Jag måste erkänna att Batgirlhar gått och blivit lite av en favoritkaraktär för mig i och med de senaste numren. Konstigt egentligen för jag aldrig egentligen fastnat för någon av de tidigare versionerna av Batgirl. Casandra Cain var bara måttligt intressant och Barbara Gordon funkar bra mycket bättre i sin nuvarande roll som Oracle än hon gjorde som Batgirl. Stephanie Brown däremot känns perfekt som Batgirl, i alla fall så som Bryan Miller skriver henne.

Som jag skrev när jag recenserade nummer 5 så haltade serien en del i början men har nu hittat sitt tempo, och precis som förra numret så är Batgirl #6 ett riktigt bra och underhållande nummer, och precis som jag hoppas på så fortsätter Miller här med relationerna/motsättningarna mellan Batgirl och Robin från föregående nummer. Det hela är riktigt underhållande, särskilt då Batgirl och Robin slåss med varandra för att sedan, högst motvilligt, teama upp för att utreda en kidnappning.

Lee Garbett har precis som Bryan Miller lyft sig sen de första, lite trevande numren av Batgirl. Nu tycker jag han har hittat rätt stil och tempo i sina illustrationer. Jag gillar särskilt Garbetts sidlayouter och hans detaljerade men ändå ganska enkla illustrationer. Absolut inget ont sagt om grabbar som t.ex. Marko Djurdjevic som ofta har en sanslös detaljrikedom i sina illustrationer, men mest betyder som bekant inte automatiskt bäst. Garbett tycker jag är en sån illustratör som håller det enkelt men detaljerat vid behov, och i Batgirls fall så tycker jag en sådan approach funkar väldigt väl.

Det finns dock ett minus illustrationsmässigt med Batgirl #6 tycker jag och det är omslaget. Omslaget är gjort av Phil Noto, som visserligen har gjort omslagen till samtliga sex nummer hittills av Batgirl, de flesta av dem riktigt bra. Men den här gång så tycker jag inte de funkar alls. Damian ser konstig ut och Batgirl ser nästan skräckslagen ut, vilket inte stämmer överens med storyn i numret. Nej, bättring till nästa nummer Mr. Noto!

Annars så fortsätter Batgirl att övertyga och just nu hör den här serien till en av mina DC-favoriter, definitivt den bästa Batman-relaterade serien just nu i mitt tycke (Sorry Henrik men jag har inte hängt med i svängarna i Detective Comics så Batwoman kan ju vara strået vasare…). Serien känns i alla fall mycket mer intressantare än t.ex. Batman.

Så var det dags för ytterligare en ny serie i Batman-världen, och en ny Batgirl. Den tredje i raden om jag nu inte har missat någon… Men jag tänker inte avslöja vem som nu har tagt upp manteln, det får ni själva göra om nu väljer att läsa denna tidning. Men så mycket kan jag säga att det är en karaktär som inte är helt främmande för trogna Batman-läsare.

Batgirl #1 är inte direkt någon omedelbar klassiker, men författaren Bryan Miller och illustratören Lee Garbett gör ett helt ok första nummer och Miller lyckas faktisk skapa en snygg koppling mellan de unga damer som är eller har varit Batgirl. Från Barbara Gordon till den nyaste förmågan att ta upp manteln, vilket jag tycker binder ihop och etablerar den nya Batgirl på ett bra sätt. Den här kopplingen till tidigare Batgirls gör serien rätt introspektiv och inåtvänd mot karaktärerna, vilket är helt ok för min del, och det hela balanseras också upp med ett par bra actionsekvenser.

Precis som Bryan Miller så gör Lee Garbett ett bra jobb med illustrationerna. Hans stil är passar Batman-världen med sitt mörker och sina skuggor men ger också Batgirl en egen touch som gör att den står ut lite från resten av Batman-serierna. Garbett har dock en tendens att fylla ut sina paneler med lite för mycket detaljer, vilket gör att det kvalitén ibland blir lidande.

Batgirl #1 bjuder inte på något nytt och spännande, mer än vem den nya Batgirl är, men det är ett helt ok första nummer och gillar man Batman-världen och dess karaktärer så kan Batgirl #1 mycket väl vara värd att kolla in.