Efter att ha dammsugit internet i snart en vecka så presenterades då äntligen listan över nomineringarna till årets Eisner Awards. Flera favoriter från förra året dök upp men även fler titlar som jag missat eller bara läst positiva recensioner om. The Art of Charlie Chan Hock Chye (Pantheon) av Sonny Liew leder listan med sex nomineringar (Best Graphic Album–New, Best U.S. Edition of International Material–Asia, Best Writer/Artist, Best Coloring, Best Lettering och Best Publication Design) och handlar om 50 år av Singapores historia skildrat genom en fiktiv serieskapares ögon.
Så var det dags att summera ytterligare ett rikt serieår som för min egen del kulminerade redan i maj 2016 med mitt första besök på 
En gång när Paul Dini var liten hittade hans far honom åter liggandes på golvet i vardagsrummet, försjunken i dagstidningens seriebilaga och med en tecknad TV-show på i bakgrunden. ”I’d like to know what kind of job you can get by watching cartoons”, suckade fadern men föga anade han då hur profetiskt hans uttalande var. Under hela sin uppväxt gjorde Paul Dini allt för att vara så osynlig som möjligt för att undvika mobbare men när det gällde det han älskade blommade han ut i full prakt. Det som gjorde Dini synlig var hans fantasi och hans stora passion för historier, allt ifrån böcker, serier till tecknad film och alla dessa karaktärer blev som en stor familj för honom. Han kunde stå ut med vilken offentlig tortyr som helst så länge fantasin fick flöda fritt privat.
DARK NIGHT: A TRUE BATMAN STORY OGN
