Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på Iron Man, Head Lopper och en trio Detective Comics-omslag lagom till Batman Day. Mycket nöje!
Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i september 2020. Flera förlag, främst Dark Horse Comics, har halkat efter i utgivningen men annars innehåller september flera härliga godbitar.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan blir det mördarclowner, Tony Stark hos svartalferna, prinsessan Leia som vi minns, invasionsflotta och en trippad tripp till Flashs universum.
New Avengers #6
Reed och T’Challa bygger domedagsvapen, Tony konstruerar en dödsstjärna och Stephen funderar på att släppa lös onämnbara fasor ur Blodsbibeln som till och med får hans tjänare Wong att frukta för mästarens liv och förstånd. Gräddan av Marvels mäktigaste i Illuminati fortsätter sin kamp mot klockan för att hindra jordens undergång.
Detta är slutet på första arcen med New Avengers i Marvel NOW!-version som jag började recensera här. En av nyckelpersonerna i hela arcen som jag glömde presentera då är Black Swan.
Black Swan föddes som en prinsessa och är ensam överlevande från en förstörd jord. Hon togs om hand av de gåtfulla Black Swans som gjorde henne till en av sina egna. Hon kom till vår jord för att förinta den så att andra jordar kan överleva men stoppades av Black Panther. Han satte henne i fångenskap medan de övriga Illuminati försökte stoppa vår världs undergång. Det visar sig att de bara kan lösa problemet med hennes hjälp och ingen av dem kommer någonsin att vara den samme efter detta.
Black Swan
Att introducera en ny figur som Black Swan i Marvels Universum är ingen enkel sak men hennes gåtfullhet och oanade styrka gör henne till en karaktär att räkna med i fortsättningen.
Den här tidningen kräver mycket av sin läsare, både vad det gäller tålamod och intellekt, och den som sätter sig in i den blir rikligt belönad. Det fantastiska bildarbetet av Steve Epting, Rick Magyar och Frank D’Armata bidrar starkt till att göra den till en av de snyggaste Marvel NOW!-titlarna. Hur bra samarbetet mellan Hickman och Epting är kan man se i en av arcens höjdpunkter: Scenen i Dr. Strange magiska villa mellan magins mästare och hans tjänare. Strange okuvliga beslutsamhet, Wongs uppgivenhet kryddat med diabolisk magi. Mumma!
Hickman tvingar mig att läsa om flera gånger för att inte missa något viktigt och vid varje genomläsning hittar jag något nytt som i en tavla av Leonardo da Vinci. Hickman ställer våra hjältars agerande på sin spets: Har de rätten att vara gudar och bestämma över andras liv och leverne. Black Panthers replik när Namor frågar honom vad han väntar på när stunden är inne är talande: ”Jag väntar inte. Jag minns vem jag brukade vara.”
Om det är något som sänker betyget så är det finalen i Latveria och Dr. Dooms mycket korta gästspel. Hickmans porträtt av Dr. Doom var så underbart träffsäkert under hela hans tid med Fantastic Four att han borde få smisk för att han ger oss sex ynka rutor med min favoritskurk. Det är också obegripligt varför inte tidningen kan få heta Illuminati eller kanske New Illuminati. Titeln New Avengers gör att jag väntar mig Luke Cage eller Spider-Man runt hörnet men det är min huvudvärk.
Marko Djurdjevic ”filmposter” till Infinity
Av Hickmans dubbla Avengers-titlar under Marvel NOW! är det den här han helt klart lagt mest krut på. Både Avengers och New Avengers kommer att leda fram till Hickmans eget lilla sexdelade sommarevent Infinity nu i augusti med den dödsdyrkande titanen Thanos i huvudrollen. Illuminati försökte i New Avengers #3 stoppa undergången med hjälp av Infinity Gauntlet, Marvels universums allsmäktiga handske och tidigare använd av just Thanos, men det gick åt pipsvängen. Titeln Infinity, handskens försvinnande, samt Thanos återkomst bäddar för drama och gör att jag verkligen ser fram emot detta event. Höjdpunkten på Hickmans Fantastic Four var i praktiken ett svulstigt event utan att kalla sig för det och blir Infinity hälften så bra så är det bättre än alla tidigare sommarplågor Marvel har bidragit med de senaste åren.
Inte helt otippat så passade Marvel på att pressa ut lite extra Iron Man-serier i anslutning till Iron Man 3 (som jag recenserade här), och en av dem var Ultimate Comics: Iron Man, en miniserie i 4 delar. Innan vi går in på själva storyn så kan vi ju försöka reda ut vilken version av Iron Man a.k.a. Tony Stark vi har att göra med här.
