Lång titel, va? Såhär hänger det ihop för dej som inte vet: Astro City är det övergripande namnet på Kurt Busieks retro-men-ändå-moderna superhjälteserie som kommit ut oregelbundet sen 1995. The Dark Age är namnet på den senaste story arcen, som delats upp i fyra fyradelars miniserier (Book 1-4). Det här är följaktligen första numret i den sista miniserien – det rör sig mot en upplösning på historien om bröderna Charles och Royal Williams jakt på hämnd för sina föräldrars död. Och på typiskt Astro City-manér pågår i bakgrunden en grandios kosmisk-episk intrig, komplett med tidsresor och transdimensionella invasioner.

Precis som Planetary handlar Astro City egentligen om serier: Busiek är ett fan-turned-writer och AC innehåller mängder med blinkningar, refererenser och mer djupgående intertextuella experiment i förhållande till den amerikanska superhjältegenren. För det mesta ligger serierefererandet i bakgrunden medan Busiek jobbar med sina skickliga personskildringar (se t ex den smarta och rörande omarbetningen av Batman-myten i Astro City: Confessions), men i The Dark Age-sviten har det seriehistoriska perspektivet fått ta större plats. Såhär i fjärde delens första nummer har vi kommit fram till den s k Iron Age, 1990-talets era av superhjältar med blaffiga bössor, hög lår-till-ankeltjocklekskvot och mord i sinnet (förtjänstfullt parodierad även av Grant Morrison i ett nummer av Doom Patrol). Huvudpersonerna Charles och Royal (som började i slutänden av nån slags Silver Age, klarade sig igenom det socialt medvetna sena 60- och 70-talet och nu alltså har nått 90-talet) har i seriens början förvandlats till bössbärande tekno-hämnare i bästa Iron Age-stil. Hämndbegäret har visserligen fört bröderna samman igen, men deras gemenskap är tämligen enkelspårig.

Som sagt ligger det självreferentiella närmare ytan i The Dark Ages, men trots detta lyckas Busiek ändå placera det mänskliga i centrum. Så här 13 nummer in i sviten känner läsaren Charles och Royal, och #1 i Book Four ger ledtrådar om att vi här kommer att få bevittna brödernas ”fall” – de har så gott som helt kompromissat bort alla hjälteanspråk de nån gång haft till förmån för hämnden (en tematik som såklart matchar Busieks syn på the Iron Age of Comics; han är mycket mer av en Golden och Silver Age-kille). Bröderna Williams personliga utveckligsresa skänker serien en välkommen angelägenhet, samtidigt som Busiek skickligt byggt upp den kosmiska bakgrundsintrigen till vad som säkerligen kommer att nå ett episkt crescendo i #4. Brent E Andersons illustrationer har även blivit lite mörkare, lite mer hänsynslösa – man kan verkligen se blodtörsten i Charles ögon på s 10 och s 15, till exempel.

I Astro City har Busiek skapat en milstolpe och given referenspunkt i den moderna superhjältegenren. Första numret av The Dark Ages Book Four ger vid handen att detta kommer bli hans mest mångfacetterade story arc hittills. Köp ikapp om du missat de tidigare delarna.