Christian Schremser är 35 år och har varit seriefantast så länge han kan minnas. Som ni kanske gissat så har superhjälteserier i allmänhet och Hulk i
synnerhet en alldeles speciell plats i hans hjärta men han gillar även serier som Lone Wolf and Cub, Peter Bagges Hate och Brubakers Criminal. Samlar förutom serier på DVD-filmer och whisky. På hans blogg Bröd och skådespel, som för närvarande ligger i träda, bloggar han om musik, film, tv, datorspel och – förstås – serier. Han har medverkat som skribent på Level 7 samt ingår i redaktionen för Serieblaskan.
Att vara Hulkfantast och svensk är sannerligen ingen lätt uppgift. Då menar jag inte bara i nuläget, då svensk Marvelutgivning bara består av en ynka Spidermantidning, utan så har det varit de senaste 25 åren. Ända sedan 1984 då Semic (som Egmont hette då) tog över svensk Marvelutgivning, har Hulk behandlats på ett sätt som får mig att misstänka att självaste The Leader ligger bakom.
När Atlantic Förlag gav ut Marvelserier så var Hulk ett av de stabilaste inslagen i utgivningen. Näst efter Spindelmannen, som började komma ut 1978, så var Hulk den mest långlivade satsningen och kom ut från 1980 fram till det att Semic tog över Marvelrättigheterna i september 1984. Under denna period publicerade man det mesta av det bästa ur amerikanska Incredible Hulk från cirka #150 till och med 293. Till skillnad från i Spindelmannen hoppade man inte heller fram och tillbaks i den amerikanska utgivningen utan publicerade materialet kronologiskt (med några få undantag, främst i utgivningen av de tidiga numren).
