Handling m.m: Jag recenserade den första delen av Julius Chancer i slutet av förra året. I andra delen ger sig Julius Chancer iväg tillsammans med en filmstjärna, filmstjärnans agent och en fransk luftakrobat till Pakistan för att där söka efter regnbågsorkidén för att förhindra att den ohederlige Urkaz Grope vinner en tävling och därmed tar över ett gods. Väl där får de sällskap av en mystisk man som kommer från området där orkidén ska växa. Statliga organisationen Empire Survey Branch är också intresserade av spåren efter orkidén eftersom stentavlor om den även tyder på någon form av vapen, ett vapen som kan rädda organisationen som är på fallrepet. Urkaz Gropes hantlangare är också i Pakistan och skyr inga medel för att hindra Julius Chancer och kompani att nå sitt mål.

Vad är bra? Det som jag gillade i första finns även i andra delen: exotism, äventyr och humor. Det är lite mer action och vissa av karaktärerna får man veta mer om. Vapenspåret gör att det hela kan bli mer intressant i tredje och avslutande delen.

Vad är mindre bra? De förhoppningar jag hade efter första delen infrias inte. Persongalleriet är fortfarande slätstruket och ingen av karaktärerna känns speciellt intressant, alla är väl endimensionella. Albumet är pratigt och eftersom dialogen är seg blir också läsningen seg. Ewings teckningsstil som jag gillade vid första läsningen känns nu mest stel och färgläggningen är alltför dämpad, det hela blir väl livlöst. I det stora hela är äventyret inte speciellt underhållande.

Slutsats: Inte ett fall framåt som jag hoppats utan ett steg bakåt. Om man verkligen gillar klara linjen-stilen kan man nog ha behållning av det. Återstår att se hur avslutningen blir, om det lyfter då.