(Alexander recenserar Monsters av Barry Windsor-Smith)

Då har jag äntligen tagit mig an Barry Windsor-Smiths senaste serie Monsters som kom ut från Fantagraphics i april. Denna serie är Barrys första på 16 år samt också den första han har gått i mål med på länge då han, försäljnings- och distributionsmässigt, har haft problem med sin utgivning de senaste 25 åren.

BWS, som är född i England 1949, är en intressant person på många sätt, inte minst för att han är den första britt som tog steget över till USA på vinst och förlust vid 20 års ålder när han steg in på Marvels redaktion 1969 i jakt på jobb som tecknare. I detta första skede, då han också tillhör den andra generationen fans som har växt upp med amerikansk serietidningskultur och som aktivt har sökt sig till branschen, var han en typisk Jack Kirby-klon. Men bara två år senare, när han får sitt stora genombrott med Conan tillsammans med Roy Thomas, så går det enormt fort kring den konstnärliga utvecklingen, särskilt när influenserna från den brittiska konstnärsgruppen Prerafaeliterna, med sin start i mitten av 1800-talet, tar över.

Fylld med nytt förtroende lämnar BWS seriebranschen för en längre period då han startar upp The Studio med sina generationskamrater Bernie Wrightson, Mike W. Kaluta och Jeffrey Catherine Jones med siktet inställt på konsttryck istället för serier. På 80-talet gör han comeback på Marvel med serier som Machine Man i framtiden, några väl valda episoder av X-Men i samarbete med Chris Claremont under namnet Lifedeath, samt ursprunget till Wolverines adamantiumskelett med serien Weapon X.

Efter en period på det tidiga 90-talet med serier som Archer and Armstrong från förlaget Valiant samt Rune från Malibu startade han ett ambitiöst projekt med antologin Storyteller i stort magasinformat från Dark Horse Comics och här börjar tyvärr en tråkigare period. Då detta format är svårsålt hos seriebutiker, så väljer han att avsluta, för att istället sätta igång en kombination av självbiografi/artbook med titeln Opus från Fantagraphics där han sedan dess har haft sitt hem. Dessvärre sålde inte detta så bra som man hade hoppats så det blev bara två delar och efter det trodde jag att BWS mer eller mindre hade gett upp. Döm om min förvåning när han nu kommer ut med denna komplexa bok på 365 sidor som innehåller ett narrativ som är fyllt med olika lager och ingångar så att jag nu känner mig känslomässigt matt.

Jag vill erbjuda en snabb ingång till seriens ursprung innan jag går vidare; När BWS var på Marvel under 80-talet presenterade han en idé för dåvarande chefredaktören Jim Shooter där han ville skildra ett mörkt familjedrama kring varifrån Bruce Banners personlighet som Hulk egentligen bottnade. Detta blev aldrig av, vilket inte hindrade Marvel från att ta delar från denna presentation för att användas av andra. Bill Mantlo lånade friskt och likaså Peter David när de var manusförfattare på titeln ifråga, vilket under åren har varit en enorm frustration för Barry, så vad han gör nu är att han tar tillbaka sin egen grundstomme och gör något helt annat med den. Men om man känner till denna bakgrund och kan något om Marvel och Hulk så adderar detta ännu ett lager till läsningen, samtidigt som man inte behöver känna till något av det för att kunna njuta av berättelsen.

Vill man veta mer om BWS och just denna bakgrund rekommenderar jag varmt sommarens nummer av Jon B. Cookes utmärkta magasin Comic Book Creator #25 från Tomorrows Publishing där vi får en lång intervju. För att göra saken ännu mer intressant så är det inte första gången han omvandlar ett refuserat manus från Marvel till något nytt; Redan i slutet på 90-talet gav Fantagraphics ut Adastra in Africa som egentligen skulle ha varit ett längre äventyr med Ororo Munroe (Storm i X-Men) i den tidigare nämnda Lifedeath-sagan.

I Monsters får vi följa en rad individer och familjer vars öden flätas samman under en period från 40- till 60-talet med avstamp från militära experiment under nazieran i Tyskland där vetenskapsmän efter befrielsen får fri lejd att fortsätta sin forskning i USA. Har man läst tidigare nämnda Weapon X så vet man vad man har att vänta även här.

Vad som händer under denna första era följer sedan dessa individers levnadsöden i två generationer framåt och det är en bestialisk skildring av nedärvda trauman som skickligt vävs samman med flera berättartekniker såsom omkullkastad kronologi och brev i skrivstilsform från det förflutna som kommenterar nutid. Allt detta gör att vi som läsare får uppleva en effekt att allt händer på en och samma gång.

Detta är det starkaste jag har läst på flera år och jag hoppas verkligen inte att detta är det sista vi fått från BWS enskilt unika röst som författare. Därtill tecknar han fortfarande häpnadsväckande bra, då han fortfarande är en virtuos med penna och tusch. Detta är verkligen kul, då han i dagsläget representerar en generation, om de fortfarande är i livet, som inte längre är verksamma. Ett mästerverk!

Trackback-adress