Dru Dragowski, som skolans elaka tungor gett öknamnet Super Zero, är en mycket udda fågel som är fast besluten att rädda världen. En nörd som tror på superhjältar, liv på andra planeter, att utomjordingar finns mitt ibland oss och att jorden är på väg mot sin undergång. Hon är en av de få som uppfattar alla varningssignaler och ser sig själv som reinkarnationen av en frälsare och hon tänker rädda världen genom att bli en superhjälte. För att lyckas med detta tänker hon utsätta sig för alla klassiska origin stories som finns tills hon lyckas, vare sig det gäller att hennes föräldrar blir rånade som Bruce Waynes, blir biten av av en radioaktiv spindel som Peter Parker eller bombarderad av gammastrålar som Bruce Banner. Problemet är bara att hennes föräldrar är perfekta. Visst, hennes mamma lever med en annan kvinna och hennes far gifte om sig med en hippie men alla behandlar henne bra och ingen av dem är död, missbrukar eller är frånvarande. Enligt hennes teori borde hennes bästa vän Tana redan kunna flyga och skjuta kraftstrålar med en far som både dricker och slår henne men Dru är övertygad att hon ska lyckas, förr eller senare.
Illustration: Rafael de Latorre
Färgläggning: Rafael de Latorre
Förlag: AfterShock Comics
Betyg: 4/5
En av våra kommentatorer tyckte det var på sin plats att så här nära ett år senare (Justice League, den första titeln i den nya satsningen, kom ju ut i augusti förra året, och sedan sparakde resten av The New 52 igång på allvar i 
Resurrection Man – Britterna Dan Abnett och Andy Lanning hoppar från Marvel, där de ju gör sitt mesta jobb, till DC med en ny version av en figur de en gång uppfann åt DC: Mitch Shelley, The Resurrection Man. Resurrection Man har den något aparta superkraften att när han dör så vaknar han snart upp med en ny superkraft (och stackars Mitch dör ofta, osårbarhet verkar inte vara en kraft han någonsin har på repertoaren). Det ser på papperet ut som ett perfekt upplägg för lite mörk och samtidigt trippad superhjälteunderhållning med lite lagom djupa reflektioner över död och identitet och såna saker. Det var i alla fall så jag mindes det sena 1990-talets Resurrection Man, men i det här numret varar det mörka och existentiella i exakt 8 sidor, innan resten av numret tas upp av en lång fajtscen mellan Mitch och en demon. Trå-kigt! Blasé som jag är efter år av populärkulturkonsumtion tycker jag dessutom att den antydda ramhandlingen med ”ett krig mellan himmel och helvete” känns ungefär lika originell som baksmälla på nyårsdagen. Lägg till detta Fernando Dagninos helt ordinära och ibland rentav tillkämpat ”mörka” illustrationer och vi slutar med en New 52-titel som måste klassificeras som tämligen svag även i ett redan svagt startfält. Betyg: Två minus. 
Handling & bakgrund: Ett av DC:s många C-liste-team, Freedom Fighters, får här en ny tidning där de introduceras in medias res och hamnar i ett konspirationshopkok a la Dan Brown (nej, mer som 
Ni som hängt med här på Shazam.se vet att vi gillar DC:s westernhjälte Jonah Hex – både den 
Palmiotti och Gray är trogna originalet (som nämndes i den förra recension återvänder dessutom Tony DeZuniga regelbundet som illustratör). Jonah Hex är en nästan helt renodlad novellserie, ett nummer – en historia (”Done in one”), relativt ovanligt från de stora förlagen idag. Alldeles nyligen har dock Palmiotti och Gray skrivit en längre arc med Jonah Hex. ”The Six-Gun War”, som gick från aug 2009 till jan 2010, men det är undantag snarare än regel. I Face Full of Violence är det bara one-shots som gäller, precis som i ur-Jonah Hex.
