En skottskadad hjälte...
I likhet med många andra blev jag i unga år fullständigt golvad av Neal Adams samarbeten med Dennis O’Neil. Henrik skrev för en tid sedan en recension av duons epokgörande Green Lantern/Green Arrow-historier som du kan läsa här. Jag minns än idag precis hur chockad jag blev av Gigant # 6 1980, där en Kristuslik miljökämpe får de gröna hjältarna att gå i såväl ideologisk som fysisk clinch i historien ”… och han ska frälsa världen…”. Huvudet snurrade ett par varv när jag fortsatte läsa de andra serierna i samma nummer som kändes avgjort tama i jämförelse. Av förklarliga skäl är det länge sedan jag vågade mer än bläddra igenom serien. Den ger till och med en del svenska alster från de senaste åren viss konkurrens vad gäller uppenbart plakatviftande trots att stilnivån givetvis inte går att jämföra.
När O’Neil och Adams tog sig an Batman under samma period (1969) var det uttalade målet att vrida klockan tillbaka för figuren, som särskilt under 60-talet mest ägnat sig åt pajaskonster. Resultatet står sig med vissa marginalnoteringar än idag och bland höjdpunkterna märks bidrag till persongalleriet som Ra’s al Ghul och Man-Bat. Därför blev jag givetvis mycket exalterad när jag hörde att Adams skulle återvända till Batman med två sexnummers miniserier betitlade Batman: Odyssey. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig vad som komma skulle. OBS! Spoilers efter länken!
