Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Från årets första veckor bjuds det på Flash, riktiga hjältar, ekorrar, 1950-tal och asgrym apokalyps. Mycket nöje!
Eisner-juryn gillade Jonathan Hickman och Nick Dragottas East of West så mycket att den fick fyra tunga nomineringar i år (Best Continuing Series, Best Writer, Best Penciller, Best Coloring). Eftersom Rikard och även jag själv kände oss minst sagt tveksamma efter att ha läst första samlingen tänkte jag spana in om fortsättningen på serien är något mer än bara yta och hejdlöst dödande för dödandets skull.
I East of West Vol.2 som samlar #6-10 av serien har fokus flyttats en aning från Apokalypsens tre ryttare samt Döden som är på jakt efter sin bortförde son. Istället koncentrerar sig Hickman på att utforska några av De Utvalda (The Chosen) som vaktar Profetian (The Message).
Fortsätt läsa East of West Vol. 2: We Are All One
Nu har Eisnernomineringarna för 2014 offentliggjorts. Bland alla fina serier juryn har fallit för tänkte jag välja ut några som jag själv och andra på Shazam har läst samt några som undertecknad kommer att läsa under året. Mina medbloggare får gärna fylla på med egna favoriter i Kommentarfältet:)
Hawkeye och Wake har fått många nomineringar i den tyngre klassen. Om vi börjar med Hawkeye har vi Best Single Issue (Hawkeye #11: Pizza Is My Business), Best Continuing Series, Best Writer (Matt Fraction, med flera titlar), Best Cover Artist (David Aja) samt Best Coloring (Matt Hollingsworth, med flera titlar).
Wake har också fått fem nomineringar: Best Limited Series, Best Writer (Scott Snyder, med flera titlar), Best Penciller (Sean Murphy), Best Cover Artist (samme Murphy och Jordie Bellaire) samt Best Coloring (Hollingsworth igen)
Kommer Wake att ta storslam eller blir det Hawkeye?
I övrigt gick flera nomineringar till Brian K. Vaughan och Fiona Staples Saga som vann mycket förra året, Jonathan Hickman och Nick Dragottas East of West samt till ytterligare tre serier hos Image Comics som jag kommer att läsa under året: Sex Criminals (Fraction och Chip Zdarsky), Pretty Deadly (Kelly Sue DeConnick och Emma Rios) samt den för mig okända men högintressanta Nowhere Men (Eric Stephenson och Nate Bellegarde). Läste också att favoriten Mike Del Mundo nominerats i kategorin Best Cover Artist för sina briljanta omslag till X-Men Legacy.
Hela listan har ni här.
Jonathan Hickmans och Nick Dragottas East of West var en av alla serier Image debuterade i år. Det var en av 2013-års mest emotsedda serier, jag recenserade första numret och jag var närmast översvallande positiv. Jag hade därför rätt stora förväntningar när jag läste första samlingen på paddan men förväntningarna infriades inte och serien lämnade en fadd eftersmak. Men först en kort recap av handlingen. I USA finns Seven Nations där de flesta bildades efter inbördeskriget, det finns dock även en kinesisk diktatur då de Maotrogna som tvingades lämna Kina bildade en ny stat i väst långt senare. Det stora inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908 och på nedslagsplatsen som kallas Armistice (vapenstillestånd på amerikanska) finns numera en stor byggnad formad som symbolen för The Message (mer om den skiten längre ner). Platsen är central för vapenvilan mellan de olika nationerna. Det är dock inga amerikanska demokratier som bildats utan det verkar snarare vara ett gäng diktaturer ledda av mestadels osympatiska ledare (surprise!). De är dock inte det största problemet utan det är istället apokalypsens fyra ryttare. När de vaknar ur något slags dvala är de bara tre och dessutom fast i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio f.ö. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ utan Döden. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och ingår dessutom ett avtal med nationernas ledare. Döden kör sitt race med ett eget team i jakten på hämnd på de som dödade hans älskade. Det är en sällsynt otrevlig samling huvudpersoner, alla genuint osympatiska. Om du vill läsa East of West, vilket jag inte rekommenderar, så sluta läs här. I nästa stycke kommer jag att spoila generöst.
