Under årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival var det dags att presentera nomineringarna till Urhunden 2020 och under Stockholms bokhelg den här helgen tillkännagavs äntligen nomineringslistan för Urhunden 2021. I praktfull galamundering presenterade Bitte Andersson de elva titlarna uppdelade på två kategorier (2020 års bästa originalsvenska seriebok och 2020 års bästa till svenska översatta seriebok) där jag för en gång skull läst alla, recenserat nio och utsett sju till mina favoriter från 2020 års utgivning i min årskrönika.
Nu raskt över till de nominerade.
2020 års bästa originalsvenska seriebok
Gå med mig till hörnet av Anneli Furmark (Ordfront Galago)
Polly tar ingen skit av Mats Källblad (Albumförlaget)
Ugly 2: Pungdjävlar av Joakim Lindengren (Kartago)
Dödens ö av Knut Larsson (Kartago)
Alltid hejdå av Alma Thörn (Ordfront Galago)
En fantastisk lista med riktigt bra titlar, alltifrån 2020 års bästa debut (enligt mig) Alltid hejdå av Alma Thörn, Joakim Lindengrens underbara knasigheter i lyxförpackning i Ugly 2, Knut Larssons oförglömliga drömresa och unika estetik i Dödens ö, Mats Källblads kärleksfulla raggarhyllning i Polly tar ingen skit till Anneli Furmarks underbara och gripande kärlekshistoria i Gå med mig till hörnet som jag utsåg till Årets bästa svenska seriebok 2020 och som följaktligen är min favorit i kategorin.
2020 års bästa till svenska översatta seriebok
Kent State – Fyra döda i Ohio av Derf Backderf (Kaunitz-Olsson)
Återvändsgränder av Gabi Beltrán och Bartolomé Seguí (Ordfront Galago)
Heros hundra nätter av Isabel Greenberg (Epix)
Von Spatz av Anna Haifisch (Lystring förlag)
Survilo av Olga Lavrentieva (Kaunitz-Olsson)
Emilio och glömskan av Paco Roca (Palabra förlag)
I den här kategorin är Heros hundra nätter, Isabel Greenberg feministiska klassiker i Tusen och en natt-anda, min favorit men Gabi Beltráns uppväxtskildring från Mallorca i Återvändsgränder, Derf Backderfs brutala skildring av skottdramat vid Kent State University 4 maj 1970 i Kent State – Fyra döda i Ohio, Anna Haifischs härliga knasigheter i Von Spatz, Paco Rocas intima och gripande berättelse om den demente Emilio i Emilio och glömskan samt Olga Lavrentievas seriebiografi om hennes mormors grymma uppväxt i Leningrad under Stalins terror och nazisternas ockupation i Survilo är också serieböcker av bästa märke. Den enda titel jag saknar i den här kategorin är Ari Folman och David Polonskys formidabla serieadaption av Anne Franks dagbok som gavs ut på svenska av Norstedts men annars är jag helnöjd med urvalet.
”Stina, du har arbetat med det här sen du var barn.” Så sa film- och teaterregissören Per Lindberg när han ringde till sin syster Stina Bergman. ”Skriva om, hitta på nya former, skriva tillsammans med andra.” Hela hennes liv hade hon skrivit, först som kreativt bollplank när det gällde skrivprocessen i maken Hjalmar Bergmans olika verk och efter hans död när hon bearbetat flera av hans pjäser till filmduken och senare som chef för SF:s manusavdelning under 1940-talet där hennes avtryck kom att bli vägledande när det gällde svensk film. I syskonen Anna Sofia och Elisa Rossholms fantastiska bok Änkan får vi lära känna kvinnan som var obrottsligt lojal gentemot sin make och stöttade honom i vått torrt och vars livsgärning visar att hon var en portalfigur inom svensk filmhistoria och verkligen inte levde i skuggan av Hjalmar Bergman.
