Inlägg taggade ‘Greg Pak’

Nyheter och tips

All-New, All Different Marvel

onsdag 1 juli, kl 22:21 av 5 kommentarer

all-new-all-different-marvel-previews-142011

För ganska exakt ett år sedan lanserade Marvel Comics det senaste initiativet Avengers NOW! med bland annat Jane Foster som Thor, Sam Wilson som All-New Captain America samt Superior Iron Man och med bara en vecka kvar till San Diego Comic-Con är det så dags för nya friska tag i superhjältefabriken. När Secret Wars är avklarat i oktober kör All-New, All Different Marvel igång och förlaget har i veckan presenterat 45 nya och nygamla titlar. En hel del överraskningar värt att satsa på men också gammal skåpmat och en del titlar som saknas mig.

Hela lista kan ni se här och jag har själv valt ut några guldkorn som verkar intressanta.

Fortsätt läsa All-New, All Different Marvel

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 30

lördag 26 juli, kl 20:40 av 0 kommentarer

SSWS-Cv1-ds-efa8aVarmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

DC Comics: Den här veckan återlanserar förlaget en av sina gamla följetonger utanför superhjälteramen men som inte räds för en skruvad twist. Mellan 1952-1977 publicerade DC olika militärserier i tidningen Star-Spangled War Stories som bland annat innehöll dinosaurier i Andra världskrigs-miljö i serien The War that Time Forgot samt serien Unknown Soldier. Den sistnämnda serien dök även upp i New 52:s G. I. Combat, författad av Justin Gray och Jimmy Palmiotti som förutom Unknown Soldier även ligger bakom Jonah Hex i All-Star Western och nu aktuella Star-Spangled War Stories: G. I. Zombie. Här får vi möta den odöda soldaten Jared och hans levande partner Carmen King i historier som inte handlar om kampen mot terrorismen i ett främmande land utan istället tar itu med problemen hemma i USA.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 30

Skriv en kommentar
Recensioner

Batman/Superman #1

lördag 13 juli, kl 10:32 av 0 kommentarer

Batman-Superman-1Så var det dags för Superman och Batmans första gemensamma serie i DCnU. I Batman/Superman #1 står Greg Pak för manuset och Jae Lee för illustrationerna, ett på pappret bra team men som i dettta första nummer ger ett lite förvirrat intryck. Vad jag menar med ska jag återkomma till senare.

Nummret börjar med att Clark Kent kommer till Gotham City (storyn utspelar sig några år före vad som nu händer i DCnU.), på en parkbänk stötter han på Bruce Wayne som han börjar intervjua om ett antal mord i Metropolis på Wayne Enterprise-anställda. Batman börjar ju så klart undersöka detta och tar sig till Metropolis där han stöter ihop med en lite annorlunda Catwoman och inte minst The Man of Steel himself i jeans och t-shirt.

Till att börja med ska jag säga att Jae Lees illustrationer är otroligt snygga. De gotiska formerna som Lee använder i början när Superman kommer till Gotham passar som handen i handsken för Gotham City. Att Batman är som klippt och skuren för den här stilen behöver knappast påpekas men jag blev faktiskt lite förvånad hur bra Lee passar i Superman i den här stilen. Mot slutet av numret tar Ben Oliver över illustrerandet, vilket jag tycker är lite synd då jag mer än gärna sett Lee illustrera hela numret men Olivers stil här är inte helt olik Lees och skiftet mellan illustratörerna smälter samma väl.Men det finns en del problem med Batman/Superman #1 och tyvärr så ligger de flesta på Greg Paks ansvarsområde, dvs. manuset.

 

För det första så är det inte helt klart när i tiden den här historien utspelar sig. Inte något större problem egentligen kan man tycka men ett par sidor längre fram när Superman och Batman möts så får man intrycket av att det är första gången de möts (vilket det inte är, de gjorde de i Justice League #1). För det andra, när Clark möter Bruce i Gotham i början av numret så tycks ingen av dem ha en aning om vem den andre egentligen är. När man kommer till slutet av numret, där Superman verkar ha blivit besatt så säger Batman ”Clark!” till honom. Batman har alltså ett par sidor gått från att inte känna till Clark Kent/Superman till att nu göra det och utan att vi får någon förklaring till varför. Efter en del läsning på diverse forum så verkar Pak ha blandat in både Earth 2:s Batman samt hopp mellan dimensioner. Det finns ett antal andra liknande problem i Superman/Batman #1 och tillsammans gör det att man som läsare känner sig ganska så förvirrad av storyn Pak försöker berätta här.