Fortsätt läsa East of West Vol 1: The Promise
2013 var ett synnerligt rikt serieår för mig. Jag har aldrig läst så mycket nya serier både i lösnummer och trades och att jag dessutom utökade mitt serieslukande både digitalt och med andra förlag än Marvel öppnade en guldgruva för mig. Jag har under året därmed upptäckt att min serieaptit är omättlig eftersom jag aldrig kan få nog och hela tiden längtar och hungrar efter mer från serievärldens dignande smörgåsbord. Jag vet inte vad jag hade gjort utan comixology och deras feta realisationer som dels hjälper mig att hålla mig ajour med nya serier samt ger mig möjlighet att få njuta av alla guldkorn från förr.
Några av dessa guldkorn utforskades i en omfattande genomplöjning av Alan Davis samtliga nummer med ClanDestine och Brian K Vaughan/Adrian Alphonas hela run med Runaways. Riktig höjdarläsning som jag varmt rekommenderar för alla älskare av bra superhjälteserier. ClanDestine har en skön Silver Age-känsla och Runaways är så bra att det känns pinsamt att det är samma författare som har gjort Saga och manuset till TV-serien Under The Dome. Jag har läst bägge de samlade volymerna av Saga och förstår verkligen inte den enorma hypen bakom denna serie. Fiona Staples är behållningen och den som gör att jag tänker fortsätta tradewaita den här serien. Nu raskt över till årets lista enligt mig.
Snacket inför släppet av Jonathan Hickmans senaste serie hos Image, East of West, nådde kanske inte samma hype som Saga men å andra sidan slogs Sagas förstanummers försäljning. En del av försäljningen var spekulationsdriven och kanske var det därför som Midtowmn Comics, där jag köpte mitt ex, hade satt en maxgräns på ett ex per kund. Det var inte bara Hickman som lockade utan även hans samarbetspartner från FF, Nick Dragotta. Själv har jag bara läst någon enstaka Hickman-serie och Nick Dragotta har jag inte stött på tidigare. Jag hade inte så bra koll på vad East of West skulle handla om mer än det skulle vara någon form sci-fi/postapokalyptisk serie. Men 36 sidor är generöst och teckningarna såg riktigt bra ut.
Handlingen då? Ja, den är inte helt lätt att beskriva. I USA finns the Seven Nations som bildades efter ett långt inbördeskrig på 1800-talet. Inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908. Huvuddelen av numret är dock inte historiska tillbakablickar utan utspelar sig i framtiden och man får stifta bekantskap med apokalypsens fyra ryttare, eller snarare är de tre. Dessutom i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och den fjärde medlemmen som kör med ett eget team är inte bättre och dessutom ute efter hämnd. Mer vill jag inte skriva för att inte spoila något. Men om nämnda är huvudpersonerna så är det ett väldigt osympatiskt gäng serien ska handla om minst sagt.
I första numret presenteras som nämnt lite bakgrund till varför USA ser ut som det gör och karaktärer introduceras utan speciellt mycket info. Jag tyckte det var svårt att hänga med i vad Hickman ville berätta och det krävdes en omläsning innan jag var på banan men det är fortfarande mycket som är oklart kring hur saker och ting hänger ihop. Den alternativa världen som Hickman byggt upp är intressant, vilda västern estetik korsad med Blade Runner dito. Det ska bli intressant att få lite förklaringar framöver om apokalypsens fyra (tre) ryttare och varför de vaknade och vad som hänt innan dess. Plus allt annat som behöver förklaras, att allt inte förklaras ökar iofs bara mitt intresse. Snyggt blir det också med Dragottas suveräna teckningar, Dragotta behärskar som få andra allt vad det verkar och Frank Martins färgläggning är bland det bästa jag sett på länge. Det är ingen brist på brutalt våld och visst är det spekulativt men å andra sidan känns det som att det finns där av en anledning. Det är definitivt ett bra förstanummer och jag kommer absolut att följa denna i trades framöver. Allt är dessutom så snyggt, från ryttarnas uppvaknande till döden och den fjärde kompanjonens entré. Det är också tydligt hur mycket arbete och tanke det ligger bakom designen av karaktärerna. Trades i all ära men allra helst vill jag läsa East of West i HC i lite större format, det skulle Dragottas teckningar må bra av. Fin skit. Ut å köp 🙂 Utdrag finns här.
