Jag ska säga det direkt: jag gillar Spindelmannen efter Brand New Day (BND)-retconnen – skarpt. Här är en summering för dig som inte hängt med i Spiddes värld senaste tiden: 2008 beslutade Marvelbossen Joe Quesada att det var dags att göra om Spindelmannen i grunden. Beslutet var både ekonomiskt och konstnärligt: 2007 tvingades Marvel lägga ned två av sina Spindel-titlar (Sensational Spider-Man Vol 2 och Friendly Neighbourhood Spider-Man) eftersom de inte sålde så bra man kunde förvänta sig av varumärket (trots filmerna), plus att serien hade så mycket kontinuitetsbagage att det var svårt både att fånga nya läsare och att engagera de gamla – svårt att berätta bra historier helt enkelt.
Quesadas lösning var radikal: ut med allt gammalt. En fet retcon (Moster May lever, Peter Parker har aldrig varit gift med Mary Jane, och inga jävla kloner) raderade det mesta av de senaste 10-15 årens Spindelmans-historia och man kunde börja om på ny kula. Alla kvarvarande Spindeltitlar utom flaggskeppet Amazing lades ned, men Amazing fick i gengäld högre utgivningstakt: tre gånger i månaden. För att klara det tempot skapade Quesada en produktions-process mer lik en TV-series: ett team av författare och illustratörer arbetar tillsammans med att komma på story arcs och karaktärer men turas om att (mer eller mindre) individuellt skriva numren. Både författare och illustratörer i teamet byts dessutom ut med jämna mellanrum för att få rotation (Dan Slott som var med och skrev i början är det t ex inte längre).
Ekvationen massiv retcon + hög produktionstakt + writing by committee borde enligt all känd logik vara lika med katastrof (retconnen är allmänt hatad bland seriefans, av obegriplig anledning – kanske föredrar de dåliga serier?). Men det är det inte. Istället har vi för första gången på jag vet inte hur länge fått en Spindelmannen som är trogen karaktärens grunder, allt det där som gjorde att vi en gång älskade vår vänlige kvarters-Spindelman: att Peter Parker är en ständigt misslyckad och mobbad fattiglapp, att hans väg genom livet kantas av kraschade förhållanden, att alla tror att Spindelmannen egentligen är en skurk, och framförallt att han i sina bästa stunder varit Marvels ledande stand up-artist som radat upp skämtsnattret på ett sätt som ofta imiterats (Deadpool, någon?) men aldrig överträffats. Spindelmannen ska vara som en riktigt bra high school-komedi, men med superskurkar.
Den nya kontinuiteten får vid det här laget betraktas som etablerad: Crime and Punisher är det åttonde albumet som samlar post-BND-Spidde, #574-577 plus en special (Hammerhead: Death of a Wiseguy). Det är en disparat samling historier. En one-shot i genren vi-hyllar-våra-amerikanska-trupper med Flash Thompson i huvudrollen som mirakulöst klarar sig undan både kvävande flaggvifteri och överdriven sentimentalitet och liksom bara är bra (som en bra krigsfilm ungefär), en längre arc som återintrodcerar den orättvist förbigångna skurken Hammerhead till BND-universat, och en one-shot med den Punisher-team up som fått ge titeln (haha) till samlingen. Gott och blandat således, med skillnaden att allt i påsen är gott. Författarteamet har vid det här laget hittat formeln och följer den: snärtig dialog, vilda fajter och Peter Parker kan aldrig vinna. Revampen av Hammerhead injicerar mer personlighet och coolness i karaktären än vad han nånsin haft tidigare. Wells och Rivera presenterar en hejdlöst rolig version av Punisher som en orakad, boxarnäst flåbuse (jag tyckte alltid att Steve Dillons Punisher var för snygg) med närmast vikingamässig kapacitet för lakoniska one-liners (”Earplugs.”).
Spiderman: Crime and Punisher är mainstreamsuperhjältar gjorda på bästa tänkbara sätt: Spindelman-action av klassiskt snitt, ständigt sitcom-fnitter varvat med gapskratt, tajt intrigväv som hämtar mycket från TV-världen (varande av story arcs, one-shots och längre season arcs), bra skurkgalleri (överlag har man i BND lyckats väl med att både revampa klassiska Spidde-skurkar och introducera nya elakingar som känns helt rätt, som om de alltid varit en del av Spindelmannens färgstarka skurksamling) och – minsann – lite schysst karaktärsutveckling och förvänansvärt känsliga character moments också, liksom lite grann i förbifarten. Jag hör till dem som har svårt för Chris Bachalos smetiga tecknarstil men det vägs som antytts mer än väl upp av Paolo Riveras själfulla och snudd på cartooniga arbete i Punisher-historien.
