Äntligen! Efter nästan två år och en pandemi på köpet så är det äntligen dags att börja se fram emot ett prisregn över tecknade serier. Under årets pågående digitala upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival presenterades Seriefrämjandets nomineringar för 2020 års Urhunden-priser av radarparet Lisa Medin och Stef Gaines (ledamot respektive ordförande i Seriefrämjandet). Det rör sig om totalt tio nomineringar från 2019 års utgivning av serier uppdelade i två kategorier (2019 års bästa originalsvenska seriebok och 2019 års bästa till svenska översatta seriebok) med fem nomineringar i varje.
Senast priserna delades ut var på Bokmässan 2019 och redan då annonserades det att 2020 års utdelning skulle pausa till 2021 eftersom det pågår ett arbete med att reformera priset. Detta arbete går nu in i sitt slutskede och senare i höst kommer det att delas ut Urhunden-priser både för 2019 och 2020 års bästa serieböcker. När och var detta evenemang kommer att äga rum är ännu inte bestämt men nomineringarna för 2020 års bästa serieböcker kommer att meddelas under sommaren.
Nu raskt över till nomineringarna av 2019 års bästa serieböcker som innehåller flera av mina recenserade favoriter och en del helt okända alster och dessutom i en mängd olika genrer som visar vilken imponerande bredd det finns när det gäller utgivningen av tecknade serier i Sverige.
2019 års bästa originalsvenska seriebok
Vei – bok 2 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson (Kartago)
Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnssons fantastiska böcker om Vei fortsätter sitt segertåg och har vid det här laget översatts till en mängd olika språk, bland annat engelska, franska, norska, danska, polska och tjeckiska. Första boken dök upp 2017 och andra 2019 och är en härligt episk, frejdig och mustig tolkning av Asagudarnas mytologi och ett måste för alla älskare av fantasy av bästa märke. Både Sara och Kalle är i sitt esse och hela bokserien är något av det snyggaste och mest läsvärda man kan hitta i den här genren på de svenska seriehyllorna. Att detta är min favorit i den här kategorin är inget jag ska sticka under stol med och jag utsåg både första och andra boken till årets bästa svenska böcker när det begav sig. Jag fullkomligt avgudar (ursäkta ordvitsen) den här bokserien och har ännu inte gett upp hoppet om fler böcker med nya hjältar och äventyr av detta ostoppbara radarpar.
Flocken av Rasmus Malm och Matilda Ruta (Rabén & Sjögren)
Lova, en helt vanlig tjej som går i sjunde klass, ropar tillsammans med sin bonuspappa in en samling av gamla tavlor på en auktion…tavlor som alla föreställer hyenor. Lova tycker att tavlorna är jättefina och de påminner henne om hennes gammelmoster Lilith som hade ett hemligt rum som man absolut inte fick gå in i fullt med liknande tavlor. Tant Lilith som verkade ha varit överallt i världen, alltid hade vänner hemma och hade så många minnen och äventyr att berätta om. Men Lovas mamma är inte lika förtjust över tavlorna eller Lovas frågor om varför de aldrig träffar tant Lilith.
Inspirationen till boken kom från Matilda Ruta som själv ropade in en samling inramade gamla tryck föreställandes hyenor och ur detta mysterium föddes Flocken som är en stämningsfull berättelse om att passa in eller hitta sig själv, kryddad med en härligt läskig twist. Det här är en övernaturlig thriller för lite yngre läsare i mellanstadieåldern som ger mersmak och framförallt gillar jag Matilda Rutas underbara illustrationer som skickligt växlar mellan vardaglig tristess och briljant expressionism samt hennes härliga akvarellfärger som starkt bidrar till den härligt mysrysliga stämningen.
Domus av Erik Svetoft (Sanatorium Förlag)
”Likt en surrealistisk George Perez verkar han fast besluten att fylla varje millimeter av pappret med livfulla karaktärer, förryckta händelser och intrikat detaljarbete.” Så beskrev min eminente bloggkollega Anders Lundgren Erik Svetofts tredje seriealbum Mondo från 2017. Erik Svetoft är en av gästerna på årets upplaga av SIS och har precis nu i dagarna kommit ut med sitt femte seriealbum SPA på Sanatorium Förlag. Han är även aktuell med en serieföljetong i Sydsvenskans söndagsbilaga där han leker med vad som egentligen händer på en rad med klassiska svenska skivomslag från förr, såsom ABBA:s Arrival, Carolas Thunder & Lightning och Sten & Stanleys Copacabana. Svetofts fjärde seriealbum, Domus, tar vid där Mondo slutade och bjuder på serieabsurdism, groteskerier och mustig seriekonst av bästa märke.
Stor-Jobal från Krokjala: Ragnagöken av Emil Maxén (Cobolt)
Förutom böckerna om Stor-Jobal så har illustratören Emil Maxén även samarbetat med ovan nämnda Sara Bergmark Elfgren på barnboken Knäckarbanketten och även i arbetet med Sveriges Radios julkalender 2020 med samma namn. De tre böckerna om Stor-Jobal (Stor-Jobal från Krokjala: Skräcksäcken (2016), Stor-Jobal från Krokjala: Det surnar i säven (2017) och Stor-Jobal från Krokjala: Ragnagöken (2019)) tolkar myter och folktro på ett humoristiskt och groteskt sätt. Det här är en bokserie som jag väntat alldeles för länge med att läsa men nu finns ingen återvändo och jag kommer gladeligen sätta tänderna i denna härlighet.
