingeh serie man behöver köpa enbart för de fina illustrationerna.
Ultimate Comics: Wolverine är en serie som främst riktar sig till de som redan läst Ultimate X och Ultimate Comics: X-Men (rätt matig recension av #1-12 här). Har du inte gjort det så kan det antagligen vara svårt att hänga med i en del av svängarna här. Har du ingen som helst koll på Ultimate Comics: X-Men sedan innan så skulle jag nog inte rekommendera dig att plocka upp den här miniserien, men för dig som har det så är detta en ganska så trevligt tillskott.
Inte helt otippat så passade Marvel på att pressa ut lite extra Iron Man-serier i anslutning till Iron Man 3 (som jag recenserade här), och en av dem var Ultimate Comics: Iron Man, en miniserie i 4 delar. Innan vi går in på själva storyn så kan vi ju försöka reda ut vilken version av Iron Man a.k.a. Tony Stark vi har att göra med här.
2006 så fick sci-fi-giganten Orson Scott Card möjligheten att sätta tänderna i Marvels Ultimate-reboot av Iron Man. Serien hette helt sonika Ultimate Iron Man, och presenterade en väldigt annorlunda ursprungshistoria för den unge Tony Stark. I korthet så föds Tony Stark med ett muterat nervsystem som gör att hela hans kropp fungerar som en enda stor hjärna. Fördelen är att han redan som barn är mentalt briljant, nackdelen är att han lever med konstanta smärtor, som han kan dämpa på två sätt: Med en bioteknisk rustning, eller med alkohol. Som sagt, rätt långt ifrån den klassiska Iron Man-storyn som de flesta känner till, men faktiskt riktigt bra. Får nog ta och rota fram den samlingen och köra en recension av den också.
Så, min förhoppning var att författaren Nathan Edmondson här skulle förvalta det som Scott Card etablerat, men Ultimate Comics: Iron Man känns mer som ännu en fristående variant av Iron Man. Det finns i stort sett inget som pekar på att Edmondson läst Scott Cards ursprungshistoria, och resultatet blir att jag som läsare blir väldigt osäker på vilken version av Tony Stark vi har att göra med här. Kanske ingen stor sak för vissa av er, men som det kontinuitetsfreak jag är så kan den här typen av oklarheter förstöra en i övrigt ok berättelse.
Tyvärr så är det här tyvärr inte heller en i övrigt ok berättelse. Edmondson och illustratören Matteo Buffagni (båda helt nya namn för min del) presenterar en story vars primära syfte är att introducera Ultimate-varianten av The Mandarin – här en global, osynlig och extremt inflytelserik organisation snarare än en maktgalen kines. En fullt logisk modernisering kan tyckas, i och med att vi idag omges av megaföretag och mer eller mindre hemliga nätverk som hanterar känslig data, men berättarmässigt så blir det här aldrig särskilt spännande. Det är snarare rätt trögt, och då även superhjältescener och Tony Stark-humor är rätt bristfälligt så blir aldrig Ultimate Comics: Iron Man något att hänga i granen. Inte heller illustrationerna är särskilt spännande.
Det finns kanske inget direkt konkret som är svindåligt med den här miniserien, men den har inte heller något relevant att bidra med. För min del så tar jag hellre en rejäl dos dum action snarare än en story som inte riktigt vet var den hör hemma. Det finns betydligt bättre Iron Man-serier än den här. Läs dem istället.
Ett bevis på varför Matt Fraction och David Ajas Hawkeye förtjänar sin Eisner-nominering kom idag med en fantastisk preview av Marvel Comics Hawkeye #11.
Detta nummer skildras helt utifrån Pizza Dogs eget perspektiv. För er stackare som inte följt denna serie är Pizza Dogs tidigare ägare från samma ryska maffia som terroriserar Hawkeyes grannskap. Efter en tumultartad skilsmässa från maffian befinner sig Pizza Dog nu i Clint Bartons ägo och han är något på spåren.
Titta och njut av dessa coola bilder.
Det är rätt länge sen jag recenserade den första volymen av denna maffiga samling av Matt Fraction och Salvador Laroccas hyllade run på serien. En run som nu kommit till ända, i och att Marvel Now nu har dragit igång. Herrarna nu har tackat för sig och har lämnat över stafettpinnen till Bryan Micheal Bendis och Greg Land (!?).
Ett byte som känns som en nedgradering. Bendis tillhör visserligen det absoluta toppskiktet av Marvel-författare. Inga problem där alltså. Värre är det då med Greg Land, som kanske många av er vet inte står särskilt högg i kurs hos Shazam-redaktionen. Personligen anser jag att Land bör hållas så långt ifrån en seriesida som möjligt.
Fortsätt läsa Invincible Iron Man Omnibus vol. 2
Jag håller så sakteliga och sannolikt långt efter många andra på att beta mig igenom att antal förstanummer i Marvels NOW-satsning som kickade igång under förra året. Mitt Marvel-pepp har inte varit jättehögt under det senaste året, men nu när NOW rullat på ett tag så håller jag på att testa några av de titlar som intresserar mig. Igår kikade vi ju på Morbius, och idag så blir det första numret av A+X.
A+X (där A står för Avengers och X för X-Men) har inget som helst att göra med någon annan Marvel-serie. Har du ingen som helst koll på vad Avengers eller X-Men pysslat med det senaste åren (eller någonsin)? Det gör inget. A+X är en titel som helt enkelt bjuder på korta och fristående teamups mellan Avengers och X-Men. Kanske utspelar det sig i ett parallellt universum, kanske sker det mellan andra äventyr, eller så är allt helt enkelt bara en kul grej. Hur det än är så är A+X en titel som du bara kan plocka upp och läsa när som helst utan att behöva tänka på kontinuitet eller vad som sker i parallella syskontidningar. Som idé tycker jag spontant att allt låter skitbra!
Så, vad har A+X då att bjuda på? Det här första numret innehåller två historier:
Den första utspelar sig i nazityskland 1943 där Captain America och Buffy springer på tidsresenären Cable. I den andra hänger vi i Avengers kök där Hulk och Wolverine båda är på jakt efter en tårtbit. Båda berättelserna är som sagt helt fristående från andra titlar och även från varandra. Cap + Cable är en seriösare och rätt smart story som jag faktiskt tycker hade fungerat bra i ett längre format. I och med att det är två storys i ett nummer så blir de rätt korthuggna, bara omkring 10 sidor styck. Storyn med Hulk och Wolverine är betydligt lättsammare, där våra hjältar får avbryta sin tårtfight när två framtida versioner av dem själva – Maestro och Old Man Logan – plötsligt teleporteras in i köket. Maestro (en skäggig och ondsint gammal Hulk) och den äldre Logan är uppenbarligen skickade bakåt i tiden för att rädda framtiden genom att ha ihjäl Hulk (eller är det verkligen så?), och det blir naturligtvis slagsmål innan nykomlingarna plötsligt försvinner tillbaka till framtiden igen. Snurrigt? Ja, en aning, men ändå rätt kul.
Vill du ha ett snabbsmält och underhållande tidsfördriv så kan jag rekommendera A+X. Perfekt för en trist tunnelbaneresa eller för att döda lite tid på jobbet. Är du ute efter efter något mer engagerande så kan du nog skippa A+X och lägga pengarna på något annat. Dyker det upp några nummer till bra pris hos ComiXology kommer jag sannolikt att köpa dem, men för min del känns A+X inte som en fullpristitel.
Rättelse: Captain America och BUCKY ska det vara. Inte Buffy.
