I oktober 2019 såg ett nytt imprint dagens ljus hos DC Comics, nämligen Hill House Comics under överinseende av Joe Hill, den amerikanske skräckförfattaren som bland annat ligger bakom den lysande serierysaren Locke & Key, en av mina absoluta favoriter i skräckgenren. Totalt gavs det ut fem rysliga skräcktitlar på DC:s Black Label-etikett, Basketful of Heads, The Dollhouse Family, The Low, Low Woods, Daphne Byrne och Plunge samt Sea Dogs, som gick som biserie och följetong i alla utgåvor av Hill House Comics och som ännu inte getts ut i en samlad utgåva.

Den första serien från Hill House Comics som jag läste var Daphne Byrne, skapad av Laura Marks (manusförfattare till TV-serier som The Expanse och The Good Fight) och Kelley Jones (trilogin Batman & Dracula med Doug Moench och flera nummer av Neil Gaimans The Sandman) där vi får följa den 14-åriga Daphnes öden och äventyr i 1880-talets New York. Hennes far har hastigt och brutalt ryckts bort och hennes nervsvaga mor blir ett lätt offer för ockulta skojare som försäkrar att hon ska få kontakt med sin döde make. Daphne försöker desperat hindra charlatanernas inflytande över modern när hon plötsligt stiftar bekantskap med en märklig och lömsk gestalt som besöker henne i hennes drömmar och viskar saker i hennes öra. Är denne ”Brother” en demon, ett spöke eller bara en vanföreställing? Vad vill han? Kan hon stoppa honom…vill hon stoppa honom?

Att Daphne Byrne är inspirerad av skräckklassiker som The Omen, The Exorcist, Rosemary’s Baby och till och med Stephen Kings Carrie går inte att ta miste på och den lånar också friskt när det gäller alla tänkbara klichéer som hör genren till. Sataniska kulter i bara mässingen, mobbad tonåring med övernaturliga krafter, en varelse som försöker utnyttja dessa krafter i ondskans tjänst, en oförstående mor, New Yorks gasupplysta gator vid slutet av 1800-talet och till och med den första menstruationen.

Särskilt skrämmande blir det aldrig och den största behållningen är Kelley Jones läskiga teckningsstil som briljerar när det gäller groteskerier men som ibland trillar över i det absurda, framförallt när det gäller 14-åringen Daphne som ibland ser ut som en medelålders kvinna.

Trackback-adress