 

Till Greg Paks försvar ska jag säga att han kan ha något på lut i kommande nummer som kommer att förklara all det här, men just nu så känns Batman/Superman #1 bara väldigt förvirrande. Jag ska däremot ge Pak creed för den inre monologen han ger både Superman och Batman. I båda fallen där så är den spot on, och helt i linje men vad vi förväntar oss av respektive karaktär. Sammanfattningsvis så känner jag mig rätt kluven till Batman/Superman #1. Jae Lee och Ben Olivers illustrationer är underbara men tyvärr brister numret som sagt rätt märkbart i Greg Paks manus och som läsare sitter man som ett frågetecken efteråt, och inte i positiv bemärkelse.
Manus: Greg Pak
Illustration: Jae Lee & Ben Oliver
Tusch: Jae Lee & Ben Oliver
Färgläggning: Dan Brown & June Chung
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Alpha Flight #0.1 och 1

söndag 10 juli, kl 23:09 av 0 kommentarer

ALPHA_FLIGHT_1_EagleshamLite trist att det blir glest med skrivandet för min del, men hellre att jag skriver något som känns bra än att jag tvingar fram något halvhjärtat. Jag har ju dragit tillbaka rätt ordentligt på lösnummerläsandet, men jag kunde inte stå emot lockelsen med en helt ny Alpha Flight-titel. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men jag har alltid gillat Alpha Flight. Kanske är det tack vare den rätt udda laguppställningen, eller tack vare gruppens dynamik och inre stridigheter, eller helt enkelt för att de avviker från den amerikanska mallen i och med att de är kanadicker. Hur som helst, jag är ett fan sedan länge, och med en rykande färsk titel tillagd på pull list:en så var det dags att se vad det klassiska kanadensiska teamet har att erbjuda. Vi inleder dock, som vi brukar göra när jag väl får tummen ur och recenserar lite, med lite bakgrund.

Som sagt så är Alpha Flight Marvels största kanadensiska superteam. Teamet skapades av John Byrne (jag hoppas att alla som hänger på Shazam har koll på vem Byrne är?) och gjorde sitt första officiella framträdande 1979 i Uncanny X-Men #120. 1983 fick Alpha Flight sin egen tidning, författad och tecknad av en då något motvillig Byrne, och det var med den titeln som de fick sitt stora genombrott. Någon gång framöver ska vi återkomma till Byrnes Alpha Flight under kategorin Moderna klassiker, men det tar vi då. Alpha Flights egen titel rullade på i drygt 10 år innan den lades ned, och sedan dess så har det gjorts några mindre lyckade försök till nystarter och ett antal mer lyckade miniserier. Ni som hängt med här ett tag kanske minns min sågning av ett av de senare försöken till en nylansering av Alpha Flight , men det har som sagt kommit mer lyckade tillskott, som actiondängan Omega Flight och den fristående uppföljaren Weapon Omega, som jag recenserade här.

Ni som hänger med i Marvel-kontinuiteten minns kanske att Michael Pointer, då kallad The Collective, numera Weapon Omega, lyckades ha ihjäl hela Alpha Flight bortsett från Sasquatch i slutet av House of M? Sedan dess så har de varit döda, men i eventet Chaos War så blir merparten av Alpha Flight återuppväckta från de döda, och har nu återvänt till rollen som Kanadas främsta beskyddare. John Byrne är såklart borta sedan länge, och som nya kreatörer finner vi istället författarparet Fred Van Lente (Incredible Hercules) och Greg Pak (Planet Hulk, World War Hulk, War Machine) samt illustratören Dale Eaglesham (Steve Rogers: Super-Soldier, Fantastic Four).

Vi kan väl snacka lite kring det här med #0.1 också när vi ändå är igång. Marvel har ett pågående initiativ där de släppt en massa titlar som numrerats med .1. Bland de mer prominenta titlarna finner vi till exempel Amazing Spider-Man #654.1 och Uncanny X-Men 354.1. Syftet med .1 är att skapa en perfekt hoppa-på-punkt för nytillkomna läsare. Det är inga direkta nystarter av serierna, utan snarare fristående nummer som öppnar upp för ett fortsatt läsande av kommande nummer efter .1. Rätt smart faktiskt, men huruvida det lockat några nya läsare till Marvel eller ej vet jag inte. För Alpha Flight så funkar 0.1 som en introduktion av teamet samt det rådande läget i Kanada, och det leder oss helt naturligt in i nästa kapitel av min recension: Handlingen.

