Utan vidare kallprat går vår intervju med Evan Dorkin vidare – mannen bakom Beasts of Burden, Hectic Planet, Milk & Cheese, Dork! och ett otal andra indieproduktioner och TV-serieavsnitt. Del 1 av intervjun hittar du här.

Du har arbetat både i seriebranschen och i TV-branschen – något du delar med flera andra författare, då det blir vanligare och vanligare att gå mellan serier och TV. Vad tycker du är de största skillnaderna mellan seriebranschen och TV-branschen – både vad det gäller det kreativa och det ekonomiska? Har du lärt dig något av att skriva för TV som du kunnat ta med dig till ditt serieförfattande, och tvärtom?

Att skriva för TV har hjälpt mig inse att man kan säga mycket på väldigt kort tid om man bara hittar rätt replik, rätt handling, rätt tillfälle. Så har jag inte jobbat förut. Jag gillar dialog, kanske för mycket, och jag känner mig alltid väldigt begränsad när jag jobbar med TV. Man kan inte utveckla eller nyansera någonting. Man måste hela tiden föra intrigen vidare och anpassa sig efter reklampauserna, det har jag aldrig gillat, särskilt inte i de animerade WB-serier jag jobbat för.Man önskar hela tiden att man kunde göra lite mer med en scen eller en sekvens. Det finns såna begränsningar i seriemediet också såklart. I BoB har vi 22 sidor per nummer och Jill kan inte ha mer än fem eller sex rutor per sida för att hennes akvarellillustrationer ska funka, och det sätter förstås gränser för vad och hur jag kan skriva. Ibland är det bra eftersom jag måste lägga band på mig själv, men för det mesta önskar jag bara att jag kunde förlänga en scen lite eller låta handlingen flyta på lite mer naturligt. TV är så extremt intrigfokuserat. Det blir lite grann som att lägga pussel, och jag gillar inte att lägga pussel, så därför tycker jag det är svårt att skriva för TV.

Fortsätt läsa Intervju med Evan Dorkin, del 2

Här kommer ett riktigt scoop från oss på shazam.se. Någon dag efter recensionen av Beasts of Burden twittrade Evan Dorkin och tackade för det fina omdömet – han hade tydligen hittat recensionen online och sedan kört den genom Google Translate! En kort konversation via Twitter följde med resultatet att Evan Dorkin gick med på att intervjuas för shazam.se – och det blev ingen liten intervju heller. Därför har vi delat upp den i två delar,  del två kommer inom kort.

För den som inte hängt med så är Dorkin en av de mer namnkunniga indie-serieskaparna i USA med flera Eisners i bagaget. Han illustrerar för det mesta sina egna verk i en uttrycksfull, arg cartoon-stil, men skriver också manus som andra tecknar – så som t ex är fallet med Beasts of Burden. Förutom serier har han också skrivit mycket för TV (se wikipedia), ibland själv, ofta tillsammans med sin skriv/livspartner Sarah Dyer (mer info finns på deras hemsida). I den här intervjun pratar vi med Evan Dorkin om Beasts of Burden såklart, men också om den amerikanska seriebranschen i allmänhet och om skillnaderna mellan att skriva serier och att skriva för TV.

Välkommen Evan! Du har nämnt i tidigare intervjuer att du haft Jill Thompson i tankarna som illustratör till Beasts of Burden nästan från början. Övervägde du aldrig att illustrera själv när du kom på idén? Eller är BoB ett projekt du närmat dig mer som författare än illustratör?

Jag övervägde aldrig att illustrera den första Beasts of Burden-serienovellen själv, även om Scott Allie på Dark Horse Comics bad mig göra det. Jag hade kanske kunnat göra ett halvbra jobb om jag börjat på konstskola och haft tio år på mig. Vi kan väl nöja oss med att säga att min egen teckningsstil saknar den grace som våra historier kräver. Jag är tacksam att Jill Thompson ville vara med och när det gäller frågan om vem som är mest lämpad att teckna BoB tycker jag att resultatet talar för sig själv. Hennes stil är perfekt och fångar allt vi vill förmedla. Hon gör det otroliga troligt, man köper verkligen att hundarna och katterna är verkliga personer.

Fortsätt läsa Intervju med Evan Dorkin, del 1