2006 så fick sci-fi-giganten Orson Scott Card möjligheten att sätta tänderna i Marvels Ultimate-reboot av Iron Man. Serien hette helt sonika Ultimate Iron Man, och presenterade en väldigt annorlunda ursprungshistoria för den unge Tony Stark. I korthet så föds Tony Stark med ett muterat nervsystem som gör att hela hans kropp fungerar som en enda stor hjärna. Fördelen är att han redan som barn är mentalt briljant, nackdelen är att han lever med konstanta smärtor, som han kan dämpa på två sätt: Med en bioteknisk rustning, eller med alkohol. Som sagt, rätt långt ifrån den klassiska Iron Man-storyn som de flesta känner till, men faktiskt riktigt bra. Får nog ta och rota fram den samlingen och köra en recension av den också.
Så, min förhoppning var att författaren Nathan Edmondson här skulle förvalta det som Scott Card etablerat, men Ultimate Comics: Iron Man känns mer som ännu en fristående variant av Iron Man. Det finns i stort sett inget som pekar på att Edmondson läst Scott Cards ursprungshistoria, och resultatet blir att jag som läsare blir väldigt osäker på vilken version av Tony Stark vi har att göra med här. Kanske ingen stor sak för vissa av er, men som det kontinuitetsfreak jag är så kan den här typen av oklarheter förstöra en i övrigt ok berättelse.
Tyvärr så är det här tyvärr inte heller en i övrigt ok berättelse. Edmondson och illustratören Matteo Buffagni (båda helt nya namn för min del) presenterar en story vars primära syfte är att introducera Ultimate-varianten av The Mandarin – här en global, osynlig och extremt inflytelserik organisation snarare än en maktgalen kines. En fullt logisk modernisering kan tyckas, i och med att vi idag omges av megaföretag och mer eller mindre hemliga nätverk som hanterar känslig data, men berättarmässigt så blir det här aldrig särskilt spännande. Det är snarare rätt trögt, och då även superhjältescener och Tony Stark-humor är rätt bristfälligt så blir aldrig Ultimate Comics: Iron Man något att hänga i granen. Inte heller illustrationerna är särskilt spännande.
Det finns kanske inget direkt konkret som är svindåligt med den här miniserien, men den har inte heller något relevant att bidra med. För min del så tar jag hellre en rejäl dos dum action snarare än en story som inte riktigt vet var den hör hemma. Det finns betydligt bättre Iron Man-serier än den här. Läs dem istället.
Det är rätt länge sen jag recenserade den första volymen av denna maffiga samling av Matt Fraction och Salvador Laroccas hyllade run på serien. En run som nu kommit till ända, i och att Marvel Now nu har dragit igång. Herrarna nu har tackat för sig och har lämnat över stafettpinnen till Bryan Micheal Bendis och Greg Land (!?).
Ett byte som känns som en nedgradering. Bendis tillhör visserligen det absoluta toppskiktet av Marvel-författare. Inga problem där alltså. Värre är det då med Greg Land, som kanske många av er vet inte står särskilt högg i kurs hos Shazam-redaktionen. Personligen anser jag att Land bör hållas så långt ifrån en seriesida som möjligt.
Fortsätt läsa Invincible Iron Man Omnibus vol. 2
Iron Man by Michelinie, Layton & Romita Jr. Omnibus
Den efterlängtade våren är här och sommaren och hängmattan närmar sig med stormsteg. Jag tänkte därför passa på att tipsa om ett gäng nya och nygamla Omnibus-samlingar från Marvel Comics.
Iron Man 3 tuffar på för fullt på bio och vill man sätta tänderna i en fet och stilbildande samling med Marvels egen Plåtniklas rekommenderar jag Iron Man by Michelinie, Layton & Romita Jr. Omnibus. David Michelinie tog över tidningen 1978 och författade 42 nummer, bl.a. Demon In a Bottle (Tonys första kamp mot spriten) och Doomquest (Dr. Doom/Iron Man hos Kung Arthur). Han introducerade också så betydande karaktärer i Tony Starks liv som James Rhodes (War Machine) och rivalen Justin Hammer.
Avengers: West Coast Avengers Omnibus
För er som gillar Avengers finns nu en Omnibus med västkustgänget att inhandla. Hawkeye rekryterar en skara hjältar och startar en filial i Los Angeles under namnet West Coast Avengers. Skapades av favoriten Roger Stern och befästes av Steve Engelhart och Al Milgrom. En annorlunda och hyllad serie som äntligen får den behandling den förtjänar.
En begränsad upplaga och ofta stark efterfrågan gör livet svårt för Omnibus-samlare. Det är därför glädjande att Marvel nu återigen ger ut klassiska Uncanny X-Men Vol.1, Amazing Spider-Man Vol.1 samt Fantastic Four Vol.1 i ny utgåva med start i juni 2013. Ett måste för alla Marveliter med självaktning. Claremont/Byrnes otroliga run med X-Men, Stan Lee/Steve Ditkos fantastiska Spider-Man och Stan Lee/Jack Kirbys start på Silver Age-eran med Fantastic Four är och förblir tidlös seriehistoria.