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist (Ordfront Galago)
”Vissa sociologer och filosofer menar att känslan att ”bli kär” har blivit mer ovanlig i vår tid. Men varför?” Detta är kärnfrågan i Liv Strömquists senaste seriebok Den rödaste rosen slår ut, ett mycket ambitiöst projekt som lånat sin titel från poeten Hilda Doolittles dikt The Reddest Rose Unfolds, en underbar skildring av den villkorslösa och skoningslösa känslan av att bli kär, en känsla som överraskade den då 74 år gamla poeten när hon blev blixtförälskad i en mycket yngre journalist och tyvärr en känsla som dessutom förblev obesvarad.
Liv Strömquist försöker här ge en bild av hur förälskelse ändrats genom årtusendena och framförallt förklara, genom moderna sociologer och filosofer som Eva Illouz och Byung-Chul Han, hur kärleken ser ut i dagens lätt narcissistiska konsumtionssamhälle där ord som valfrihet och valmöjlighet ständigt präglar vår vardag.
2019 års bästa till svenska översatta seriebok
Alberts läshörna av Isabelle Arsenault (Opal Förlag)
Denna bok blev dagens största överraskning eftersom jag inte hade en aning om att den existerade eller det faktum att Opal Förlag även gett ut den första delen i Arsenaults följetong om kompisarna från kvarteret Mile End, det vill säga Colettes fågel (2018). Den kanadensiske illustratören har tillsammans med författaren Fanny Britt nominerats till Urhunden två gånger, först för Jane, räven och jag och sedan för Louis och demonerna (bägge utgivna på Sanatorium Förlag) som även vann priset 2019. Det här är Arsenaults första bokserie där hon både står för manus och bild och precis som i hennes tidigare alster så riktar den sig till yngre läsare i lågstadieåldern med ett härligt uttrycksfullt bildspråk och en magnifik färgpalett.
Hoppets tid, del 2 av Émile Bravo (Cobolt)
Den franske serieskaparen Émile Bravo har blåst nytt liv i karaktärerna Spirou och Nicke genom att förflytta dem och handlingen till Belgien under nazisternas ockupation av landet under 1940-talet. Den här bokserien (tredje delen är planerad att ges ut hösten 2021) är fullständigt bedårande och fruktansvärd på samma gång för Bravo har fångat essensen i det humoristiska anslaget från Spirou-albumen men kryddar den också med den paranoia, fruktan, frustration och förtryck som hör hemma i en Andra världskriget-historia. Böckerna rör sig hela tiden farligt nära den sanna historien om ockupationen vilket gör Hoppets tid till en av de mest läsvärda fransk-belgiska titlarna alla kategorier.
Livet är en jävla fest av Simon Hanselmann (Lystring Förlag)
Nu i veckan damp Lystring Förlags senaste bok av Simon Hanselmann ner i brevlådan, nämlingen Krisläge (Crisis Zone) , en bok som förmodligen kommer att dyka upp på många årsbästa-listor och kanske rentav nomineras till Urhunden 2022. Detta är Lystring Förlags tredje bok av den tasmanske serieskaparen, numera bosatt i Seattle, USA, men först ut var Livet är en jävla fest som är en utomordentlig samlingsvolym och en perfekt inkörsport till Hanselmanns bisarra och härligt utmanande universum, befolkat av trasiga losers på samhällets botten där skrattet oundvikligt fastnar i halsen och där man både förfasas och garvar häcken av sig åt den levande naturkatastrofen Werewolf Jones.
Heimat – Ett tyskt släktalbum av Nora Krug (Norstedts)
Det här var en titel som jag sprang på av en slump när jag besökte mitt lokala bibliotek i ett helt annat ärende. Jag hade beställt den engelska utgåvan av Nora Krugs Heimat men hade ingen aning om att den getts ut på svenska av Norstedts och det är jag mycket glad för, för det här är en angelägen och intim berättelse som förtjänar många läsare världen runt.
Heimat – Ett tyskt släktalbum är en lysande berättelse om Noras individuella och Tysklands kollektiva skuld när det gäller nazisternas illdåd före och under Andra världskriget men också hennes sökande efter sin identitet och ursprung i ett land som gjort sitt bästa för att glömma och gå vidare. Boken blandar på ett skickligt och inspirerande sätt också traditionellt serieberättande med riktiga foton, intervjuer, journaler, brev och dylikt vilket bidrar till att det känns som att verkligheten flåsar en i nacken.
Hilda och stenskogen av Luke Pearson (Epix)
Den senaste boken på svenska om Hilda och hennes härliga äventyr är en blivande barnboksklassiker som jag rekommenderar till alla med barn i de yngre åldrarna. Luke Pearsons omisskännliga stil och fantasifulla kreationer blandat med Hildas komplicerade men samtidigt kärleksfulla förhållande till sin mor gör den unik på många sätt. Handlingen i böckerna blir alltmer intrikat ju längre man kommer i serien och stegras till en vansinnigt spännande cliffhanger, vilket gör väntan på den sista boken, Hilda och Bergakungen, helt outhärdlig.