Har du inte kollat in Spiderman post-BND än så är det här ett bra nummer att börja med: story-kopplingarna till pågående season arcs är relativt få och även en nybörjare torde snabbt få grepp om vad som händer. Rekommenderas om du vill ha lite schysst superhjälteaction med humor och mer än en halv hjärna.
Illustration: Barry Kitson, Paolo Rivera, Chris Bachalo
Tusch: Mark Farmer, Tim Townsend
Färgläggning: Antonio Fabela, Dean White, Javier Rodriguez
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Såhär bra har inte Spider-man varit sedan 80-talet! Läs läs läs! Men det är synd att säga ”ut med allt gammalt”. ”Ut med alla dumheter” heter det, för mycket av det som är ännu äldre är ju kvar. Till dumheterna hör t ex spindeltotem och äktenskap med MJ, men det slipper vi nu. Ni som fortfarande är skeptiska och/eller besvikna, ge serien en chans nu. Den är bra!
Vilket är det första albumet som samlar post BND Spiderman?
Hur förhåller sig den nya Spindelmannen till den som medverkar i New Avengers etc. Har man lyckats rewampa honom in i alla hans spin-offer?(Ordvitsen var faktiskt omedveten.)
Thomas: Ut med alla dumheter, du har så rätt.
Chrille: De första tre albumen heter ”Brand New Day” vol 1-3 kort och gott. De följs av ”Kraven’s First Hunt.”
Tengil: Få eller inga överlappningar i story arcs vilket gör båda serierna lättare att läsa. Bendis/Avengers fokuserar ju också på Spider-Man i kostym medan Amazing i grunden är Peter Parkers tidning – vilket gör Amazing till den bättre tidningen, tycker jag (även om NA absolut inte är dålig).
bra… men sluta skriv ”Spindelmannen”
pitan: Sorry, but what can I do? När jag började läsa Spindelmannen hette han ”Spindelmannen” och inte ”Spider-Man”, det är svårt att vänja sig av med…
Jag föredrar t o m ”Spidde” framför mer korrekta ”Spidey”. Hjälp vad gammal jag är!
Thomas, är du helt säker på att totem-storyn är ”retconnad”? the Clone Saga vet jag med bestämdhet är oförändrad. Det man har sagt hela tiden är väl att allt som tidigare har hänt i serien är oförändrat. Den enda skillnaden är att ingen längre minns att Peter Parker är Spider-Man (fast det förklarar inte hur Mary-Jane fortfarande kan känna till det. Sen har ju S-M i stort sett avslöjat sin identitet för samtliga hjältar igen), att äktenskapet mellan PP och MJ aldrig har ägt rum, samt att Harry Osborn är tillbaka. I övrigt skall hela S-M universat vara intakt.
I övrigt kan jag inte alls hålla med om att det här har blivit bättre serier, mer trogna originalet. Sen när började PP hoppa i säng med var och varannan brud han stötte på? Dom nya skurkarna är ju så töntiga så man blir generad. Kraven the Huntress? Men seriöst!? Har vi inte haft nog med Kraven-kopior?
Dennis, vad jag menar är att de nya Spindel-serierna inte behöver ta någon hänsyn till spindeltotem och MJ-äktenskap. Det gör att serien blir mycket bättre, tycker jag. Sedan har inte allt varit bra, men mycket har varit det.
I Ditkos original-Spidde var ju Peter en nörd som knappt fick brudar alls (och direkt glamourösa blev de inte förrän Romita började teckna). 😉
Vet inte i huvudet nu när han lyckades hooka upp med Betty Brant.
Han kanske har lyckats förfina den där djuriska emo-magnetismen som han utvecklade i Spider-Man 3-filmen?
Dennis: Quesada har i alla fall sagt i intervjuer att han lämnat mycket av kontinuitetsfrågorna öppna: det är till stor del upp till författarna hur mycket de vill återknyta till tidigare kontinuitet och i vilken utsträckning de vill komma med nya vinklar på gammal kontinuitet, behålla den, eller skippa den helt och hållet. Jag tror att det inte är exakt avgjort än vad man behållit och vad man skippat, helt enkelt.
Sen tycker inte jag han hoppar i säng med alla brudar han ser, snarare är det så att han antingen a) flörtar lite misslyckat med dem, eller b) de limmar på honom för att de tycker hans försagda nördgrej är sexig. Det senare är dessutom verkligen en återknytning till originalet – Liz Allen kom före Betty Brant, om ni minns, och båda två var ju ofta lite mammigt intresserade av Peter just för att han var så vek och misslyckad (men med en stor… hjärna!).
Jag har missat de flesta andra Kraven-kopior så jag tyckte Kravens dotter var en rätt fräsch idé. Fast inte lika bra som Kraven som reality-TV-stjärna i Bendis Ultimate Spider-Man…
Sen är det förvisso så att nya Amazing är lite ojämn. Men överlag är kvaliteten hög, tycker jag.