Nya utgåvor av gamla Omnibusar
Alla dessa volymer tickar in på ca 700-800 sidor med undantag för fetingarna Iron Man på 900+ och Spider-Man på 1000+. Den var några av vårens och sommarens nyheter. Nu håller jag tummarna att Marvel ska få ändan ur vagnen och äntligen publicera resten av Brubakers Captain America och en fet Marvelman-Omnibus av Alan Moore och Neil Gaiman. Hoppas, hoppas!
Fantastic Four by Jonathan Hickman Omnibus Vol.1
Sist men inte minst vill jag tipsa om att Jonathan Hickmans Fantastic Four nu kommer i en första Omnibus-volym i oktober. För alla som vill ha en läsupplevelse utöver det normala med en berättelse som är så minutiöst planerad och väl komponerad kan jag inte nog rekommendera denna moderna klassiker. Hickmans Fantastic Four tillhör för mig samma Hall of Fame som Bendis Daredevil och Brubakers Captain America och jag är tacksam över att ha fått uppleva det. Nu är det er tur! Mycket nöje!
Det är redan dags för tredje volymen av New Avengers #1, de två första av skaparen Brian Michael Bendis och den senaste av Jonathan Hickman, men egentligen är det här en Illuminati-bok och ingenting annat.
Illuminati – Marvels hjärntrust av hjältar som styr världen i hemlighet – skapades också av Bendis och var en viktig del av hans Avengers-era. Från Civil War till Secret Invasion bidrog de till mycket hysch-hysch och var bland annat ansvariga för att skicka iväg Hulk i rymden. Hans återkomst (World War Hulk) och Skrull-invasionen bidrog till deras slut. Nu är de tillbaka, sammankallade av mannen som varnade för att deras agerande var präglat av hybris och skulle så split mellan dem: Black Panther.
Hickman är mästare när det gäller att slå på stortrumman och han gör det långsamt och välplanerat i ett stort crescendo som till exempel i hans tidigare sejour med Fantastic Four. I Fantastic Four 607-608 introducerades Black Panther som kung över Wakandas döda hjältar i Necropolis och han fick även höra en profetia om Wakandas undergång och något ännu hemskare som skulle följa på det. Han fick även veta att Reed Richards, Fantastic Fours ledare, skulle stå vid hans sida.
Fortsätt läsa New Avengers NOW! #1-3
Fotot: Raul Coto-Batres.
Då var det dags för den utlovade intervjun med regissören Patrick Meaney, mannen bakom hyllade dokumentären Grant Morrison Talking With Gods. Och glöm för all del inte att infinna er på Klarabiografen, Sergels torg, Stockholm torsdagen 24 mars, klockan 18:30 då hans film visas som en del av Serietekets filmvisningars vårsäsong. Filmen följs av ett bordssamtal med delar av Shazamredaktionen och gänget från podcasten Hög av serier. Då kör vi.
Hur såg resan ut när du gick från att vara seriefantast till författare och filmskapare?
För ett par år sedan publicerade jag en djupgående analys av The Invisibles nummer för nummer på min blogg. När jag var färdig kom min väg att korsas av folk från Sequart, ett förlag som publicerar böcker om serier. De uttryckte intresse för att redigera och publicera mina poster i bokform. Som en del i det planerade vi att få till en intervju med Grant Morrison att ha med i boken.
Jag jobbar som filmskapare och ville därför gärna filma intervjun, särskilt som det inte finns så mycket videomaterial med Grant, och där väcktes tanken på att göra en mer fullständig dokumentär. Vi skrev ihop ett förslag och skickade till Grants fru Kristan och de gick med på att genomföra projektet.
Vid det laget var jag extremt exalterad och ett par månader senare åkte vi till Los Angeles och filmade de första segmenten med Grant.
Efter diverse tips av andra Shazam-skribenter har jag strököpt Matt Fractions The Invincible Iron Man (som är seriens fullständiga titel) – mest, måste jag erkänna, för de otroligt snygga omslagen av Salvador Larroca och Rian Hughes.
I nr 23 är vi framme vid del 4 av 5 i arcen ”Stark Disassembled”, och vi ser här kulmen på en mustasch-teamup som heter duga: ingen annan än Dr Strange försöker hjälpa Tony Stark ut ur den labyrint Tony byggt åt sig själv i sin egen hjärna (läs de tidigare delarna om du behöver förklaringar). Pepper Potts och Maria Hill gör en obehaglig upptäckt (skildrad av Fraction på ett förnämligt återhållet vis) och skurken Ghost kommer ännu ett steg närmare att slutföra sitt uppdrag (vems påhitt är Ghost förresten – han dyker ju upp i nya Spider-Woman också – en cool skurk man gärna vill veta mer om).
