Radical Comics är ett nytt spännande amerikanskt serieförlag. Bland annat blev det utnämnt till ”Best New Publisher of the Year 2008” av Diamond Comics. Radical har valt att fokusera sin utgivning på helt målade serier. En av dem är den brittiska serien Hotwire: Requiem for the Dead. Serien har befunnit sig vad som i filmbranschen kallas för development hell. Mannen bakom serien, Steve Pugh, har försökt få den utgiven under flera år. Det var först när Radical nappade som den blev publicerad. Och efter att ha läst den tycks det rätt märkligt, för det är en utmärkt serie.
Omslaget pryds av namnet Warren Ellis, vilket säkert lockar en hel del läsare. Men serien är egentligen inte skriven av Ellis utan av Pugh själv. Visserligen efter en grundstory och ett koncept utarbetat av Ellis. Pugh fick ett manus av Ellis för flera år sedan medan Ellis fortfarande var en relativt okänd författare och inte den superstar han är idag. Pugh har sedan utvecklat det men behållit grundkonceptet från Ellis’ manus. Och det märks, hela serien känns väldigt mycket som något som skulle kunna komma från Ellis’ penna. Lite blandning av bisarr teknologi, attitydfulla karaktärer och en svart samhällsskildring.
Hotwire utspelar sig i en snart framtid där de döda uppstår som spöken, så kallade Blue Lights. Förutom så kallade repressors, en form av artificiellt skapade kraftfält, för att hålla de döda isolerade till högteknologiska kyrkogårdar, finns en speciell avdelning av Londons polis som hanterar Blue Lights. Dessa poliser kallas Excorsists. Alice Hotwire är en av dem. Samtidigt som Alice är en konspiration på spåret där någon försöker skapa vapen med hjälp av Blue Lights, så rasar ett enormt upplopp i London sedan två poliser misshandlat några oskyldiga emigranter. Miljön i Hotwire är lite som en blandning av filmerna Blade Runner och Strange Days mixat med romanen Neuromacer. Allt detta kombinerat med lite hitech-skräck. För mig funkar den kombon otroligt bra.
Vanligtvis kan jag ha lite svårt för målade serier. De brukar ofta fokusera alltför mycket på det visuella och glömma bort att ett riktigt bra manus är grunden för en bra serie. Pugh faller inte i den fällan. Dels har det säkert hjälpt till att han haft en bra grund att bygga på tack vara Ellis. Men Pugh själv har helt klart talang i att skriva. Mycket av det vi ser i Hotwire är Pugns egna idéer. Saker han utvecklat själv utifrån Ellis’ grund. Men det ska dock sägas att den här seriens storhet inte är dess manus. Även om det är en helt ok historia så är det dess grafiska uttryck som jag fastnar för. Sällan har jag sett en målad serie som sett så bra ut. Och jag tror att det till stor del beror på att Pugh i grund och botten är en traditionell lineart-tecknare. Han kan grunderna i hur en serie ska tecknas. I Hotwire tar han det ett steg längre. Jag läste i en intervju att han uppskattade att ha total kontroll när han gjorde Hotwire. Han var inte i händerna på tuschare eller färgläggare utan kunde själv bestämma hur han villa att slutresultatet skulle bli. Just det gör att det verkligen känns som en riktig serie. Hotwire är så långt man kan komma ifrån när någon airbrushande fantasy-målare fått för sig att göra en serie. Det är i grund och botten en gedigen tecknad serie. Som råkar vara målad.
I november kommer Hotwire i samlad form. Om du känner för att lyfta blicken från att som kommer från Marvel, DC eller Image och testa något nytt så kan jag verkligen rekommendera den.
Illustration: Steve Pugh
Förlag: Radical Comics
Betyg: 4-/5