Fortsätt läsa Alpha Flight #0.1 och 1

Manus: Fred Van Lente, Greg Pak
Illustration: Dale Eaglesham, Ben Oliver
Tusch: Dan Green, Andrew Hennessy
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #12

lördag 19 december, kl 23:17 av 0 kommentarer

war_machine_12Hurra! War Machine är äntligen slut. Tolfte numret sätter härmed P för Greg Paks version av James Rhodes aka War Machine. Jag hade gärna sagt det har varit en sjujävla resa som bjudit på tonvis av mecha-action och så mycket miniguns att hälften vore nog, men tyvärr så är det inte riktigt sant. Sanningen är att den här titeln från nummer fem inte varit mycket mer än en rörig och taskigt producerad tie-in till Dark Reign, och så här i efterhand så önskar jag nästan att jag hoppat av innan allt plötsligt blev dåligt. Finalen är väl marginellt bättre än föregående nummer, men inte alls tillräckligt för att gottgöra för tidigare snurrigheter och misspepp. Tråkigt, för War Machine är en titel som jag från starten verkligen velat tycka om. Jag tycker dock att War Machine som karaktär har stor potential, och skulle gärna se att han får en ny chans inom en snar framtid med ny manusförfattare och bättre illustratör. Adam Warren och Brian Denham som gjorde Iron Man: Hypervelocity hade ju suttit som en smäck om du frågar mig.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellington Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #11

fredag 27 november, kl 00:16 av 1 kommentar

warmachine11Näst sista numret av War Machine! Dock så har jag känslan av att ingen riktigt bryr sig om den här titeln längre (om någon annan än jag ens gjorde det från första början?), så jag ska hålla mig kort och koncis. I jämförelse med föregående två nummer så är War Machine nummer 11 bättre, men jag skulle överdriva om jag påstod att det här är särskilt bra. Storyn i korthet: James Rhodes aka War Machine åtalas för alla brott han utfört i rättvisans namn under seriens gång, och Norman Osborn gör sitt värsta för att sätta dit honom riktigt hårt. Dödsstraff och hela köret. Matt Murdock aka Daredevil gör ett kortare gästspel som War Machines advokat, men precis som i tidigare nummer så är det inhoppet av krigsguden Ares som är det här numrets höjdpunkt. Apropå höjdpunkter så finns det annars inte särskilt många, och tyvärr så känns det inte som att War Machine kommer att få gå out with a bang i nästa avslutande nummer. Greg Pak lyckas förvisso tighta till berättandet en aning här, men i och med tidigare nummers snurrerier så är det inte lätt att försöka komma in i storyn igen, och tyvärr så känns allt ännu lite tristare på grund av att Wellington Alves gör ett rätt risigt jobb med tecknandet. Skönt på sätt och vis att nästa nummer som sagt är det sista.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellinton Alves, Francesco Mattina
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #10

söndag 8 november, kl 19:18 av 0 kommentarer

prv3671_pg5Ferdinand gav förra numret av War Machine Shazams lägsta betyg, och vi kan väl direkt konstatera att det här numret är minst lika dåligt. Rörigheten är här upphöjd till två, och jag har väldigt svårt att se vad Greg Pak vill uppnå med det här. War Machine vs Iron Patriot aka Norman Osborn borde på pappret vara en riktigt spännande och högteknologisk adrenalinkick, men det här känns mest som ett enda långt sömnpiller. Fruktansvärt fult är det också. Wellinton Alves är mannen som sköter ”illustrerandet”, och jag kände direkt från första sidan att han inte på något sätt skulle klara av att lyfta Paks snurriga manus. War Machine #10 är helt enkelt en av de sämsta tidningarna jag har läst på väldigt länge, och även om jag försöker så har jag svårt att hitta något positivt överhuvudtaget med det här numret. Det är bara två nummer kvar av den här serien nu, men tyvärr så har jag förlorat hoppet om att Pak ska kunna vända den här skutan till något bra efter senaste tidens snurrerier.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellinton Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #9

