Det var länge sen jag följde Spawn. Läste de första 5 åren av serien och mina minnen av Spawn är positiva, trots att mycket skrek 90-tal. Så nu när Spawn skulle få sig en ”reboot” kunde jag inte göra annat än att checka läget igen.

Storyn startar med att Al Simmons/Spawn tar sitt liv genom att slita av sig sitt eget huvud. Sedan får man följa en mystisk man vid namn Jim Downing som vaknar ur sin koma. Han verkar plågas av mörka krafter och ha Hellspawn-symbioten i sig. Ingen, inklusive Jim själv, vet något om honom, men han verkar vara iblandad i någon slags konspiration. Hans uppvaknande gör många människor oroliga. Vi får även följa Violator som vid sidan av smider onda planer efter Als död. En massa nya ansikten introduceras också, däribland sjuksköterskan som tar hand om Downing, några mordutredare som löser ett självmord (som vi läsare redan vet är mystiskt relaterat till Downings uppvaknande) och en dedikerad ung journalist.

Allt är väldigt mystiskt och ibland lite spännande, men tempot är galet segt och det blir långtråkigt då man under de 6 nummer traden samlar inte får någon större klarhet i vad som hänt eller varför saker händer. Känns som om jag missat 2 storyarcs före detta och börjat läsa mitt i tredje. Ingen vidare relaunch alltså. Om det ens är det. Scenerna där Downing till slut blir Spawn är ofta snygga att se på i alla fall. Annars inte mycket att hurra över. Det är för många karaktärer som inte tillför något och trådar som aldrig leder oss någonvart. I slutet börjar saker ta fart, men det kommer alldeles för sent. En twist på slutet höjer lite för den som kommer ihåg de första numren av Spawn från 90-talet. När det gäller det estetiska gör Todd McFarlane ett okej jobb med tuschet och man känner av hans touch på illustrationerna. Det är snyggt färglagt vilket fångar den dystra ton serien har. Whilce Portacios illustrationsarbete är jag dock inte jätteimponerad av och det ser ibland lite slarvigt ut (vilket kan bero på McFarlane också i och för sig).

Kommer nog läsa volym 2 i hopp om lite closure, men det är inget jag ser fram emot med större förväntningar. Hoppas ju på att allt leder någonstans så jag inte läste den här samlingen i onödan. För jag vill ju veta vad grejen med Jim Downing är.