Emmanuel Guibert är en serieskapare som jag håller högt, både The Photographer och Alan’s War är stora serieupplevelser som jag varmt kan rekommendera. Guibert står för manus till den tredje boken i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning som jag recenserar, Ariol: Jag är en åsna! För teckningarna står Marc Boutavant. Ariol är för de flesta nog mest känd från tv, serien har gått på Barnkanalen tidigare men nu var det ett tag sedan jag såg den. Jag vet faktiskt inte vad som kom först, om det var tv-serien eller serien. Precis tv-serien. Serier är serier.

Teckningarna är rätt enkla och ibland lite småfula men jag vill minnas att tv-serien såg likadan ut. Men det ska sägas att de funkar utmärkt och Ariol är överlag en trevlig om än något ojämn serie som utspelar sig både hemma och i skolan. Ariol spelar tennismatch med sig själv (det är lättare att vinna då), han har språklektion, gymnastiklektion och är lite oense med föräldrarna. Ibland är det småkul och ibland lite småtrist. Albumet består av ett antal kortare serier där jag gillar de lite enklare som Operation Bankomat och Matchboll medan Krullis och Superhästen blir lite väl snackiga utan att det leder någonvart. Till seriens fördel är att den inte lider av att den är fransk. Med det menar jag att den likaväl kunde utspelat sig i Sverige, det är rätt vanliga situationer som Ariol möter och som ett svenskt barn känner igen lika bra som ett franskt. På det stora hela tycker jag Ariol är en småcharmig serie som är bättre än vad jag minns tv-serien. Att betyget inte blir högre beror på att barnomdömet först var inte så bra och sedan efter lite funderande sådär. Hittills är Trollskogen favorit där.