torsdag 24 september, kl 13:32 av 5 kommentarer

war_machine_9_coverWar Machine är en titel som på 9 nummer gått från att vara en riktigt ok serie till att vara rent ut sagt värdelös. Läs Jonas recensioner så förstår ni. Efter att ha läst det senaste numret funderar jag lite över vad författaren Greg Pak tänkte när han skrev det här numret. Det är nämligen helt sjukt rörigt och obegripligt. Nu beror det säkert på att jag inte riktigt kommer ihåg vad som hände i förra numret, och heller inte orkat gå tillbaka och läsa om det. Vilket säger en del om hur lågt mitt engagemang för War Machine är. Men det är inte den enda anledning. Pak proppar detta nummer med massor av intriger och karaktärer, men utan att det egentligen har någon handling som som intresserar. I alla fall inte någon som jag kan se. Det är mest massa väsen för ingenting. Ett annat problem med titeln i allmänhet den senaste tiden är att den varit visuellt varit väldigt ojämn. Hela tre tecknare har varit inblandade i de senaste fyra numren. En serie med ett halvdant manus tål inte den typen av svajjighet. Att flera av dessa tre dessutom är riktigt dåliga gör inte saken bättre. Allan Jefferson, jag pratar främst om dig.

Så, War Machine är ännu  en av de titlar som jag kommer att säga upp min prenumeration av och istället lägga pengarna på något annat. Det finns ju en hel del serier som är betydligt bättre än detta.

Manus: Greg Pak
Illustration: Allan Jefferson
Tusch: Nelson Pereira
Färgläggning: Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #8

måndag 17 augusti, kl 11:12 av 1 kommentar

War_Machine_8Prisa gudarna, Leonardo Manco är äntligen tillbaka som tecknare i det här åttonde numret av War Machine, och plötsligt så är det här en riktigt bra serie igen. Jakten på mördarmaskineriet Ultimo fortsätter här och James Rhodes drar sig inte för att göra sig ovän med vare sig amerikansk militär eller de föredetta kollegorna i West Coast Avengers. Gästspel här alltså av Wonder Man, Tigra, Ronin (aka Hawkeye) och Mockingbird, som inte är alls är glada över att War Machine flyger runt och pangar sönder hemliga amerikanska baser och liknande grejer. I och med denna inte helt glädjefyllda reunion och med saker som exploderar åt höger och vänster så hinns det inte med några flashbacks eller något introvert funderande från War Machine i det här numret. Flera andra recensenter verkar tycka att detta är något negativt, men för min del så är det rätt skönt med ett 100% actionorienterat nummer.

Apropå action så är det här numret nog det ösigaste hittills. I princip hela numret och fighten med West Coast Avengers utspelar sig på eller runt omkring en jumbojet ovan molnen, och det hela slutar med fritt fallande superhjältar och vrakdelar överallt. Har du sett Transformers 2? Du vet den där scenen i slutet när Optimus Prime assimilerar en hel massa andra delar och biffar upp sig till en flygande krigsmaskin? Så beter sig War Machine rätt ofta nu för tiden, och för en mecha-fanboy som jag så är det här en ren fröjd för sinnena. Magna-locks engaging!

WARMACH008002scol_B

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: Phoenix – Warsong

måndag 3 augusti, kl 13:05 av 1 kommentar

X-Men: Phoenix – Warsong var precis som Friendly Neighborhood Spiderman – Derailed ett album jag inhandlade för en spottstyver (39:-) på Comics Heaven här i Stockholm. Det här är en fristående berättelse som kretsar kring teamet i Astonishing X-Men (Beast, Wolverine, Cyclops, Emma Frost etc.), men främst kring de tre mutanttrillingarna som kallas för The Stepford Cuckoos som skapades av Grant Morrison i New X-Men. Syrrorna börjar här bete sig smått underligt, och det visar sig snart att de är påverkade både av den mäktiga Phoenix-kraften och av sitt mystiska ursprung. Det här är i grunden en helt ok historia, men det blir bitvis tyvärr lite rörigt, mycket på grund av att jag som läsare flera gånger blandar ihop trillingarna och vem som gör vad på vilken plats. Även grejen med Phonenix kontra deras histroria känns lite rörig, och för att vara en X-Men-story så lyckas inte Greg Pak skapa något större intresse kring karaktärerna eller gruppdynamiken. Hyggligt snyggt tecknat är det iallafall av Tyler Kirkham (som även gjort nyligen recenserade Fusion #1, 2 & 3). Så, är X-Men: Phoenix – Warsong läsning värd 39 kr? Ja, det tycker jag, men jag skulle själv inte rekommendera ett köp av den till standardpris.

phoenix_warsong

Författare: Greg Pak
Tecknare: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...