Det är fortfarande nästan en vecka senare svårt att formulera mig i en årskrönika utan att tänka på vad attacken mot Charlie Hebdo och de som dog där för att de använt satiren som vapen mot religiös fanatism och annan skit. Som många konstaterade så var inte pennan mäktigare än svärdet då men jag vill fortfarande tro att det är så. 2014 var ett mörkt år för mänskligheten och jag har inga större förhoppningar om att 2015 blir bättre med tanke på hur det börjat. Men jag ska inte fördjupa mig i tragiken i omvärlden utan skriva om mitt serieår 2014.
Min förra årskrönika var en tråkigt litet stycke text men det speglade mitt serieår 2013 som på de flesta sätt var ovanligt blekt och tomt på läsupplevelser. Jag bestämde tidigt att 2014 skulle bli bättre och jag skulle läsa betydligt mer och försöka läsa ikapp några av de mest hyllade serierna från 2013 och hänga med i vad som skulle ges ut under 2014. Trots att jag tappade farten på hösten så blev det 70 inlägg under året. Det är tur att bloggat för när jag går igenom inläggen inser jag hur mycket jag glömt 🙂 Innan jag gottar ner mig i olika grejer eller album så kör jag årets fem bästa serier:
1) The Hartlepool Monkey av Wilfried Lupano & Jeremie Moreau (Knockabout)
2) This One Summer– Jillian & Marian Tamaki (First Second)
3) Baltimore: Infernal Train & Chapel of Bones (Dark Horse)
4) The Stuff of Legend 4: The Toy Collector– Brian Raicht, Mike Smith & John Paul Wilson III (3rd World Studios)
5) Mouse Guard: The Black Axe– David Petersen (Archaia)
Tre gamla favoriter som håller och två nya bekantskaper som verkligen var helt fantastiska. Då har jag ändå inte haft plats för Anteckningar från Jersualem av Guy Delisle och Tre Skuggor av Cyril Pedrosa, båda utgivna av Epix som är notoriskt dåliga på att ens hinta information om vad de ger ut.
Årets höjdpunkt seriemässigt var annars att få hänga med Anders Lundgren och Seth med fru Tanya på Cadierbaren. Dels var det trevligt att få prata mer än tidigare med Anders och dels att få sitta och dricka drink och prata med honom, Seth och Tanya om ditten och datten men mest nostalgi över en tid som ingen av oss upplevt. Förutom att Seth är en av mina favorittecknare gillar jag den nostalgi som genomsyrar hans verk, en nostalgi jag själv kan känna för en svunnen tid framförallt stilmässigt men även att tillväxten skedde ute i landet och inte som idag i storstäderna. En kväll jag inte kommer att glömma så ett stort tack för det Anders.
SIS i år var för övrigt en trevlig upplevelse och det var den första tvådagars på några år, speciellt trevligt att hänga en hel del med Johan. Så tack för det å 🙂
En festival som jag besökte för första men inte sista gången var Uppsala Comics, litet med ambitiöst program och nära.
Årets blogghöjdpunkt för mig är tveklöst att jag äntligen tog mig samman och intervjuade min store favorit bland svenska serietecknare, Mats Källblad. Har du inte läst samlingen Hundra år i samma klass så är det dags. Den nya serien i samlingen om Mats Källblads mormor är riktigt bra och jag längtar efter nästa serie från honom. Detta var iofs i hård konkurrens med femårsjubileet då vilande kollegor i form av Jonas, Johan och Henrik Ö vaknade till och levererade läsvärda poster. Kanske kan man få se mer av sånt nästa år? Hoppet lever.
Sist men inte minst så bugar jag mig i beundran för Andreas som närmast ensam hållit liv i bloggen under året. Detta med en smittande entusiasm för serier och med såväl kvalitet som kvantitet.
2014 blev definitivt ett lyft för mitt serieläsande och jag räknar med ett gott 2015 också. Årskrönikan blev iofs kort igen men betydligt gladare. Jag ska försöka ta upp Vad sysslar du med? där jag ställer ett antal korta frågor till olika svenska tecknare. Seriemässigt ser jag mest fram emot Norstedts barnseriesatsning styrd av Josefin Svenske och Fabian Göransson. Av det utrikiska som är på g så är det Winshluss In God We Trust. Religiös satir finns det alltid plats för och behov av.