Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i april 2022.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på gammagrön nostalgi, homerun, Swamp Thing, Erica Slaughter samt 25-årsjubilar. Mycket nöje!
Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i mars 2022.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Sommarlovet/semestern sjunger på sista versen och livet känns lite vemodigt. Samtidigt är jag jätteglad för min älskade hustru har äntligen blivit utnämnd till lektor efter åratals slit med högre utbildning. En hjälteinsats från hennes sida och ett fett plus är att jag får lov att kalla mig Herr Fru Lektor 🙂
Raskt över till veckans goaste omslag! DC, Images, Dynamite samt Marvel står för favoriterna den här gången.
Dial H #15
Sista numret av en av titlarna från DC New 52 som försvinner den här månaden. Ett fantastiskt detaljerat och mardrömslikt omslag levererat av Brian Bolland. Den här serien har hyllats av bland annat Henrik här på Shazam och det är tråkigt att den nu försvinner. För den här gången, förhoppningsvis.
Ten Grand #4
Det var nästan att J.M. Straczynskis nya Image-titel Sidekick kom med men jag föll istället pladask för Ben Templesmiths omslag till en annan Straczynski-titel på samma förlag. Joe Fitzgerald kan inte dö. Han tillbringar typ fem minuter med sin döda fru innan han tvingas återvända till livet. I det här numret färdas han till Helvetet på jakt efter sin älskade vilket avbildas på ett både smärtsamt och längtansfullt sätt.
Prophet #38
Härligt att Brandon Grahams serie är tillbaka här i igen och med ett underbart mystiskt och fängslande Sci-Fi-omslag av Jim Rugg.
Dark Shadows #19
Jag hälsar också Francesco Francavilla välkommen tillbaka efter en tids frånvaro med en ny tur med vampyren Barnabas Collins och hans dysfunktionella familj på godset Collinwood. Det är få artister som med så små medel lyckas fånga min blick mitt i myllret av alla förlagens nyutgåvor.
All-New X-Men #15
Slutligen har vi min favorit. Ett roligt ménage à trois mellan Hank McCoy, Jean Grey och Scott Summers fångat av Stuart Immonen. En doft av kärleks-noveller från förr och Scott som förtvivlat skriker ”NOOOOOO!!!”
Blaxploitation. Smaka på ordet. Blaxpolitation. Shaft. Coffy. Superfly. Foxy Brown. Sweet Sweetback Baadaassss Song. Black Gestapo. Afro. 70-tal. Cadillac. Pimps. Under 70-talets första år kom ett gäng sköna filmer med svarta män och kvinnor som hjältar. De var snygga och coola. Å inte alltid på rätt sida om lagen. Mer om fenomenet finns på Magasin Defekt.
Med Afrodisiac har tecknaren Jim Rugg och Brian Maruca skapat en hyllning till genren. Huvudperson är städaren Alan Deasler som förvandlats till hjälten och hallicken Afrodisiac. Eller som han beskrivs: The Orginial Unbeatable, Irresistible, Smooth Dark Chocolate Brother. Förutom att vara hallick räddar Afrodisiac även världen undan en gigantisk kackerlacka, rymdinvasion och Dracula. Han omvänder en het FBI-agent och slåss mot en ond superdator. Han är så läcker att döden hellre vill ligga med honom än hämta honom. Afrodisiac agerar ofta barbröstad och är konstant omgiven av heta vita brudar. Givetvis har han en gigantisk afro. Vad som gjort Alan Diesler till Afrodisiac varierar albumet igenom. Men hans magnetiska dragningskraft på brudar är konstant.
Jag gillar blaxploitation och hade höga förväntningar på Afrodisiac och de infriades. Jim Rugg gör ett lysande jobb med teckningarna i Afrodisiac. Han tecknar i olika stilar som alla är hyllningar till de stilar som dominerade serierna under 70-talet. Förutom serierna på de knäppa teman jag nämnt ovan så finns det en mängd sköna omslag från olika Afrodisiac-tidningar. Delvis ser serien också ut som om någon kopierat in gamla gulnade serietidningar. Marucas dialog är kul och 70-tals vibben total. Afrodisiac är en snygg hyllning till blaxpolitationgenren. Den är konstant too much liksom blaxploitationfilmer ofta är och just därför så underbart kul. Just get it n´read it, Motherraper.
