Varning! Om du bott i en jordhåla de senaste sex månaderna innehåller följande krönika sådana MASSIVA SPOILERS att dina ögon kommer trilla ut! Bara för det får du ett snyggt omslag att vila ögonen på här till vänster, och så börjar krönikan efter hoppet.
Fortsätt läsa Superior Spider-Man: Några reflektioner
Manus: Dan Slott
Illustration: Ryan Stegman
Tusch: John Dell
Färgläggning: Edgar Delgado, Antonio Fabella
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Illustration: Ryan Stegman
Tusch: John Dell
Färgläggning: Edgar Delgado, Antonio Fabella
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Bästa enskilda nummer: Jag är ju arc/storylinekonsument och har därför svårt att välja ut enskilda nummer, men jag gör ändå ett försök. Under året kom t ex Matt Fractions Hawkeye som bygger på idén med enskilda nummer och den har bjudit på många godbitar. Grant Morrisons done-in-one The Curse of Superman i Action Comics #9 är en annan stark kandidat. Men till slut faller mitt val ändå på mäktiga och sorgliga Chew #30, avslutningen av Space Cakes-arcen och även seriens ”mittpunkt” (Chew kommer avslutas i och med #60). Utan att spoila alltför mycket kan jag säga att en av huvudkaraktärerna dör, och i en era när mainstreamens trikåhjältar kolavippar stup i kvarten för att sedan återuppväckas nästa vecka är det befriande (morbid? jag?) att läsa en serie där en huvudfigurs död faktiskt betyder något, faktiskt är chockerande, faktiskt kommer prägla hela resten av serien. Rysningar längs ryggraden av det där bra slaget.
Den något märkliga recensionsrubriken kommer sig av att jag inte brydde mig om att köpa Matt Fraction och David Ajas Hawkeye från start (Fractions superhjälteserier lämnar mig för det mesta kall, med undantag för Immortal Iron Fist), men så sa nån att nya Hawkeye var riktigt bra och dessutom så långt i princip bara ”done-in-one”-historier, så jag köpte de nummer som fanns i seriebutiken och det var nr 2 och nr 5 (av 5 hittills utkomna nummer). Lite lurad blev jag för nr 5 är del 2 i en 2-delars arc som började i numret innan, men det gick alldeles utmärkt att följa med ändå, visade det sig. Och det är också enkelheten, singelhistorierna, och den relativa bristen på tungt kontinuitetsbagage som gör Hawkeye till en av de fräschaste superhjälteserierna jag läst på bra länge. Här ska jagas baknummer alt. tradewaitas!
Som ni kanske minns gillade vi Nathan Edmondsons och Tonči Zonjićs spöklika spionhistoria 
Saga är en ny ongoing från det namnkunniga skaparparet Brian K Vaughan (Ex Machina, Y: The Last Man, Lost) och Fiona Staples (Mystery Society, North 40). Det är high concept och lättpitchat så det förslår: tjej och kille (Alanna och Marko heter de i den här tappningen) från två olika svurna fiendearméer blir kära och får ett barn tillsammans, jagas sedan över galaxen av båda sina respektive fraktioner p g a denna hemska överträdelse. Romeo och Julia möter Star Wars möter Game of Thrones som Vaughan och Staples själva uttrycker det. Enkelt och lättfattligt, allt på ett bräde. Sen kompliceras det hela något av att Vaughan/Staples har förlagt det hela i en lagom utflippad science fantasy-värld där magi samexisterar med TV-hövdade cyborger och talande sjöhästar. Och eftersom det är Image så är Saga dessutom sexig på ett lite edgy, hipsterartat sätt (översättning: det finns nakenscener, men de är ”artistiska” så det är OK). Första samlingsvolymen (samlar #1-6) finns nu ute i mjukpärm. Så vad är Shazams omdöme?
Varning! SPOILERS efter hoppet! Garth Ennis/Darick Robertson/Russ Brauns anarkopuerila superhjälteepos The Boys tar slut med nr 72 som kom den här veckan. När jag började läsa den här serien var jag tveksam till om den drastiska vulgohumorn skulle räcka längre än sex nummer, än mindre 72 – men jag får nu definitivt betrakta mig som överbevisad; The Boys utövade en mystisk charm, det blev en guilty pleasure som letade sig in på min pull list. Den har ju nu bevars blivit en större långkörare än Ennis 
Vi är lite sena till festen här på Shazam, men ändå – minns ni att vi för 
I och med nr 60 nådde Jason Aarons och R M Guéras reservatepos Scalped (flerfaldigt prisbelönt och hyllad, inte minst 
