Albumet tidigare känt som Holy Terror Batman! har äntligen sett dagens ljus. Efter att ha läst det i sin helhet är det ganska lätt att förstå varför DC drog öronen åt sig. Att låta sitt mest framgångsrika varumärke agera talarstol åt Millers ur vissa synvinklar infama åsikter kanske inte direkt är ett drömscenario för en av nöjesvärldens största aktörer. Det här är Miller helt utan skyddsnät. Så för att tala med Lux Interior, ”No holds barred watch your toes! Look out baby! Anything goes!”
Fortsätt läsa Frank Miller’s Holy Terror
Manus: Frank Miller
Illustration: Frank Miller
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Legendary Comics
Betyg: 3/5
Illustration: Frank Miller
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Legendary Comics
Betyg: 3/5
(OBS! Spoilers för den som har en del Hellboyläsning framför sig.)
Kalla mig långsam men polletten trillade ner först under det att jag läste andra och avslutande numret: Mignola har äntligen fått ur sig den där övertydligt 
Mike Mignola och gänget på Dark Horse fortsätter sin envetna kamp mot de glittriga och sexiga vampyrer som hotar att bli sinnebilden för detta klassiska monster i allmänhetens medvetande. Historien utspelar sig 1966 på den engelska landsbygden där rapporter om antalet gäster som lämnat The Beehive Inn bleka och tärda snarare än utvilade fått B.P.R.D. att ana oråd och skicka dit Hellboy för att undersöka saken. 
Ojojoj tiden går! Vi har redan hunnit fram till nummer fyra av fem i den första serien om vampyrjägaren Baltimore. Ett mönster har trätt fram där varannan tidning fokuserar på det som är berättelsens nu interfolierat med tillbakablickande mellanspel. Det är generöst för dem som händelsevis inte läst romanen Baltimore, or the Steadfast Tin Soldier and the Vampire, men visst gör det tempot lite staccatoartat. Att se bokens händelser gestaltas med mörk finess av Ben Stenbeck är givetvis mäktigt även om man är bekant med historien sedan tidigare. OBS! Spoilers i nästa stycke!
När jag kollade runt på nätet efter att ha skrivit min förra text om den här serien hittade jag en del rätt märkliga reaktioner. Några skribenter klagade över bristen på bakgrundsinformation om huvudpersonen. Ett märkligt klagomål av flera anledningar. Primo: om protagonisten i en serie är en tungt beväpnad man med träben som kastar harpun på fladdermuslika vampyrer, behöver du verkligen veta mer? Secundo: seriehjältar har alltsedan Batman dök upp i Detective Comics # 27 presenterats in medias res. Ursprunget sparar man till ett senare nummer. Vet inte om vi har att göra med yngre seriefans som fått smaklökarna förstörda av alltför många filmversioner som alltid måste en origin story ur vägen innan allt kan börja på allvar. De behöver hur som helst inte sitta som levande frågetecken längre för redan i nummer två får vi bevittna de katastrofala händelser som ledde fram till vampyrpesten och Lord Baltimores jakt på Haigus. Historien som rullas upp är den vidrigaste skildringen av skyttegravskrigen den här sidan Jacques Tardis C’etait La Guerre de Tranchees. Här får man dock inte det breda, svepande panoramat av krigets bakgrund i korruption och rovkapitalism som Tardi erbjuder, enbart en kort och intensiv ögonblocksbild av hur ett helt kompani decimeras under en nattlig räd. Sönderskjutna män i lera och regn. Taggtråd. Samt givetvis Baltimores ödesdigra möte med sin framtida nemesis. En starkt andranummer som jag hoppas övertygar de som tvivlade att det här är en serie att räkna med.
Att läsa det här albumet är lite som att få ett årskort till ett ställe som kombinerar de bästa bitarna från The Hunterian Museum i London, Prags Centrum för dockteater, Hallwylska museet i Stockholm och Capuccinermunkarnas katakomber i Palermo. Som titeln antyder är det här ett sannskyldigt kuriosakabinett där Mike Mignola släpper loss lite mer än vanligt. Vilket säger en del med tanke på hur utflippade många av hans kontinuitetsstödda serier brukar vara. Titelhistorien med ett mekaniskt huvud som på uppdrag av ingen mindre än Abraham Lincoln bekämpar den stygge Emperor Zombie har tidigare publicerats som en one-shot. Det är utan vidare konkurrens den tidning jag köpt flest gånger för att sticka i handen på någon i behov av en serieupplevelse utöver det vanliga. Helt klart något av det bästa som flödat ur Mignolas huvud och penna. Ursprungsidén för Amazing Screw-On Head var att göra en leksak med ett huvud som på glödlampsmanér kunde bytas mellan en rad olika robotkroppar. Jag är förvånad över att Mezco, som gjort de extremt tjusiga 