Jag märker nu att jag blandat ihop personerna lite: det är mest Tom Brevoort och Steve Wacker som styrt och ställt med Brand New Day – en längre intervju som reder ut ett och annat finns här: http://www.comicbookresources.com/?id=17686&page=article
Dock har Quesada såklart varit inblandad, inte minst var det ju han som skrev själva retcon-story arcen ”One More Day”.
Tyvärr har klonerna letat sig in i serien igen…
Börjar bli lite väl klyschigt att göra redan välkända karaktärer i en ny, kvinnlig utformning. Loki som kvinna, nya ”the Question”, Hawkeye, och nu senaste Kraven. Listan kan göras betydligt längre, men jag tycker att detta räcker som exempel. Personligen tycker jag att karaktären känns väldigt platt och ointressant. Men smaken är ju som bekant delad. Får en dock att undra lite över hur gammal Kraven egentligen var, som kan ha så många fullvuxna barn.
Det är möjligt att Queasda har sagt att något i den stilen som du påtalar, Henrik, men han har också sagt att allt är precis som innan rebooten, med undantag av dom tre förändringar som jag tidigare räknade upp. Detta är något som han har påtalat gång på gång.
Tja, han har i alla fall på bara ett fåtal numer hamnat i säng med i alla fall två olika tjejer, varav ingen han planerar något förhållande med. Låter ganska så ytligt och ”oPeter Parker-aktigt” om du frågar mig.
Det enda intressanta som har kommit ut av den här rebooten så här långt enligt mig är det nya ”förhållandet” mellan S-M och Black Cat. Men att jag tycker så beror nog främst på att det var i den situationen som S-M befann sig i när jag som barn började att läsa den svenska Spindelmannen-tidningen. Ren nostalgi med andra ord, vilket förmodligen påverkar min objektivitet i frågan.
Jimmy: Attans med klonerna. Har ej läst de numren än.
Dennis: Nu när du säger det är det ganska många gamla manliga hjältar/skurkar som blivit brudar nu på sistone. Fast några fler Kraven-versioner kan jag ändå inte komma på.
Quesada, Brevoort och resten av de som bestämmer på Marvel vill säkert både äta kakan och ha den kvar. Om de tror att det kommer dra upp läsarsiffrorna kommer säkert Peter och MJ att gifta sig igen…
Vad avser brudarna tycker jag det är mer en modernisering rent generellt, förr i tiden fick ju ingen i superhjälteserierna hoppa i säng med någon (knappt Mr Fantastic och Invisible Girl fick, fast de sedermera gifte sig… jag tror t o m det avbildades separata sovrum i Baxterhuset back in the day, men jag kan minnas fel). Att Peter nu gör det tycker jag är lite på samma nivå som att han har en digitalkamera när han fotar istället för en gammal analog. Typ.
Ser fram emot att läsa om återintroduktionen av Black Cat, jag har inte kommit så långt än (jag är tradewaiter i det här fallet).
Rättare sagt så är det väl snarare en av klonerna som letat sig tillbaka igen
Det här är väl den 4 i ledet av jägare sprungna ur Kraven-familjen. Tidigare har ju som bekant två söner figurerat i serien och axlat sin faders roll, och nu var det tydligen mor och dotters tur att göra sitt intåg i serien.
Dennis: Hade ingen aning. Har inte läst Spindelmannen pre-BND… Då känns som du säger Kravens dotter inte så fräsch längre.
Dock tycker jag revampen av Hammerhead gjorde ett otroligt bra jobb med att få ihop karaktärens minst sagt motsägelsefulla bakgrundshistoria…
Tydligen ska fler klassiska Spidde-skurkar börja dyka upp i BND nu också. Ska bli kul att se vad de gör med dem.
[…] som kan betraktas som typisk för nystartade Amazing (lite mer om detta i min tidigare recension här): Spidde sitter på en takkant och käkar kinamat i ösregnet, nödotorftigt skyddad av ett […]
[…] har tidigare berömt Amazing Spider-Man men i och med #619 har jag bestämt mig för att sluta vara tradewaiter och […]
[…] Spider-Man: Crime and Punisher av Henrik Ö, publicerat den 24 oktober 2009: 20 kommentarer. Henriks recension av Spindelmannens retcon visade att även Spindelmannen engagerar och uppenbarligen gillas det av fansen när kreatörerna är trogen karaktärens grunder. […]
[…] Amazing Spider-Man. I sagda tidning, där illustratörerna alternerar, är han alltjämt en av de bästa, vid sidan av Marcos Martin (klar bonus då att det är Marcos Martin som gästtecknar […]