Den svenska skräckvågen som basunerades ut för ett par år sedan bl.a. av mindre nogräknade bloggar blev mest ett stilla vågskvalp men nu rullar större vågor in som t.ex. Hungerhuset av paret Loka Kanarp och C/M Edenborg. Loka Kanarp är en av Sveriges främsta serietecknare som har förekommit i en rad antologier och annat samlingsliknande samt gett ut Till mina vänner och ovänner och Pärlor och patroner- 60 historiska kvinnoporträtt. C/M (Carl-Michael) Edenborg är förläggaren bakom Vertigo förlag och bloggen Vertigomannen. Hungerhuset handlar om två systrar, Fredrike och Elsa, som flyttat till fosterföräldrar då deras mamma dött och pappan sitter i fängelse. De känner sig utanför i det självgoda villaområdet och beger sig trots förmaningar till ett av de många ödehusen i den djupa skogen utanför villaområdet. Huset de kommer sig till är mer skrämmande än det först verkar och besitter krafter som både hotar att splittra systrarna och i slutändan ta deras liv. En trailer för Hungerhuset finns här. Albumet har även getts ut i Frankrike och kanske blir det publicerat i ytterligare några länder.

Hungerhuset kallas på omslaget en spökhistoria och det är verkligen en lyckad spökhistoria som Kanarp och Edenborg fått till. Det är en krypande spänning som stegras ända till det omskakande slutet. En nyckel till att berättelsen lyckas vara skrämmande är att ondskan inte är synlig utan bara närvarande, som en mörk skugga som omsluter systrarna. Den gul/ljusorangea färgläggningen, Kanarps flödande linjer och de suggestiva och rakt igenom vackra teckningarna passar som hand i handske till Edenborgs känsliga manus. Skildringen är lyckad även vad gäller systrarnas utanförskap och slitningarna i relationen mellan den yngre Fredrike och den äldre Elsa. Vältecknad, skrämmande och en fin skildring av syskonskap gör Hungerhuset till den bästa svenska serien i år tillsammans med Viktor Kasparsson: Skräckens ängel och Mats kamp.